-
Min Realtion Till Cannabis
Var bara tvungen att skriva av mig lite. Komentarer behöver inte göras om det inte är något som berör vederbörande.
Denna text bör läsas med någon musik i bakgrunden som tex något med “Matisyahu”, låten “Got No Water” passar mycket bra.
Nu är det snart ett år sedan jag slutförde min första och ända odling av Cannabis, det känns ärligt talat som om det var igår. Det är något jag verkligen längtar till att få göra igen, tyvärr är min livssituation så att jag inte har möjlighet till att dra igång en odling till. Jag har nämligen blivigt sambo på heltid. Och det är ännu en person jag måste ta hänsyn till.
Det hela började när jag gick första året på gymnasiet, var lite nyfiken på det där med Cannabis. Tog reda på så mycket fakta jag kunde och köpte till slut 2g grönt som jag och en kompis delade på i ett pipstop. Visst känndes det att det var något specielt som hände i kroppen, men vad. Blandade tyvärr ut det hela med en del tobak så själva effekten blev knapt märkbar. Det skulle ta många år igen innan jag prövade denna trevliga drog igen.
Åren gick (en massa år rättare sagt, närmare bestämt 8år) och när jag träffade min nuvarande flickvän så började jag också umgås i lite andra kretsar, folk som hade tillgång till brunt. På en fest så pufffades det en hel del på en bong laddat med brunt. Denna gång var jag påverkad utav en hel del alkohol så själva effekten fick inte heller denna gång spela ut hela sitt register. Vart nyficken på att kanske dra igång en odling.
Efter en massa tid framför datorn sökandes efter fakta om odling så skaffade jag till slut fram alla saker och inredde en av mina garderober. Det kanske bör nämnas att jag och min flickvän fortfrande inte bodde ihop vid denna tidpunkt. Lyckades förvånandsvärt bra med BB och WR, fick ut kanske närmare 3liter packat i glasflaskor. Fattade inte att jag skulle få ut så mycket utav bara 3 plantor.
Har igentligen aldrig haft något intresse av att sälja eller att röka ner mig. Själva odlingen gjordes igentligen pga all jävla tristess som jag hade just då i mitt liv. Men det var jävligt roligt att odla, det går igentligen inte att förklara känslan av att själv ha odlat fram det som ska rökas. Det är precis så som någon sa här på swecan “Det är inte drogen du blir beroende av det är odlandet” Och jag kan inte göra annat än att hålla med.
Första gången jag testade att röka mitt egna var bara helt otroligt. Det kanske bör tilläggas att jag aldrig tidigare eller efteråt testat något annat än Cannabis och Alkohol. Denna första gången var jag helt nykter och helt själv det var verkligen blandade känslor vill jag lova, nojja och förvåning är bara förnamnet på vad jag kände. Efter jag hade testat det och verkligen förstått att jag rökte alldeless förmycket så vart jag lite avskräkt från att pröva igen.
Tiden gick och jag prövade mig fram med pipa och att röka rent. Nu vet jag vart gränsen går för vad jag vill uppleva. Allt blir så mycket trevligare och lenare på något sätt. Igentligen så röker jag inte så mycket, det blir kanske någon gång varannan månad. Min sambo är med på det hela att jag röker ibland, bara det inte blir för ofta, och det tycker jag inte att det blir. jag har ändå tur som har en sådan förstående flickvän som även själv har prövat det jag har odlat.
Numera är också bekanskapen nästa uppsagd med det sällskapet som introducerade mig för Cannabis på riktigt. Tyvärr så blev det lite mer än bara grönt och brunt på dom festerna allt efter att tiden gick, och jag gillar verkligen inte något sådant.
Måste verkligen dra igång en odling någon gång i framtiden.
//Agatonsax
-
1 Reply
-
Låter som att du är steget framför mig på samma väg. Rökte ett par gånger i min ungdom med spridda resultat. Hade nån dålig upplevelse också vilket tillslut fick mig att lämna gräset bakom mig. Flyttade till ett nytt samhälle och skaffade nya vänner. För kanske ett år sedan stötte jag av en slump ihop med en skön snubbe och vi började prata gräs. När vi skiljdes åt gav han mig en gratis joint med svart afghan. Jag rökte den och njöt, både av drogen och av det faktum att det fortfarande finns snälla människor där ute.
Detta väckte också en nyfikenhet hos mig. Jag hade tidigare bara kommit i kontakt med standard och sådant och rörde mig inte riktigt längre i kretsar där droger användes. Började läsa runt på internet och märkte snart en värld av olika sorter med olika egenskaper. Snart märkte jag också att det var fullt genomförbart att driva fram dessa växter själv.
Jag är väll inte den person som man skulle tänka sig syssla med sådant. Folk uppfattar mig nog som en relativt ointressant och förutsägbar person som aldrig skulle bryta lagen eller så. Därav passar nog ordspråket “Det är inte drogen du blir beroende av det är odlandet” som du sa, väldigt bra in på mig. Jag känner att jag växer som person samtidigt som plantorna och självförtroendet likaså.
Jaja… kanske inte så intressant men nu har jag iaf skrivit min historia. Ha det bra!
