-
Panikångest!
-
är du säker på att det inte är nått fysiskt fel, varför spyr du?, kanske det är nått som klämmer i skallen på dig
-
Att spy när man har panikångest är iof inte ovanligt, men jag tror faktist att det kan vara bra att se till att få en liten hälsoundersökning. Jag fick det, blodprov togs och blodtrycket mättes, och även om de inte hittade något fel så kändes det bra att veta att det inte var något fysiskt fel på mig.
-
jag har lärt mig leva med skiten, första, och den värsta, (troligen nått liknande du upplevde) jag hade, (c:a 20 år sen, innan jag började med CB), trodde jag att jag fick en hjärtinfarkt, detta fortsatte och jag gick hos läkare efter läkare och tog en hel del EKG´n, panikångest existerade inte då, kände mig som en hypokondriker och slutade söka hjälp, tog itu med skiten själv, det tog tid, man kan inte ha hjärtinfarkt varje dag i ett halvår utan att dö, logiken tog över s.a.s., psykologer ger jag inget för, de är nollor som läst in en bok, att, “så här funkar det” och då går vi efter det, mer störda personer får man leta efter
-
Hon som jag träffade idag sa också att det var väldigt vanligt att man spyr vid ångest… finns ju en anledning till att folk spyr när dom blir väldigt skrämda/äcklade i filmer och sånt
Hon kunde dock inte göra mycket för att hjälpa mig och sa inget nytt direkt. Däremot kommer det en överläkare från danmark på Tisdag som jag ska träffa, han om någon verkar kunna göra något, så jag har höga förväntningar
Det där med hälsoundersökning låter inte helt fel, men ska man be om en vanlig koll bara eller ska man be om någon speciell koll?
Mår för övrigt i skrivande stund lite bättre… har gråtit mycket idag och det har lättat lite på trycket.
-
det behöver inte va ångestattacken som utlöser “högt blodtryck och hjärtklappning, det kan va tvärt om
-
@Zap wrote:
det behöver inte va ångestattacken som utlöser “högt blodtryck och hjärtklappning, det kan va tvärt om
Ja, men i mitt fall tror jag inte det, eftersom paniken och rädslan var det som kom först när det bröt ut.
För övrigt så var den danska psykiatrikern på TV innan i en dokumentär om stressrelaterade deppressioner på SVT idag på förmiddagen.
Någon som såg? -
Hej alla!
Hoppas nån orkar läsa min självbiografi, var bara tvungen å skriva av mig lite. 🙄
Jag drabbades av nått liknande i mitten av Mars när jag chillade hemma hos en kompis.
Har rökt sen -98 nånting bara upplevt C.B:ns positiva sidor förutom en gång(sommar 2000) när jag pillade i mig ett halvt E och på kvällen skulle puffa lite för att gå hem och nana. Minns hur jag låg och blundade i sängen och höll på att somna in, då “ser” jag en slags ljusspiral komma emot mig samtidigt som en stark känsla av att jag skall dö om den “träffar” mig väller över mig. Jag sätter mig upp i sängen å tänder lampan, då känns det som om rummet är annorlunda, när jag tittar på möblemanget så ser det ut som det rör sig fram och tillbaks och väggarna lutar och rör sig… Kan inte samla tankarna och mår allmänt pyton.. :crazy: Det lugnar ner sig med lite Simon&Garfunkel och “peptalk” till mig själv. Dan efter bestämmer jag mig för att ta det lugnt med knarket(kem-grejorna)ett tag framöver. efter en dag är allt bra igen och allt tuffar på som vanligt.
Efter detta har jag “bara” vart på det kemiska vid enstaka tillfällen och hade ett långt break (10-12mån) fram tills i Mars då jag fEstade till det på min födelsedag i år, en underbar kväll…
Kanske en vecka senare sitter jag hemma hos en polare och puffar bella, de andra tre i sällskapet hade tagit amfetamin oxå, de har läst en bok om sprutnarkomaner som de disskuterar. Och av nån väldigt dum anledning får jag för mig att de “psyk”- snackar mig… Då kommer samma känsla över mig igen och jag sitter där och känner mig helt dum, fattar knappt ett ord. När jag försöker sova senare den kvällen så upplevs rummet lika overkligt igen, så jag försöker lugna mig med en tidning, Hmm, hur ska jag beskriva det. Det känndes som om jag var både före och efter mina egna tankar, så det jag läste hade jag redan läst en gång och upprepades en gång efter o.s.v.. Fattar nån för det gör knappt jag..?
Höll upp i en månad, och röker lite till och från nu.
Trodde att dett skulle gå över lika kvickt igen men det håller sig fortfarande kvar, känner mig nervös och stressad och kan inte samla mig eller slappna av, känner mig helt distansierad(?) det är helt enkelt inte kul ä röka längre, fan det var ju min favorit syssla.. Innan när jag rökte så släppte stuket väldigt snabbt, kanske 30-75min, men nu kan en liten bong hålla i i flera timmar. I´m in love with Mary Jane but i can´t stand her anymore… SnyftDe enda gångerna jag kan röka och ha kul nuförtiden är när jag är påverkad av andra doger(alkohol, m.m) samtidigt. satans skit!
Jag brukade vara killen i Puffarcrewn som alla tyckte hade koll innan det här och jag kunde ha hur bänga tankar som helst och bara ligga och fnissa till dem…
Känner igen panikångesten som Ali har men har inga fysiska åkommor alls.
Hoppas nån känner igen sig för jag känner inte igen mig själv och vet varken ut eller in..
M.v.h Vrak nr.2
-
Det var en fängslande historia, Puppet. Tyvärr har jag inga råd att ge. Det som slår mig är frågorna:
“Vilken roll spelar cannabis och andra droger i dessa upplevelser?”
“Är det här vanligare hos människor som använder andra droger än enbart cannabis, än för dem som enbart använder cannabis?” (Jag tycker att ofta när jag hör folk berätta om panikångest, så finns andra droger än cannabis med i bilden, men det kanske är en slump?)
“Är detta lika vanligt hos människor som inte använder olagliga substanser, eller inga droger alls?”
Osv.
Kanske kunskapsbrunn nr. 1 (min kära friggs) har någon information om detta?
-
Äntligen!
Idag fick jag träffa psykiatriker, han förklarade ett och annat samt skrev ut remeron -s…Cannabisens roll i det hela är iaf som såhär; min panikångest hade brytit ut i vilket fall, dock hade det kunnat vara flera år senare… Precis som man har hört att psykedelia kan få latenta psykiska sjukdommar att bryta ut, det stressar helt enkelt fram det.
Vilket jag faktiskt är tacksam för, hellre att det kommer nu väldigt explosivt och jag kan få bra hjälp för det än att det skulle kommit under med komplicerade former i framtiden.Behandlingen ska gå till som såhär: Jag ska gå på remeron en bra tid framöver, han trodde att jag skulle vara 80-90% återställd redan efter 2-3 veckor, efter en månad borde jag vara helt återställd. Det tar lite olika lång tid för de olika symtomen att försvinna, det som försvinner sist är panikattackerna.
Efter en månads tid ungefär ska jag förmodligen fortsätta träffa min terapeut.
Fick även en bra förklaring på varför jag reagerade som jag gjorde på Cipramil, enligt honom skulle jag bara ha fått en åttondel(!!) av den dosen jag fick, att jag dessutom fick en allergisk reaktion mot skiten gjorde ju inte saken bättre direkt 😉
Puppet: Känner igen mycket av det du beskriver… Speciellt; “. I´m in love with Mary Jane but i can´t stand her anymore… Snyft “
-
efter du mått bra igen… ska du forsätta puffa sen?
-
@sagolandet wrote:
efter du mått bra igen… ska du forsätta puffa sen?
Som det ser ut just nu så ser det väldigt mörkt ut på drogfronten för min del… Faktum är att t.om. koffein kan utlösa panikattacker.
Vet inte riktigt hur jag ska göra när jag har mått bra ett tag, har för lite kunskap på området för tillfället för att våga prova mig fram. Förmodligen så kommer jag aldrig mer kunna varken röka, dricka eller ta någon drog ö.h.t
Dessutom har jag tänkt som såhär när det gäller rökat, eftersom att jag är rädd att det ska komma tillbaka när jag har rökt, så lär det ju nästan garanterat göra det.
Känns väldigt tråkigt faktiskt, cannabis är ändå min hobby… nu får jag försöka hitta något annat och det blir väldigt svårt att hitta något som kan ersätta min kära Mary Jane.
-
Hallå igen!
Hoppas du börjar se ljuset i tunneln mannen!
Vi båda behöver hitta en ny hobby, vi kanske ska starta en tråd om vilken som bäst ersätter C.B:n.. =]
-
Jag har läst en del omdetdära för jag pågår oxå en kris i mig kan man säga… svälja stoltheten o allt skit som man får svettas, hjärtan klappas o tvinga i sig att krama i sig (ångest) ihop som en russin o önska fly i innre djupets grotta eller kämpa emot sanningens smärta… kampen piskar dig o plågar dig från din ego del och få dig inse att jaget/verkligheten… det är bara en hård stig sen släpper det allt och du blir fri! droger kan väga leden dit men inte kampen igenom det är du som får kämpa igenom o inse sanningen e hemsk!!! men sök dig i kärleken och sanningen skall göra dig fri! Flummig kanske men hoppas stenallvar att ngn fattar.. det e typ en jordbävning där allt grundar/samlas under ditt liv långt ner i roten o alla tankar jaa allting o där “låser” sanningen o vill komma ut… o kämpar… smärtsamt o lidande… det e inget “konstigt” med det.. jag tror det är en personlig revulation i sitt innre o sen se en helt annan syn ur det!!! man måste kämpa från grunden i sitt innre o inte leva “ovanpå” typ snygga kläder gör den personen inte bättre utan man söker innre o renheten o allt..ödfdsfösdkfösld förlåta sig själv o allt… om ni verkar tycka det va rörigt så pm mig istl… kanske jag kan förklara det lite bättre men jag förstår inte allt själv!!! det e iaf så för alla personer oavsett religon, person, rikedom, osv osv land o kultur osv…
KRAM PÅ ER ALLA!!!
-
Beklagar Vali. Hoppas det lugnar ner sig. Kan inte säga att jag vet hur det känns, då jag varken haft panikångest eller någon obehaglig upplevelse med cannabis överhuvudtaget (däremot en LSD-tripp med vissa pre-psykotiska inslag..oerhört lärorikt), men jag jobbar inom psykiatrin och träffar dagligen människor som är i en liknande situation som du. Medicin i all ära men kom ihåg att den avgörande förändringen måste ske inom dig själv. Läkemedel kan mestadels bara underlätta på vägen.
Om din panikångest håller i sig så kommer du för eller senare att komma i kontakt med bensodiazepiner som t.ex Stesolid, dessa är mkt effektiva när det gäller att dämpa för stunden men kan relativt lätt göra en beroende. En benso-avtändning är någonting du INTE vill uppleva så ta det försiktigt.
Du måste nog tyvärr hålla dig borta från (övriga) droger är jag rädd.
taffeln: Exakt vad är en “serotonin-spegel”?
-
Ex-Pro-Smoker, Skönt att höra att du är så gott som fri från det… Hur lång tid tog det innan du kände dig markant bättre? Vad fick du för hjälp och vilka “mediciener” fick du?
Woland: Jag var rädd för det, men det spelar faktiskt inte så stor roll… är väl ungefär som att vara allergisk mot något kan jag tänka, blir man bara sjuk av att använda något så vill man ju inte använda det i vilket fall… oavsett om det är nötter eller ganja eller vad det nu kan vara. Är väldans glad om jag kan slippa mental ohälsa i framtiden, om det innebär att jag inte kan använda några droger så må det vara så, det är ändå inte det viktigaste här i livet.
Nu har jag gått på remeron i en vecka och ett par dagar, känner mig lite bättre men fortfarande långt ifrån bra. Igår var jag ute en sväng ensam och det är första gången jag har kunnat vara det utan att ha blivit sämre, känns som ett stort framsteg
Sover gott på nätterna nu också, vilket är otroligt skönt för jag har fått tillbaks mycket energi tack vare det.Är det någon här i forumet som har haft panikångest men sedan fortsatt att röka? Hur har det gått isåfall?
