“Nolltoleransens nya hemland”
Nolltoleransens nya hemland
I skuggan av Frankrikes utrikespolitiska resning pågår en högervridning av sällan skådat slag, skriver Lars O Ericsson. Med drakoniska lagar straffar Frankrike sina nya hatobjekt: zigenare, prostituerade, flaggskändare och papperslösa invandrare.
Frankrike utmanar USA. I mångas ögon har president Chirac kommit att personifiera det moraliska förnuftets röst i världen. Utrikespolitiskt är det länge sedan Frankrike åtnjöt en sådan prestige som i dag. Också inrikespolitiskt, efter vänsterns katastrofala nederlag i presidentvalet förra året, har Chirac och hans högerregering kraftig medvind. I kölvattnet på denna dubbla framgång, och i skymundan av Irakkrisen, pågår en omdaning av det franska samhället som vi knappast sett maken till sedan de Gaulles dagar. Att tala om en skarp högervridning är snarast en underdrift.
Förändringarna märks både i det intellektuella, kulturella klimatet och rent konkret i form av brutalt hårdare tag mot de grupper som påstås utgöra ett hot mot “den vanlige fransmannens” trygghet i samhället: tiggare, papperslösa invandrare, prostituerade, zigenare, resande och ungdomsbrottslingar. I december förra året antogs en lag som straffar den som smädar den franska flaggan eller nationalsången med sex månaders fängelse och drygt 70.000 kronor i böter.
I sin uppmärksammade bok “Le rappel à l´ordre” (Återkallandet till ordningen) med undertiteln “en undersökning av de nya reaktionärerna” analyserar idéhistorikern Daniel Lindenberg hur populistiska, neokonservativa och ultranationalistiska ståndpunkter snabbt vunnit insteg i den franska kultur- och samhällsdebatten. Gamla tabun bryts och åsikter som bara för några år sedan hade varit näst intill otänkbara i den offentliga diskussionen förs i dag ogenerat fram av kända författare, filosofer och andra intellektuella. Med den konservative filosofen Luc Ferry som kulturminister går högern till offensiv mot vad den uppfattar som åratal av socialistisk “laxisme” (släpphänthet) på område efter område.
Det som angrips, än öppet, än förtäckt, är sådant som masskulturen, multikulturalismen, de humanistiska “illusionerna” (framför allt jämlikhetsidealet), moralens upplösning (till följd av -68 ), den institutionaliserade antirasismen, “mestissamhället” och islam. Frankrike var en gång, skriver Alain Soral i sin bok “Jusqu´ou va-t-on descendre?” (Hur djupt skall vi sjunka?, 2002), ett latinskt land som gradvis, under trycket från liberalismen, blivit “ett land av anglosaxiska neurotiker invaderat av fientliga nordafrikaner”. Vad denna regression i grunden syftar till, menar Lindenberg, är att undergräva själva det demokratiska projektet, dess egalitära ambition och det öppna samhället.
“Högern hårdnar och vänstern mjuknar”, skrev Libération i januari i år med anledning av de lagförslag som regeringens starke man, inrikesministern Nicolas Sarkozy, just lagt fram. Och detta sammanfattar på många sätt läget. De vänsterintellektuella befinner sig helt klart på defensiven, medan högeridéer i allt större omfattning börjat utöva en stark lockelse på delar av den franska intelligentian. De nya reaktionärerna utgör dock inte någon strukturerad rörelse och ännu finns inte någon chefsdirigent. Men icke desto mindre har de på kort tid lyckats frammana ett kulturklimat som möjliggör de åtgärder vilka regeringen nu vidtar inom ramen för “lagen om den inre säkerheten”.
Här följer några axplock. Prostituerade kommer att kunna straffas med två månaders fängelse och 3.750 euro i böter. Tiggare som uppträder i grupp eller som använder ett djur som hot döms till sex månaders fängelse och 3.750 euro i böter. Zigenare och resande som slår sig ner utan tillstånd: sex månaders fängelse och 3.750 euro i böter. Den som förolämpar eller hotar en polis, tullare, fängelsevakt, väktare eller andra personer med offentliga uppdrag döms till upp till två års fängelse och 30.000 euro i böter. Att olovligen uppehålla sig i trappuppgångar eller andra gemensamma utrymmen i fastigheter kan medföra två månaders fängelse och 3.750 euro i böter.
Vänsterns försök att bemöta denna högeroffensiv genom att tala om “ett krig mot de fattiga” slog helt fel. Problemet är att de minst gynnade i samhället inte ser “la loi Sarkozy” som ett angrepp på deras värdighet och trygghet. För det är just bland dessa som man i första hand finner offren för den utbredda laglöshet och otrygghet i vardagen som råder i storstädernas ytterområden. Vänsterns misstag bestod, enkelt uttryckt, i att inte kunna skilja mellan fattiga och kriminella. Högern var heller inte sen att slå mynt av detta misstag. Man säger sig agera till de fattigas försvar och framstå som värnare av de svaga i samhället. Samtidigt för man som vanligt en skatte-, social- och utbildningspolitik som ökar klyftorna.
Lars O Ericsson – DN 14/03-2003
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=118312&previousRenderType=1
Med det här i bakhuvudet blir det plötsligt lätt att förstå hur det kommer sig att den där killen som Radix skrev om kunde åka dit för en cannabiströja. 👿
Cat
- 1 Reply
vilka jävla lagar kan dom verkligen göra så? det är ju sjukt.. så hårda straff för såna skiit saker.. va händer med världen? snart kommer man väll få böter för man köper glass för dyrt..
(Zigenare och resande som slår sig ner utan tillstånd: sex månaders fängelse och 3.750 euro i böter. Den som förolämpar eller hotar en polis, tullare, fängelsevakt, väktare eller andra personer med offentliga uppdrag döms till upp till två års fängelse och 30.000 euro i böter. Att olovligen uppehålla sig i trappuppgångar eller)
hur mycket värre kan det bli ? 👿
Log in to reply.