-
Konstnärer på swecan?
-
@Nesta wrote:
Hej, jag målar, abstrakt expressionism…i acryl eller olja, föredrar olja…jag gillar “motståndet” i färgen…blir de mest utspejsade bilderna…måste skaffa/låna en kamera någon gång så jag kan ladda upp i mitt galleri, skulle vara roligt att se andras alster oxå…
Nesta
Det låter lite som jag gör. Vågar dock inte lägga upp en bild här.
Men kanske kan skicka privat eller ngt isf -
ja…såga mig om ni vill….detta är något, bland annat, jag skrivit. Tycker om att skriva på Engelska, mitt andra modersmål, och främst att skriva s.k. short stories. Denna skrev jag till en creative writing class när jag pluggade på university i Australien…
here goes…
These corridors reek of old people, lost people. The people who did not fit in to the templates of normality, this is where they end up. The corridors are painted in some absurd mixture of yellow, green and pink. There is singing from the room I just went past, a voice filled with joy and laughter and then it stops. Back to normal, back to the silence without serenity.
The nurses, who do not like to call themselves nurses, as they prefer the term custody-carers, pass me by without looking me in the eyes. They just stroll by in their white uniforms with their chrome trays filled with drugs, although they call it medicine, always on their way to somewhere else. Never on their way to someone, never to a person. They have long time ago lost contact with the people who live there. They have now set themselves on surveillance mode and are sweeping the corridors looking for more abnormalities to dispatch between each other.
I knock on the door of my designation and enter, as there is no reply. An old man is sitting on his bed, motionless except for the bright blue eyes that watch me move around in the room. He is aware of my presence; no doubt about it, all I have to do is wait.
I walk into his kitchen, if you could call it that. It is only used when I’m there and I find the kettle just where I left it. As the water is heating up, I hear footsteps in the living room. A surprised man looks into my eyes when I turn around and face him. “Who are you?” he asks me with a questioning glare. “It’s me, your grandson, remember?” He shakes his head and sits down by the table. He reaches for his harmonica and starts to play it. It’s the same melody as always, which even I can’t remember the name of, but it’s soothing him and I can tell that he starts to remember as the notes fly by.
When I was a child, I never met my grandfather all that much, except for big holidays like Christmas or maybe my birthday. Ever since my grandmother got divorced from him, he had lived a retired life and had now finally become a prisoner of his own mind. Within this prison of his own, I guess he got lonely and maybe he wasn’t sick at all, maybe just bored.
He puts the harmonica down now and as soon as his hand has left it, he starts to talk to me about when he was young and had his health. He tells me of things he used to do; jumping off bridges with his friends into the Stream of Stockholm, this river of memories never seems to end. He goes on talking for a while and I listen to every word he utters, these moments are special. These moments don’t come as often anymore. We are remembering in symbiosis right now. As he is recalling things he has done and experienced, I remember him telling the same stories when I was a child. And then it stops.
I close the door behind me, my grandfather is sleeping again. As I turn towards the exit, I pass yet another ‘nurse’. She keeps her eyes fixed forward; her eyes are cold. I leave my visitor’s card at the desk and step out in the cold. This winter’s day is one of the coldest this year. But it has stopped snowing and the ground is covered with a white duvet, some kids are playing over there. I can see them, but not hear them. “Merry Christmas” I utter to myself. It is Christmas Eve and the old man in the room I just visited will not be around for it.
I miss him already. I never want to get old. -
Speelar gitarr eller keyboard. Musiken flyter battre och det ar lattare att sjunga. Tycker att jag spelar battre nar jag ar bakad, men det kanske bara ar som jag inbillar mig. Roligt ar det i alla fall.
-
@Enviousness wrote:
Räknas man som konstnär om man aldrig faktiskt skapat något? 😉
Levnadskonstnär eller överlevnadskonstnär 😉
-
Salba: “Djup” men samtidigt flummigt skrivet, jävligt intressant faktiskt, om än en smula deprimerande och mörkt, så uppfattade iaf jag det.
Håller inte på med konst så mycket, vet inte riktigt varför. Har väl genom min uppväxt och uppväxtmiljö inbillat mig att jag inte är konstnärlig och dessutom omusikalisk. På senare tid har jag dock blivit mer intresserad av “hela den kreativa biten”, har börjat fotografera en del och ska nog börja måla olja, tror jag. Sen är jag jävligt sugen på att lära mig spela sax!
-
Salba: Bra skirvet. Intressant läsning.
Själv så spelar man piano när man känner för det…behöver inte vara under ruset. Rita kan man överhuvud taget inte göra:).
///grover
-
tack Loffe och Grover…det uppskattas!
…handlar om Farfar…han var schizofren och manodeppressiv..
fred.
-
Selba: Härligt flyt i historien. Jag gillade stilen, påminner lite om min stil tycker jag (i mitt egotrippade tillstånd).
Dock så måste jag tyvär rekomendera en kurs i radbrytning/entertryckning… Ingen illa menat.Själv tycker man om att se sig som lite utav en konstnär, eller åtminståne med en onstnärlig själ.
Jag har en massa bilder, ord och melodier i huvudet, men när jag väl sätter mig ner och försöker förmedla dessa till omvärlden så blire bara fel, eller ingenting alls…
Detta stör mig något så grovt!
Funderar på att ta en kurs i tekning/måleri bara för att lära mig hur jag ska få det jag ritar att se ut som jag vill.Har även skrivit lite som jag har blivit rätt nöjd med, har tom. en egenskapad tråd här på swecan som jag passart på att promota här, och en kortare text här.
I det stora hela så är det nog mest lathet som gör att jag inte får igång min “studio” eller “atelje” eller vad man nu vill kalla det.
-
Jag sysslar med musik, och försöker skriva lite poesi ibland. Spelar piano, trummor, sjunger och försöker lära mej lite gitarr just nu.
-
@Bengan wrote:
Selba: Härligt flyt i historien. Jag gillade stilen, påminner lite om min stil tycker jag (i mitt egotrippade tillstånd).
Dock så måste jag tyvär rekomendera en kurs i radbrytning/entertryckning… Ingen illa menat.Jo, jag såg att det blev lite konstigt, men var för trött för att fixa det.
det var en gammal ctrl + v så att säga…och då blir det som det blir!
Ingen “offense” tagen…och tack för den fina positiva kritiken!
Fred.
