-
Knarkparty på hyrd färja
-
… och detta är saxat från http://www.sylvester.se
Den här krönikan är inte ett inlägg i en liberaliseringsdebatt gällande narkotikalagstiftningen. Istället är den ett debattinlägg angående tillämpningen av de lagar som finns idag, och dess effektivitet. Oavsett vad man tycker om nuvarande lagstiftning och dess konsekvenser tror jag vi alla kan hålla med om följande påstående: Det är bra om myndigheternas handlande vid varje givet tillfälle får till följd att syftet med en lag uppfylls. Syftet med kriminaliseringen av bruk av narkotika är att hindra att fler personer, särskilt ungdomar, dras in i missbruk och kriminalitet. Vad du än tycker om medlet, kriminaliseringen, antar jag att du kan hålla med om målet, att människor inte ska fara illa. Det gör i alla fall jag.
Det är dock oklart om nuvarande tillämpning av narkotikalagstiftningen verkligen alltid främjar syftet. Ett aktuellt exempel är Monday Bars kryssning på Silja Line i helgen som var. Den har förekommit flitigt i media.
Då Silja Festival lade till i Värtahamnen i lördags efter 24 timmars house- och technokryssning i regi av Monday Bar väntade som vanligt knarkhundar och narkotikaspanare på de 1600 gästerna. Du som har åkt på gaykryssning någon gång vet hur en sådan razzia kan se ut. I lördags tog det en och en halv timme för kryssningsgästerna att ta sig förbi tullfiltret. Totalt togs 33 personer (eller 2%) in för kontroll. En person är häktad, han angav sig själv redan under resans gång.
Vana Siljaresenärer vet att polisen alltid punktmarkerar technokryssningarna och stämningen var lugn trots den långa väntan i den nollgradiga plåtgången. Samtliga passagerare hade dessutom kollats med knarkhundar och metalldetektor vid ombordstigning, också en sorts tradition vid dessa evenemang.
Vad som sedan hände var dock något nytt. Polisens talesman gick under söndagen ut med uppgiften att att hälften av passagerarna var knarkpåverkade. Narkotikafest blev stämpeln i media. Ett pressat Silja Line meddelade att det inte blir fler fester. Drogfria kryssningsgäster som känner sig kollektivt utpekade som missbrukare har protesterat i veckans tidningar.
Polisens uppgift om hälften narkotikapåverkade är uppseendeväckande, även om polisen under tisdagen justerade det till att ungefär hälften varit påverkade eller delaktiga i narkotikahantering. Det är i alla fall en skrämmande hög siffra. Extrem.
Stämmer uppgiften kan man dock inte tolka det annorlunda än att polisens punktinsatser mot Monday Bars kryssningar inte fungerar. Då har de ständiga kontrollerna vid ombord- och ilandstigning varken haft någon avskräckande eller fysisk filtereffekt. Om hälften av gästerna inte bara försöker, utan faktiskt lyckas smuggla knark förbi ett tiotal narkotikaspanare med hundar trots att alla är medvetna om att kontrollen kommer att ske, verkar den här typen av repression – minst sagt- vara ineffektiv. Denna gång hade dessutom passagerarlistan körts mot brottsregistret i förväg, något som bara kan beskrivas som extraordinärt ut integritetssynpunkt.
Skulle polisens uppgifter vara medvetet överdrivna måste man fråga sig varför. Jag hör ekon av nittiotalets ravedebatt då ravekommissionen beskrevs som “kulturpolis”. Svaret är dock inte solklart: polisen måste vara medvetna om att de inte kan överdramatisera utan att samtidigt underkänna hela sin strategi. Möjligen går det att hävda att ännu strängare lagstiftning och ännu fler poliser hade kunnat ta fler, men någonstans måste gränsen för hur mycket av vår personliga integritet vi är beredda att ge upp.
Varje inskränkning av medborgares frihet måste vara motiverad av samhällsnyttan, varje integritetsintrång vägas på guldvåg. Den svenska narkotikapolitikens höga anseende bland allmänheten bygger på antagandet att den kränkning av den personliga integriteten som en enskild medborgare riskerar att utsättas för, motiveras av att ett icke obetydligt antal ungdomar kan räddas från framtida missbruk. Om vanliga svenskar riskerar koll mot brottsregister utan att misstanke föreligger, intagning för urinprov, kroppsvisitering och att utpekas som knarkare i landets största morgontidning utan att detta har någon effekt på droganvändandet, undermineras narkotikapolitikens legitimitet. Den som vanligtvis ropar på ännu hårdare tag börjar till slut undra om det verkligen skulle hjälpa, med tanke på resultaten hittills.
Något att fundera på både för polisbefäl och de politiker som styr polisens verksamhet?
.. säga vad man vill om homosexuella, men gayrörelsen har ofta betydligt sundare inställning till sin omgivning än etablissemanget.
kram
-
Cora skrev:
Det är därför Stockholmspolisen ville ha ett generellt tillstånd att när som helst gripa alla Gambianska medborgare som vistas i landet.
Är det här sant??
-
http://www.drugnews.nu/article.asp?id=574
Det är en uppföljning på en gammal artikel som jag inte kunde hitta. I rapporten nämns förslag på hur man kunde ge polisen ytterligare möjligheter att utföra visiteringar, provtagning och lättare frihetsberövning. Detta skulle endast gälla gambianer boende i Sverige.
-
det slutar väl med att alla som inte är halvfeta slipsklädda kontorsnissar/politiker kan bli plockade närsomhelst för att dom kan syssla med droger då, för det finns ju inga tex kola torskar bland dom som faktiskt har råd o vara det. 🙄
