-
Orken tar slut :(
Sen jag kom till den staden som jag idag kallar mitt hem och träffade min tjej (numera ex), så lärde man ju känna massa vänner osv.
Sen förhållandet tog slut så har jag nu upptäckt att allla,,ja ALLA (utöver mitt ex då) faktiskt bara varit min vän för att kunna utnyttja mig på olika vis.
Det är för mig verkligen skrämmande vilken värld av falska människor vi lever i, jag har pratat med mitt ex om detta och hon har tagit upp det med några av dessa “vänner”, då sitter de ju såklart å fjäskar för henne om att de ABSOLUT inte har något emot mig alls. Men som tur är så har ju nu exet också verkligen sett hur de beter sig, så jag har hennes stöd.
Vet inte vad jag egentligen vill med denna tråd mer en att skriva av mig i en jobbig stund, det är tungt att under väldigt kort tid både bli lämnad av henne man älskar över allt och inse att alla ens vänner bara blåst än.Dock så får jag inte glömma en person som sitter bakom en skärm i en annan stad min bror min vän. Du vet vem du är broder. (Jag VET att du brukar smyga runt som gäst här;))
Tror samtidigt det är just ensamheten som är jobbig och inte bara att blivit blåst.
Visst jag har haft “andra” vänner så klart, men dem har jag frivilligt lämnat när jag la mitt gamla liv bakom mig. Att bryta ett gammalt liv är tungt,,,på många sätt, kan inte ens få jobb i dagens samhälle, skrämmande och tragiskt.
Så nu sitter jag där jag sitter, ensam och knäckt över alla “Nej tack” på jobbsök bara för man har en “bakgrund”, dock inte dömd ALLS på 4 år.Så vad gör man när man sitter helt ensam? jag valde att slänga ut kläderna ur garderoben och bygga ett vegg-rum, och sen fortsätta jobba med min egna strain, (vilket går RIKTIGT BRA).
Men tillslut så biter sig ensamheten fast i nacken på än. Så nu sitter jag och överväger mitt liv, hittills har jag bara kommit fram till att jag bör dra utomlands, både för att varmare klimat är som guld för min neuro-sjukdom och för att försöka uppfylla min dröm, som är att jobba inom CB-branchen.
Jag går absolut inte och tror att jag kommer bli den nya “kungen av cb” eller nått, MEN jag vill bli kungen av medicinsk CB, eftersom jag sitter med svåra neurosmärtor dygnet runt så vet jag vad jag är ute efter och jag vet hur det är att lida,, när jag ser en människa i smärta så gör det ont i mig, jag MÅSTE hjälpa dom, MÅSTE. Det är för mig omöjligt att bara titta åt andra hållet. Jag har kommit en bit på vägen med min medc-strain, men har en bit kvarnu blev det lite OT här men men
kanske nån som uppskattar att läsa.
Till er alla från mig
Bless you all