-
Racka Rekomnenderar 3 Riktigt Raka
Jag har sett en hel del ninjafilmer på senaste tiden, eller ninjafilmer kanske är att överdriva?
Har sett en ninjafilm och en del Buddistmunk-filmer, eller tja, tre. Men såg mycket ninjafilmer tidigare, men inte senaste tiden. Nja, kanske inte en hel del, men ett par stycken. Jag tänkte iallfall rekomendera dom som jag anser viktiga.Ninjafilmen jag såg är en klassiker “Shogun Assasin”.
Såg den för första gången efter att ha lyssnat på en GZA’s låt Liquid Swords, där han har samplat början av filmen. Jag letade iallafall upp filmen och införskaffade den illa kvickt. Jag såg filmen samma kväll. Jag var chockad! Den är engelskdubbad. Först blev jag osäker, “Ska jag verkligen se den dubbad? Eller ska jag leta reda på en annan version med text istället?”. Efter ett tags resonering föll det sig att GZA har samplat dubben och det borde betyda att den är riktigt bra ändå. Så jag såg den subbad och efter ett tag vande man sig. Av inte helt okända anledningar kom jag dock inte ihåg filmen överdrivet detaljerat, speciellt inte slutet av filmen. Jag kom ihåg handligen och så, men inte dom små detaljerna. Så två dagar senare valde jag att se om den, med 3-4 filmer emellan såg jag den altså igen. Den reste sig till en annan nivå faktiskt jag fick ett mycket starkare intryck denna gång, under samma förutsättningar mentalt som gången innan. Jag valde senare att inom en vecka att se om den två gånger till med totalt 10-15 filmer emellan som inte är värda att nämna i sammanhanget (bl.a “50 first dates” med Adam Sandler).Jag har av en kompanjon sedan ett tag tidigare fått filmen “Spring, Summer, Fall, Winter… and Spring” rekommenderad till mig.
Jag införskaffade filmen ett ett par tilltal om den. Jag placerade den sedan av just en händelse på ett sådan ställe som jag sällan letar på. Det var inget medvetet utan det var helt enkelt så att jag behövde ställe den på det stället. Om jag skulle ha placerat det på ett annat ställe skulle jag varit tvungen att placera om, och det hade jag inte tid med, eller kanske hade jag tid, men hade inte orken och det var ju ingen skillnad på vart den ligger. Trodde jag. Iallfall så glömdes den såklart bort eftersom den låg just på den platsen. Efter en tag, med en hel del filmer mellan, säkert runt 20, stötte jag på den av en slump, när jag faktiskt var på humör för just en film av denna kaliber och sånt som tillhör. Så jag såg filmen. Från början mös jag riktigt eftersom den var så tillbakalutad. Efter ett tag märkte man att man blivit mer och mer involverad i filmen och riktigt intresserad. Man är helt klistrad. När filmen är över sitter man kvar och tittar på eftertexterna. Man sitter inte och läser dom, man tittar på remsorna som glider över TVn och lyssnar på ljudet som låter från alla håll in i ens kropp. Man sitter och funderar på över vad man just sett och fastnat för. Man sitter stilla tills musiken slocknar och bliden blir svart. Otrolig film, den sa så mycket med så litet. Med runt 5 skådespelare och med inte ens hälften av så många ord som i denna text, i hela filmen. Man sitter och funderar över Buddismen och tro, varför kunde jag inte blivit född i indien och förd till ett tempel? Varför var jag tvungen att växa upp nu i 90 och “hundra”-talet? Finns Gud? Är han verklig och om inte är han ändå inte vårat arv att föra vidare? Hur skulle liknande situation sett ut i sverige? Har det någonsin funnits några av något slag formade Buddisttankar i norden? Har det någonsin någon som flyttat från samhället till en egen lite hytta i sverige och praktiserat något som nästan iallfall påminner om Buddism, även om han själv inte är medveten om det så borde man som en betraktare se likheter i vad dom gör. Jag börjar tvivla på tanken och tänka är det för sent? Är detta omöjligt så som samhället ser ut idag? Skulle det verkligen gå? Jag skakar tanken åt sidan och reser mig upp. Texten är slut för ett tag sedan. Jag börjar syselsätta mig med diverse olika allehanda andra saker och ting så jag koncentrerar mig på något, men ändå hela tiden så ligger tankarna i bakhuvet. Nu vid någon dag senare när jag fått lite perspektiv börjar jag förstå att dom tankarna har funnits där redan sedan ibörjan och filmen var endast en påminnelse.Jag såg nu, 3 filmer emellan, igår, en annan liknande film “The Samsara”. Jag införskaffade den direkt efter jag sett “Spring, Summer…”. Filmen var en riktigt bra film. Den tog inte riktigt samma grepp som “Spring, Summer…” gjorde, självklart. Denna film var jag mer mottaglig till och den gick inte riktigt lika långt. Dock ändå en riktigt bra film och ångrar inte en sekund att jag sett den. Den är inte onämndbar i sammanhanget så att säga utan den hör hemma här. Eller han hör iallfall inte med dom filmer som inte ska nämnas här (“Seven Years in Tibet”, inte alls en dålig film, helt okey faktiskt. Var ett tag då jag gillade den skarpt. Men om man jämför “Server Years in Tibet” och någon av dessa filmer så ser man verligen skillnaden).
Så, där har ni mina 3 raka som jag rekommenderar.
//rakka