Re: Skulle du låta ditt barn bruka Cannabis?

[reaper]

Som någon sade ovanför (minns ej vem), det måste finnas proportioner i allt… För lite regler är inte bra, för mycket regler är inte bra. Lagom är bäst. Min åsikt, i alla fall.

Sedan handlar ju barnuppfostran inte bara om regler…
Man måste vara en bra förebild, vara konsekvent i det man säger och i ens handlingar, lyssna på sitt barn, vara aktiv i uppfostran, stimulera barnet att tänka självt, att vara skeptisk, analysera osv…

Jaja nu låter det jag som en gammal professor som står vid katetern med en pekpinne.. inte så jag menar..

För övrigt, ni som inte har barn / inte vill ha barn vet inte vad ni går miste om… det är den största trippen av alla…
Det har gett mitt liv mening och jag känner mig mer hel som människa.

[reaper]

Jag önskar att jag hade haft det lite mer som Truman. Var själv mest rädd för att bli bestraffad eller kontrollerad vilket tidvis förstörde familjelivet och försvårade när det verkligen gällde. Hade ansvar för rätt mycket samtidigt som det förväntades av mig att jag skulle följa reglerna. Inte fan hindrade det mig från att fara ut hårt, tvärtom, när jag väl hade gjort det så fick allt en spin-off och tog verklig fart för att jag var alldeles för rädd och arg för att prata med mina närmaste 😉

Vid närmare eftertanke, så är jag inte så säker på att jag vill ha barn. Oavsett vad man gör så kommer de antagligen att hata mig och skylla sina tillkortakommanden på mig. En förälder kan aldrig göra rätt. Lassez-faire och bli beskylld för att inte bry dig. Regler och bli kallad rigid. Kontroll och bli kallad överbeskyddande. Förtroende och bli beskylld för att vara “polare med barnen”. Brist därpå och bli kallad paranoid alt. okänslig. 😯

Cat

[Powerpuffgirl]

@Cat wrote:

Jag önskar att jag hade haft det lite mer som Truman. Var själv mest rädd för att bli bestraffad eller kontrollerad vilket tidvis förstörde familjelivet och försvårade när det verkligen gällde. Hade ansvar för rätt mycket samtidigt som det förväntades av mig att jag skulle följa reglerna. Inte fan hindrade det mig från att fara ut hårt, tvärtom, när jag väl hade gjort det så fick allt en spin-off och tog verklig fart för att jag var alldeles för rädd och arg för att prata med mina närmaste 😉

Vid närmare eftertanke, så är jag inte så säker på att jag vill ha barn. Oavsett vad man gör så kommer de antagligen att hata mig och skylla sina tillkortakommanden på mig. En förälder kan aldrig göra rätt. Lassez-faire och bli beskylld för att inte bry dig. Regler och bli kallad rigid. Kontroll och bli kallad överbeskyddande. Förtroende och bli beskylld för att vara “polare med barnen”. Brist därpå och bli kallad paranoid alt. okänslig. 😯

Cat

Det där känner jag så väl igen. Kommer själv från en kontrollerande familj, och trots att jag är nästan 40 nu, så finns det vissa saker jag aldrig skulle tala med mina föräldrar och syskon om (tex att jag hänger här ). Jag skulle tänka själv och vara kritisk, men jag skulle ändå lyda de regler som gällde för familjen (och samhället). Måste ändå säga att vi har en bra sammanhållning i vår familj, och jag jag känner att jag kan gå till mina föräldrar om jag har rent praktiska problem, men om känslor eller åsikter vill jag inte alltid tala med dem om.

Ett av de skäl som gör att jag inte vill ha barn själv är precis det som du tar upp. Jag tror nämligen inte att föräldrar kan göra rätt hur de än gör. Och ändå gör föräldrarna som de gör just för att de älskar sina barn och önskar sina barn det bästa. Givetvis gör föräldrarana det som de tror är rätt då, vilket grundar sig på de värderingar de har.

Mvh PPG