-
Lever vi kvar i det förgångna/Är det ok att röka gräs nu?
Jag blev 25 för inte så många månader en och har då rökt gräs i 10 år. Jag började alltså när jag var 15, lite för tidigt säger vissa men jag tycker inte att det är så farligt.
När jag började var det väldigt hysh-hysh att man rökte och det var farligt att berätta för folk. Mycket utav oron var nog på “den tiden” i sin ordning.
Idag känns det dock som att det inte spelar nån roll vad folk tror, säger och vem dem säger det till.Jag bor i ett landsbygdsamhälla där alla i stort sätt alla i min ålder känner varandra sedan barnsben, jag lever även ett aktivt liv med skola/jobb och kulturaktiviteter på lokal ort. Jag omgås med “knarkare och patrask” men har även ofta folk från lite “finare kretsar” vid kaffebordet ganska ofta. Mina datorkunskaper har lett till att det ofta är mig man vänder sig till om man behöver hjälp med datorn, nu senast satt det en lapp på dörren där en granne (som jag för övrigt aldrig tidigare pratat med) bad mig komma upp och titta på hans dator.
Det känns faktiskt som att alla vet, men ingen bryr sig. Om jag ser och hör mig omkring är det inte ovanligt att jag får höra att den och den och den röker på. Det verkar liksom vara fritt fram.
När jag var yngre gav jag mig ogärna in i diskussioner kring cannabis och när det hände pratade jag ofta bort mig med dumheter, som att cannabis skulle vara ett miraket t.ex.
Numera har jag lite kött på benen och även om jag sällan öppet (det händer dock) erkänner att jag röker på stadig basis så låtsas jag aldrig tillhöra “motståndarsidan”. Jag säger vad jag tycker, de fakta jag har och tar alltid upp mitt tidigare missbruk och att jag troligtvis inte hade börjat med Amfetamin om min dåvarande langare inte hade bjudit mig en sådär 5-6 gånger innan jag började köpa själv. REN FRÅN DET I 5 ÅR.Jag har alltid varit av uppfattningen att just personer i övre medelådern och särskillt på landsbygden är de mest trångsynta. Men när jag berättar min historia kan jag se en gnista av förståelse och medhåll även i dessa människor.
Det är inte ovanligt att jag i efterhand får höra dessa personer föra mina åsikter och tankar vidare, jag har altså ändrat deras sätt att se på saken.Numera lägger jag upp saker som är “pro-cannabis” på min facebook och de som blir upprörda blir ganska fort tystade av de som håller med mig. Jag tror också att de flesta som känner sig upprörda helt enkelt skiter i att svara då de inser att de faktiskt inte har någon koll.
Idag insåg jag hur långt ifrån det tillbakadragna liv jag trodde att man var tvungen att leva för att klara sig från polis och myndigheter (jag har endast blivit straffat för cannabis en gång tidigare, detta när jag var 18).
Jag har för fan sakta men säkert outat mig och allt har gått bra.Hoppas att fler tar mod till sig och berättar, iallafall för något de är lite tveksam på. Folk är inte så trångsynta som vi trodde. Jag antar att jag kan säga vi, jag är nog inte ensam att ha känt en rädsla för att “babylon” ska äta upp mig om jag visar vem jag är.
Tänd kärlekens eldar people, trevligt att va tillbaka!
:hemp: -
3 Replies
-
Jag kan skriva under på att rent genrellt så har attityden förändrat sig hos väldigt många i samhället till et bättre men det finns orosmoln där det gått åt andra hållet också tyvärr.
Jag ska inte nämna några specifika grupper men man kan ofta avgöra bara genom att prata lite politik och höra åt vilket håll personen är lagd i det Svenska politiska spektrat så brukar man få en god bild av deras narkotikasyn. -
Håller med, generellt så känns det som att folk inte bryr sig eller tycker det är ok.. Och i dom fall då dom är emot det känns det som att dom snabbt ändrar sig när man förklarat lite mer fakta..
Förbudssidan skriker sig ju fortfarande hesa, men känns som det är extremt sällan dom får medhåll av någon annan än varann, Ask och någon random polis..
-
Tesla, Verkligen. Förbudsivrarna är jobbiga typer men allt som ofast har de en, enligt mig personligen, väldigt skev syn på sin omgivning överlag. Mycket misstro och förakt.
Sedan vill jag flika in att det finns ytterligare en grupp av människor. De här som ringer Polisen om de misstänker något, för de tror att de gör rätt då. De har ingen riktigt koll utan köper propagandan med hull och hår och tror sig “göra det rätta” för det har man också fått lära sig att ser man någon som pysslar, vad staten anser, är illegala droger så kan man hjälpa personen “ut ur missbruket” genom att skicka Polisen på dem.
Personligen har jag aldrig hamnat i en sådan sits men jag känner andra som gjort det.
Och det är svårt att hysa agg gentemot dessa människor för de tror ju verkligen de gör det rätta för alla parter.