odlare och förälder, hur gör ni?
Hejhej.
Har precis blivit far till en underbar son. Tror säkert det
Finns fler föräldrar på detta forum, så jag undrar hur ni
Ser på odlandet. Vid vilken ålder bör man lägga ner? Man
Vill ju gärna inte att han skriker “min pappa har växter i garderoben”
På dagis…Mvh
- 20 Replies
Grattis!!!
Hmm, jag vet inte men innan 1 års ålder ska väl i alla fall inte vara någon större risk tror jag i allafall.
Mvh Den Söte!
Först och främst grattis!
Sen, fixa ett litet trädgårdsland åt dem så är det ingen risk. Men som redan sagt, du lär inte behöva oroa dig för att bli blåst innan han kan snacka.
Ser det så här, när/om jag får barn kommer jag bo så jag kan odla utomhus. Sen bara köra utomhus om man nu ska odla något.
Du kommer aldrig kunna gömma plantorna för evigt för ungarna. Så otroligt viktigt kan det inte vara, men om du nu ska odla kan man ju köra det i ett låst rum i källaren. Ökar misstanke självklart om det är låst.
En plan kan vara att hitta något barnen är helt ointresserade av, fylla rummet med det och sen låta dom vara där några veckor så dom tröttnar/tappar intresset, sen återuppta odlingen
Jag har övernattningslägenhet på min arbetsort där jag odlar. Visst har grabben varit där och hälsat på och ibland uttalat intresse av att få jobba med mina “experiment”.
Hemma skulle inte gå att odla efter 5 års ålder då han började ha massa kompisar över på besök, för då skulle han förevisa den spännande garderoben för alla som vill se.
Särbo is the shit. Jag vill på inget sätt riskera tjejen och grabben, så jag håller dem helt separata från all olaglig verksamhet. Jag är skriven i min övernattningslägenhet, tjejen har vårdnaden och så, då finns ingen risk för trubbel i händelse av att jag skulle åka dit. Det finns liksom inga lagliga möjligheter för en aktion från socialtjänsten emot min familj i händelse av att jag skulle åka fast. Men det är en metod som kräver en MYCKET god relation med tjejen, för hon kan stänga ute mig ur grabbens liv när helst hon önskar.
@Doktor_Knark wrote:
Jag har övernattningslägenhet på min arbetsort där jag odlar. Visst har grabben varit där och hälsat på och ibland uttalat intresse av att få jobba med mina “experiment”.
Hemma skulle inte gå att odla efter 5 års ålder då han började ha massa kompisar över på besök, för då skulle han förevisa den spännande garderoben för alla som vill se.
Särbo is the shit. Jag vill på inget sätt riskera tjejen och grabben, så jag håller dem helt separata från all olaglig verksamhet. Jag är skriven i min övernattningslägenhet, tjejen har vårdnaden och så, då finns ingen risk för trubbel i händelse av att jag skulle åka dit. Det finns liksom inga lagliga möjligheter för en aktion från socialtjänsten emot min familj i händelse av att jag skulle åka fast. Men det är en metod som kräver en MYCKET god relation med tjejen, för hon kan stänga ute mig ur grabbens liv när helst hon önskar.
Fast om man kollar från andra hållet är det betydlig tryggare relation, mindre stress på förhållandet om hon vet att henns rygg är säker. Än att odla hemma och en “listig” jurist kan få det att se ut som det är eran odling = båda är körda. Så på gott och ont är det.
@DoctorDoom wrote:
Fast om man kollar från andra hållet är det betydlig tryggare relation, mindre stress på förhållandet om hon vet att henns rygg är säker. Än att odla hemma och en “listig” jurist kan få det att se ut som det är eran odling = båda är körda. Så på gott och ont är det.
Alltså nyttan med att göra så här bekräftades av en dokumentär som postades här. Där hade en odlare åkt dit, socialen kopplats in och ville ta ungen ifrån dem. Men det kostar ju, massa fina skattegrejer går man ju miste om, underhåll behöver man betala osv. Men jag vet att alla inte har så bra relation med sina tjejer, att det ibland kan uppstå konflikter som bara växer. Händer något sådant så står man där med små möjligheter att göra något när tjejen tar barnet ifrån en. Så det kräver mycket öppen kommunikation och total tillit, men jag tror att det är ganska vanligt bland CB-brukare, men det är bara en sån där känsla.
Jag har funderat mycket på hur det skulle se ut att odla hemma. Jag tänker mig en låst källare (vinden blir för varm på sommaren), där all min hobbyverksamhet inhyses, där ungar och kärringar är strängeligen förbjudna. Mina flesta hobbygrejer är ganska harmlösa och helt ointressanta för ungar, så lusten att gå in där kommer rinna av dem ganska snabbt. Då de inte längre är så nyfikna, så har man en sektion i denna källardel som är hermetiskt låst där man har sina plantor.
Det kommer ändå en dag senare när man måste ha en diskussion med ungen om det här med droger. Förhoppningsvis har man väl lyckats bygga en relation av ömsesidig respekt och tillit när den dagen kommer, då är min förhoppning att korten kan läggas på bordet.
Ja, det jag mest tänker på är om man skulle bli påkommen. Nu är jag en riktig rå svensson. Inget i registret. Fru, hus på landet, volvo V70;) och vovve. alla förutsättningar för att mitt barn kommer få en bra uppväxt. Undrar bara om det ger förmildrande omständigheter….
Jag kommer fortsätta odla utomhus när han blir några år på nacken. Har ju kilometervis med skog åt alla håll. Så kan man sätta AF frön lite överallt och besöka platserna när det ska skördas. Det är nog det säkraste sättet.
Vill också bara säga att jag ej är en storkonsument av gräs, utan istället för ett glas rött på helgen tar jag istället några bloss…
Tack för alla svar!
Mvh
Är det mindre mängder, inget i registret, så tror jag inte staten försöker slå sönder familjen om du åker fast en gång. Som jag förstod på dokumentären hade det varit en incident sedan tidigare också.
Du har dessutom alla förutsättningar för att inte åka fast, såvida inte någon lösmynt bekant känner till det, så länge ingen man är i konflikt med känner till tidigare bruk så har du förutsättningarna för att ha lugn och ro.
Lycka till med att bygga dig ett bra liv.
Mycket intressant ämne som berör på ett personligt plan.
Själv lade jag ned när ungen var runt hmm 4 blir det väl.Blir liksom lite jobbigt när man pratar om tomatplantan och ungen säger inför andra att vi ska väl ställa in den i garderoben inför åhörare, och man får släta över det med att dra en story om hur året innan man hade så mycket ohyra att man försökte rädda några plantor genom att ställa dem i garderoben medans man sanerade typ……
Ungarna fattar och märker mer än man tror.
Oavsett om jag skulle komma undan med villkorligt står jag inte ut med tanken på hur mitt barn skulle uppleva traumat att polisen stormat in och tar pappa.
Och stigmatiseringen som följer.Kan ju ta upp det igen om några år när det är lättare att förklara kanske… ett dilemma. Vill inte heller att ålägga mitt barn att bevara en hemlighet för omvärlden med rädslan om att ifall det läcker ut kommer dom och tar pappa osv…
Så blir det en inomhusodling igen måste den antingen vara extremt stealth eller gömd i plain view bland massa andra växter och bara bli en i mängden fullt öppet.
Mitt barn är ungefär 2½ år gammalt och redan rätt klok. Snappar upp mycket ord, frågar om allting och pratar gärna om saker som har hänt. Min setup låter inte genom en stängd dörr dock och som man säger; “Out of sight, out of mind.” Odlandet existerar inte eftersom att enda gången som det präktiga låset på lagret/garderoben öppnas är när energipillret är på dagis eller när denne har gått och lagt sig och sovit i minst ett par timmar innan jag tassar in för att sköta om plantorna.
Självklart röker jag endast då barnet är frånvarande under en längre tid, och därför finns inte heller risken för att användandet ska upptäckas. Jag tror att jag skulle kunna komma undan med odlandet länge. Däremot har jag inga speciella ambitioner att faktiskt hålla igång detta intresse under en längre tid, jag tycker om att odla ibland och kan leva länge på skörden eftersom att jag röker sparsamt.
Att öppna upp lagret lite ibland och bära in en låda med gamla prylar (setupen är så klart spårlöst försvunnen så fort det inte odlas) håller också borta spänningsfaktorn med ett rum som alltid är låst. Att bara ta en paus på någon dag mellan odlingar skulle i teorin fungera för att “lätta” på äventyrslustan genom att barnet ser att det inte finns någonting intressant där inne.
Svårt att säga hur länge jag kommer att hålla på, men jag ser inget problem med det just nu eftersom att det inte luktar, låter eller ens existerar för någon som hälsar på överhuvudtaget. Är man försiktig kan man säkert odla till och med när barnet fyllt 25 om man så vill, vet av saker som har dolts under lång tid inom en del familjer genom försiktighet ända tills barnen varit över 20 och inte märkt alls att tex. pappan varit alkoholberoende ända fram till att barnet fyllt 15, eller att mamma tagit hem älskare stadigt under många års tid.
Det finns säkert hundratals skamliga hemligheter som aldrig märks av övrig familj, någonsin. Detta på grund av att man agerar ensam i största möjliga mån. Ingen mer än du ska veta om det du gör, det ska inte kunna upptäckas av en slump, det ska inte finnas några spår som pekar på företeelserna. Man gör det på samma sätt som cannabiskulturen alltid predikat om när det kommer till att hemlighålla en odling helt enkelt.
Kan låta extremt, men egentligen är det inte mycket jobb alls. Att se över plantorna en gång per dag räcker (mer sällan om man odlar i hydro som är autovattnande med stor/reserv tank.) Att finna 5-10 oövervakade minuter per dag där man kan garantera att ingen stör är i alla fall för mig allt annat än omöjligt. Det handlar om att aldrig bli lat, lämna inte rum för misstag utan följ en strikt rutin.
Jag tror att det är mycket möjligt att hålla igång en odling, men då är ju den moraliska frågan hur man vill ställa sig emot riskerna. Riskerna oroar inte mig, men behovet att odla under långa perioder finns inte så jag håller sällan uppe mer än en odling per år. Att dölja en odling i 3-4 månader klarar nog vem som helst av. Sen är det väl upp till en själv om man vill ta en paus eller fortsätta och hålla samma grad av försiktighet.
Kort och gott, vet ingen om det så vet ingen om det. Oavsett hur lång tid det handlar om. Men man måste alltid ha huvudet på plats om man tänker odla, både kort och långsiktigt.
@cthullu wrote:
Så blir det en inomhusodling igen måste den antingen vara extremt stealth eller gömd i plain view bland massa andra växter och bara bli en i mängden fullt öppet.
Kanske en “Ninja-Stealth-Box-Of-Epic-Growing-alá-Ikea-feat-DrDoom”? Mamma var på besök och satt i soffan med en armlängds avstånd från “BBBOG” och ande inget
Du får kanske inga direkt fet skörd, du kan troligen inte köra MH/HPS, odören blir problem med många strains men du kan ha 3-4st småttingar som ger lite röka iaf
Tycker om att läsa denna tråden, känns som papporna i den tråden tar ansvar för sina liv och sina barn. Ni är bättre föräldrar än MÅNGA… Blir nästan tårögd (pga min mörka barndom med en dålig förälder), hoppas jag blir hälften så bra pappa som ni….!
För att svara på din fråga om när man bör lägga ner ifall man inte vill riskera att barnet får nog med förstånd att dela med sig, och framförallt minnas ända till vuxen ålder så skulle jag personligen sätta gränsen på 2 års ålder och inte en dag senare.
Nu är det inte många som har minnen kvar från 2 år, men jag har någon enstaka minnesbild omkring den åldern när det kommer till blyghet när man började på nytt dagis efter en flytt. Så upplever man någonting starkt känslosamt finns risken att man minns det från så pass tidig ålder på samma sätt som att första skoldagen är något de flesta minns relativt tydligt jämfört med resterande år i lågstadiet där man kanske bara kommer ihåg vissa lektioner eller raster här och där.
Så vill man lägga av med sin hobby i god tid säger jag 2 år, dock mestadels för att barnet under den åldern börjar nå en basal kunskap att dela med sig av information om vardagliga ting till tex. fröknar. Risken att man faktiskt minns plantorna i detalj i vuxen ålder är dock, gissar jag på omöjligt. Nu har jag inte färskt i minne precis i vilken ålder som man börjar spara enstaka minnen som man alltid har med sig. Vill väl tro att 3 och i enstaka fall upp till 4 år känns mest rimligt.
Men att fortsätta odla när man har familj kräver att man är av den där sorten som är lite fin i kanten och röker uteslutet som krydda på livet när tillfället är passande. Detta gör redan en del medlemmar på swecan, och jag tror nog att det är mest vanligt bland gruppen föräldrar, samt de som är i mognare ålder. Men nu ska man inte hylla eller skylla på enbart en grupp, jag känner människor med barn som både röker och tar illvilliga piller och har stadiga beroenden som egentligen borde skippa att röka överhuvudtaget, och självfallet även kasta bort alla skräpdroger samtidigt som det finns studenter och andra i “feståldern” som också röker ansvarsfullt.
Fan vad jag är bra på att göra långa inlägg när jag bara skulle svara kort på en fråga. :p
Nu är det inte många som har minnen kvar från 2 år, men jag har någon enstaka minnesbild omkring den åldern när det kommer till blyghet när man började på nytt dagis efter en flytt. Så upplever man någonting starkt känslosamt finns risken att man minns det från så pass tidig ålder på samma sätt som att första skoldagen är något de flesta minns relativt tydligt jämfört med resterande år i lågstadiet där man kanske bara kommer ihåg vissa lektioner eller raster här och där.
Dofter är tydligen en sån där sak som ger starka minnesbilder. En jag vet hade inte rökt cannabis i hela sitt liv, men när han utsattes för det för första gången, så utbrast han: “Det var precis så det luktade när pappa varit på toa ibland!”
Det finns såklart alla former av bruk och missbruk bland cannabisrökare. Verkar dock som ingen här kör den stil som vissa amerikanska cannabisföräldrar gör, hard core utanför samhället, barnen är del i familjekonspirationen emot samhället redan tidigt. Jag är lite emot den, då det för mina tankar till religiös indoktrinering och jag vill ge grabben ett val, jag vill inte tvinga honom att bli en cannabisens avant garde. Men jag vet faktiskt inte hur det fungerar med barnen i dessa familjer i USA, kanske de mår bra, klarar sig lika bra som andra barn och inte får större problem med samhället än andra.
Är det kanske nån på Swecan som kör den stilen, familjen emot världen? (Skulle själv aldrig kunna köra den då jag tror det kräver en större familj och starkare band över generationerna, men jag lockas av tanken lite ändå.)
Att köra den där amerikanska stilen tror inte jag är nyttigt, även om cannabis kan användas ansvarsfullt och har många användbara områden så kan man jämföra det med att låta ett barn växa upp på tex. panodil, låt oss bara skojja och säga att panodil inte hade varit beroendeframkallande eller att det inte skulle skada kroppen så hemskt mycket vid lång förbrukning. Finns det ändå en anledning att använda panodil regelbundet för att det hjälper mot många smärtor? Låt oss säga att panodil skulle ge ett rus som bonus på detta, skulle det accepteras som ett lagligt preparat? Ska människor som inte är sjuka äta det bara för rusets skull? Tja, jag som gillar rus skulle nog äta det, men skulle samhället tycka att det var okej?
I en sån där tidigare nämnd familj så röker man helt klart för ruset, vilket nästan alla gör. Javisst, det används medicinskt men dessa familjer har väl knappast någon kronisk åkomma som går i arv. Väljer man att berusa ett friskt barn eller ungdom så måste jag i alla fall anse det vara ett väldigt tvivelaktigt beslut. Speciellt med tanke på att tyngre konsumtion under längre tid påverkar signalsubstanserna i synapserna i hjärnan vilket gör att kognitiva funktioner och minne nedsätts. Hur kan någon komma fram till att en frisk familj som använder cannabis för att det är en mycket effektiv medicin skulle hjälpa en legalisering? En oinsatt person skulle snarare kalla det både stötande och skrämmande, och jag kan faktiskt själv sympatisera med den åsikten även om jag egentligen är för cannabis. “Egentligen” ska cannabis dock brukas i rätt ålder för att öka chanserna för att det blir ett ansvarsfullt bruk. (20+ då psyket är näst intill fullt utvecklat och man tar steget in i vuxenlivet och det ansvar som krävs för att få livet att snurra runt på egen hand. Denna mognad är egentligen den “optimala” åldern när det kommer till att ta upp sin första bira eller röka sin första spliff, ur en hälsomässig, psykisk och ansvarsmässig synpunkt.)
Inte för att det är vidare relevant. Men ska man strida för cannabis medicinska förmågor så är det inte rätt metod att bruka det om man inte har behovet. Det finns en risk för skador även om gräs kan användas ansvarsfullt och därför kan man ändå lite smått relatera cannabis till alkohol eftersom att det faktiskt är möjligt att dricka ett glas rödvin tex. för avslappning och förbättrad blodcirkulation och hålla det ansvarsfullt istället för att vara ute efter en kanonfylla eller rent av sitta i ett alkoholmissbruk. Men ska man därför uppfostra en hel familj/släkt till att dricka alkohol? Det existerar säkert sådana familjer, men är det okej? Och är det på samma sätt okej att uppfostras till att använda cannabis? I alla fall inte enligt min personliga åsikt, eftersom jag anser det vara ett eget beslut som ska tas i livet där man väljer hur och om man vill berusa sig.
Även om cannabis bieffekter kräver ett jäkla hårt puffande under lång tid så finns det risker. Samhället ser idag ut som så att det enda hoppet är medicinsk användning, så jag och många andra som röker för ruset kommer nog aldrig att uppleva en värld där alla fritt kan röka på utan medicinskt pass. Just på grund av att det inte är 100% harmlöst.
Det är vad jag tror i alla fall, även om jag även ser det som tråkigt. Men det är så klart inte HELT omöjligt med legalisering, jag vill bara poängtera hur svårt det är att faktiskt få igenom en legalisering där alla kan röka cannabis lagligt jämfört med den mer hoppfyllda modellen att slå igenom inom medicinskt bruk.
Men en amerikansk familj av gräs-uppfostringsmodellen är så klart inte omöjlig, jag tror absolut att det kan fungera att driva en familj eller släkt som brukar cannabis där alla använder det ansvarsfullt och uppskattar det. Men som sagt, det är som att ta panodil utan att vara sjuk och det är inget som samhället kommer reagera positivt på hur fint det än sköts.
Fast det hela är bara min tolkning och mina tankar, det är inget jag vill pracka på någon och man behöver absolut inte hålla med mig. Jag tror bara att många strider för legalisering utkämpas på fel sätt.
Ganska off-topic, även om det handlar om familjeanvändande. Får ge mig där ^^
Jag var som vanligt otydlig. De jag sett har föräldrar odlat och brukat cannabis ganska fritt men barnen har inte fått förrän deras kroppar är mer eller mindre färdigutvecklade. Det var mer så jag menade, att man inkluderade barnen i konspirationen tidigt och bruk fick de själva ta ställning till i vuxen ålder.
Men håller jag helt med dig DAW.
Log in to reply.