Leia, our last hope.
Fattigare tider…
Rakar numera skägget med min hår-trimmer, då jag inte längre känner att jag borde lägga ut mina sista slantar på rakhyvlar;
Jag övar på att astralprojicera då jag inte har råd med att resa.
Jag…Men jag borde inte klaga.
De finns de som har de värre.
Jag har i alla fall tak över huvudet, mat för dagen och där nånstans borta i den guldkantade horisonten, varslas det om en ljusare framtid för min del också.Men just nu lever man som en inneboende hos sina päron igen.
(All respekt till dem)
Därför blev det utomhusodling i år.letade igenom mina gamla frö-gömmor och hittade tre ”uran 10000” frön;
sådde dem tidigt på våren i små svarta plast planteringskrukor och strösslade över med lite mycorrhiza sporer, då jag tänkte att de kanske är smart att ha på de så tidigt som möjligt, så att de hinner växa till sig lagom till att panterna börjat få rotsystem. Lade på de genomskinliga plastlocket så att inte fukten skulle sticka iväg hur som helst, och gick o lade mig.det gick dessvärre käpprätt åt helvete.
Jag vet inte om de va sporerna jag strösslat över eller om de va nått annat, men hela ytan på alla tre små krukorna var täckta av vitt ludd.
Jag beslöt mig för att vänta ytterligare nån vecka och hoppas på att fröna där under hade klarat sig.
(hoppades på att de bara var mycorrhizan som hade puffat till sig på nått sätt)de kom aldrig upp…
jag grävde upp dem för att obducera vad som hade hänt.
De var uppsvällda och lite gråaktiga.
Så de hade troligen varit vid liv då jag sått dem, eftersom de lyckats suga i sig fukt.
Min gissning är att det genomskinliga plastlocket gjorde att fukten aldrig gick bort, fröna aldrig fick syre… dvs en drunkningsolycka.Inga frön och inga pengar kvar…
Jag lyckades tigga till mig lite frön från en kamrat. (ursh!, ogillar verkligen att tigga )
fyra frön, fyra olika sorter i fyra olika påsar
(Uran 10000, Satori, ice, och kanaria island seed)Denna gången, skippa jag plastlocket och mycorrhizan.
Två av dem vägrade komma upp, och tydligen var det aldeles för torrt för den tredje, så hon vägrade ta av sig huvudbonaden och dog tyvärr senare förmodligen pga detta.
Kvar var bara en liten tapper planta.
Jag och min kamrat gav henne namnet Leia. Ett passande namn på mitt sista hopp.Detta är alltså en bilddagbok på Leia till min barmhärtiga kamrat, för att visa att hon fortfarande har det bra och hur det går för henne.
Jag har hittills tagit foton på henne ungefär varannan vecka, och tänker inte sluta med det förens det bittra slutet.
Mycket nöje
2011-05-19 – första veckan utomhus (växt inne under två gamla lysrör ca två veckor innan)
2011-06-04 – reser lite på sig
2011-06-13
2011-07-04 – börjar buska till sig nu!
Log in to reply.