Lite tankar om GMM 2005 och framtiden
Tjena gott folk.
Hoppas ni var på plats i lördags när GMM blev av. Återigen tycker jag att det var skönt att det blev av, skönt att det är gjort. Det viktigaste är att det händer alls.
En del personer kritiserade evenemanget i en annan tråd som jag tror slängts redan. Nu är det så att evenemanget förtjänar kritik, precis som allt annat. Jag menar, vill vi göra en lista över saker som inte var bra är inte det så svårt, elen strulade, det regnade, vi hade en knepig tid (18:00), kristi himmelsfärd är en suboptimal helg, två av tre talare lämnade återbud, en återkom via mobil osv osv osv osv. I förberedelsefasen finns oerhört mycket att fundera på och vad gäller upplägg likaså.
Det vi inte får glömma, när vi kritiserar GMM är dock den här grejen: vi är rädda. Jag är rädd. Jag erkänner det nu. Jag är rädd för att få min bild tagen och publicerad i DN under rubriken “Drogliberaler demonstrerar i Stockholm”. Jag har (vilket inte alla vet) redan förlorat ett jobb pga intervjun i Slitz (kanske, jag vet faktiskt inte, men det känns mest troligt pga en del omständigheter) och nu har jag förvisso fast anställning men jag jobbar på ett företag med 13 anställda och flera familjefäder etc. Jag orkar verkligen inte med en massa jidder just nu på jobbet.
Men… det var jag som stod där på Hötorget. Felet var kanske att jag tog på mig saker alls i förberedelserna, det stressade ur mig helt… Vårt stora problem är inte arrangemanget som sådant. Det är att hitta folk som kan sitta med i styrelser, ringa och arrangera utan att få trubbel med sitt nuvarande jobb (ett problem som drabbat minst en av förra årets arrangörer), visa sitt ansikte utan fruktan. Flera personer har inte ens outat sig för sina päron. Mina föräldrar vet att jag är aktivist (sen Slitz, sen de fattade att jag rökte och sen jag var med i radio i höstas och de kände igen min röst…), men de vet inte om GMM i lördags.
Vi som är aktiva inom Normal, om man nu kan kalla det jag presterat det senaste halvåret för aktivitet, är bara människor. Riktiga människor med t.ex. arbeten. En av mina kollegor är aktiv i ett innebandylag. Han ringer och donar på jobbet. Jag däremot kan inte göra det. Jag kan inte surfa på swecan på jobbet (gör det ibland dock). Det är INTE lätt att försöka få saker gjorda på dagtid.
Försöker jag ursäkta en låg kvalité? Nej, jag försöker definiera varför det är så svårt att göra det här vi gör. Varför det blir som det blir.
Vi satt också och tänkte ut mycket sköna idéer inför GMM, vi gjorde saker på rätt sätt i planeringen, kan man tycka. Men i slutändan är det inte snack som gäller utan vad som görs. Och då blev det som i lördags. Vill du ha högre kvalité, erbjud dina tjänster. Om du tycker att saker ska göras på ett annat sätt så kräver jag absolut inte att man måste göra dem för att det ska räknas. Men om man vill vara SÄKER på att det blir gjort som man själv vill, då får man ta och göra det själv också.
Som Drullper sa i en annan tråd: det handlar inte om vad som bestäms utan vad som blir gjort. Så vi kan bestämma att GMM ska bli skitbra nästa år, men vi kanske inte får det gjort. Vi behöver givetvis all hjälp vi kan få. Men förslag, det har vi miljarder. Vi behöver doers, organizers, spiders in the web. Jag är en av världens sämsta doers, så jag borde egentligen vara diskad.
Så, inför nästa år, vad ska göras annorlunda? Hur ska upplägget vara?
GMM heter det, Global Marijuana March. Kanske dags att genomföra en marsch? Eller kanske en liten minifestival med några band, lite försäljning, några matstånd och chill stämning? Eller kanske nåt helt annat?
Vad ska syftet vara? Vi har ju ett dubbelproblem: Vill vi ha dit media? Ja, om vi vill ha uppmärksamhet så måste vi ha dit dem. Men som en tjejkompis till mig sa: jag vill inte bli filmad när jag lyssnar på mina kompisar, ifall att nån på jobbet kollar och får fel uppfattning. Allt det här luktar ju homofobi i princip. Så hur ska man lösa det? Får vi dit mycket media kommer ju folk inte vilja vara där…
Så frågan är: hur ska GMM vara? Vad vill den som reser till Stockholm ha? Då räcker det kanske inte med tre tal på hötorget? Man kanske måste ha lite samvaro och mys för att sen ha en marsch eller manifestation?
Hur ska vi fixa förberedelserna? Hur ska vi få tag i artister och talare som håller måttet? Hur ska vi få ekonomi till allt det här?
För övrigt vill jag säga att jag är rätt nöjd med mitt tal. Främst för att jag skrivit ett, förra året var bara pinsamt mest från min sida. Nästa år ska jag dock fixa en talarstol så man kan lägga fusklapparna nånstans lite smidigare… Very Happy
Tack alla som jag träffade och talade med under dagen / kvällen / natten.
Kram,
Tommie
Log in to reply.