Jag = prostituerad
Frö wrote:Det enda skitsnacket står du för i dina försök att censurera mig.Det du kallar censur kallar jag regelboken. Men det argumentet biter nog inte på dig då det uppenbarligen är du mot världen. Hade jag velat censurera dig hade jag tagit bort ditt inlägg. Jag vill bara (det är min uppgift som moderator) att du ska bete dig hövligt och skriva dina inlägg utan att vara så fördömande, för ditt nuvarande beteende är inget som behövs på Swecan.
JimRob:
På ämnet (äntligen) så kan jag säga att jag går i tankarna om att säsongsarbeta utomlands där man tjänar mer pengar än här hemma. Sedan kan man spendera ledig tid i ett varmt och soligt land där det är billigt att leva, sydostasien exempelvis. På så vis kan man få mycket kvalitetstid för sig själv och samtidigt bibehålla kontakten med vänner och bekanta när man arbetar.Med det sagt är vi väl på samma plan när det gäller det här med livspusslet, man söker kvalitet på ett håll och kvanitet på ett annat. Jag tror att det fungerar och att det fungerar väl! Någon nämnde kollektiv, och jag kan tänka mig att ditt framtida jordbruk blir betydligt lättare att sköta om man är några som delar på det hela. Lycka till, själv sjösätter jag min plan nu i vår
- Hank_Moody wrote:JimRob:
På ämnet (äntligen) så kan jag säga att jag går i tankarna om att säsongsarbeta utomlands där man tjänar mer pengar än här hemma. Sedan kan man spendera ledig tid i ett varmt och soligt land där det är billigt att leva, sydostasien exempelvis. På så vis kan man få mycket kvalitetstid för sig själv och samtidigt bibehålla kontakten med vänner och bekanta när man arbetar.Dom tankarna hadde jag också innan jag fick jobbet jag har nu som passar bättre för att kunna följa dom drömmar jag har..
Men tängte innan åka till Norge och jobba 4-5 månader tills ja har ca 200k och sen ha semester resten av året
Men hittar man ett jobb här hemma där man lätt kan få mycket övertid funkar ju det också, jobba 6-7 dar i veckan 12 timmar om dagen och bo billigt medans man jobbar så får man en hel del även i sverige - Amram wrote:Om du känner att det är till hjälp kan du ju alltid uppdatera tråden med hur det går.
Nu när lite mer tid har passerat så har mina tankar börjat spåra in i gamla banor igen. Mer som jag tänkte innan jag började röka mycket.
Jag trivs med min nya bil, feta lön och chefsposition och känner inget dåligt samvete över att bidra till ett “ont” system. Däremot så känner jag ännu starkare att jag aldrig kommer att ge upp min integritet och gå emot mina värderingar. När man leker “Kejsarens nya kläder” på jobbet så skrattar jag inombords, men ler och låtsas hålla med utåt sett. Jag arbetar hårt (som jag alltid gjort) och är stolt över att vara smart och göra ett bra jobb. Däremot så skiter jag fullständigt i hur det går för det multinationella företag som jag jobbar på. Jag tar min cash och spenderar en stor del av den på dyr ekologisk, närproducerad mat. Känns klockrent.
Så, jag antar att jag blivit “normal” igen. På gott och ont. I alla fall så mår jag bra igen och känner mig permanent småhög (som jag brukar göra efter några veckors uppehåll).
Det är roligare att må bra än att må dåligt
- JimRob wrote:Amram wrote:Om du känner att det är till hjälp kan du ju alltid uppdatera tråden med hur det går.
Nu när lite mer tid har passerat så har mina tankar börjat spåra in i gamla banor igen. Mer som jag tänkte innan jag började röka mycket.
Jag trivs med min nya bil, feta lön och chefsposition och känner inget dåligt samvete över att bidra till ett “ont” system. Däremot så känner jag ännu starkare att jag aldrig kommer att ge upp min integritet och gå emot mina värderingar. När man leker “Kejsarens nya kläder” på jobbet så skrattar jag inombords, men ler och låtsas hålla med utåt sett. Jag arbetar hårt (som jag alltid gjort) och är stolt över att vara smart och göra ett bra jobb. Däremot så skiter jag fullständigt i hur det går för det multinationella företag som jag jobbar på. Jag tar min cash och spenderar en stor del av den på dyr ekologisk, närproducerad mat. Känns klockrent.
Så, jag antar att jag blivit “normal” igen. På gott och ont. I alla fall så mår jag bra igen och känner mig permanent småhög (som jag brukar göra efter några veckors uppehåll).
Det är roligare att må bra än att må dåligt
Inser att du verkar ha det riktigt gott ställt ekonomiskt. Du är alltså chef? Läste kanske inte så noga men tolkade det som att du hankade dig fram på ett helt vanligt jobb med en helt vanlig knegarlön. Men det verkar ju som att du både har kvalifikationer och brains nog att tjäna riktigt bra…det är faktiskt bara att gratulera!
Det jag undrar är om du inte kan steppa ner lite i karriärtänket? Kan du inte försöka ordna 4-dagarsvecka eller längre ledigheter istället för pengar? (kanske kan vara svårt om man är chef?).
Att du skiter fullständigt i ditt företag tror jag inte riktigt på – då hade det nog inte gått så bra som du ändå beskriver. Jag tycker inte du ska ha de minsta dåligt samvete för att du inte tycker att ditt företags resultat är lika viktigt i ditt liv som ditt eget livsresultat, iaf inte så länge du “levererar” så att säga. Tycker ändå att du befinner dig i en privilegierad situation jämfört med väldigt många.///Amram.
inte läst allt men tänkte lite på det där. . Har tre syskon och en far som ägern “mindre” gård men som inte är belånad.
Vet inte hur man ska tänka inför framtiden, för just nu är jag den där ute i stugan utan någon som hälst ekonomi och inte någor jobb lyckas jag hitta.
Hur ska jag se på gården som man kanske får ut låt säga 8-10 miljoner delat på alla syskon. om man säljer, men om man har kvar det hur ska det behandlas? ska man bo och leva billgt. som sagt kanske hampa odling inflör framtiden?. Och hitta någon halvbesht jobb i närheten och inte åka på dyra semestrar osv.
Jag har aldrig åkt på semester och ett par veckor utan mat är inget ovanligt. familjeproblem med alkohol inblandat har inte gjort starten på livet lättare direkt. no school no jobb “/
- Amram wrote:Inser att du verkar ha det riktigt gott ställt ekonomiskt.
Riktigt gott ställt är att ta i. Men eftersom Sverige är ett låglöneland så räknas jag faktiskt som höginkomsttagare här (enligt någon definition jag såg nyligen). Inga miljoner, men då jag kommer från en “fattig” bakgrund så känns det trots allt som om jag har en “fet” lön.
Mitt “problem” är väl snarare på det sociala planet. Det känns skönt att ha ok ekonomi etc. men vad är livet utan goda vänner. Jag har svårt att finna människor som jag känner att jag skulle få ut någonting av att lära känna närmare. Jag vill bara inte delta i den allmäna “kukfäktningen”, där allt tycks handla om vem som har mest “framgång”, känner flest kändisar eller kan räkna upp flest coola resor och upplevelser. Tomt skitsnack och falskhet räcker för många. Det är få som levererar lika mycket hockey som snack. Det känns ibland som om egenskaper som intelligens, lojalitet, integritet och genuin omtanke om andra är en bristvara blad de människor jag möter. Säkerligen beror detta till viss del på en negativ inställning hos mig. Men jag har dock dragit slutsatsen att jag bör hålla de flesta människor “på armlängds avstånd” för att undvika ständiga besvikelser. Jag antar att jag är en “känslig” natur, men det är den verklighet jag lever i (på gott och ont). Jag är mer utav en bonobo än en vanlig chimpans.
Nu känner jag mig dock riktigt positiv, och vill göra ett helhjärtat försök att lära känna nya människor igen och styra upp situationen. Önskar bara att jag träffade på människor i “verkligheten” som är lika sköna som många är här på Swecan.
Tack igen för alla uppmuntrande ord och intressanta tips. Ledsen att älta mina “lyxproblem” här, men jag fick i alla fall ut någonting av det själv.
Pengar är roligt. Prylar är roligt. Men det får, i varje fall inte mig, att känna
någon särskild mening med livet. Att ha roligt och att känna mening är två
helt olika saker, för mig. På en skala av bestående värden i livet, sätter jag
pengar på nollstrecket och riktigt nära vänner på maxstrecket.Jag tenderar att glömma bort det ibland, bara. Då tänker jag att det går
bra på egen hand. Jag behöver ingen annan för att vara lycklig och känna
mening. Men ingenting kunde vara längre från sanningen än det. Det är i
goda vänners lag jag får den där känslan, aldrig någon annanstans.
Att det är det här livet handlar om. På riktigt.- JimRob wrote:Amram wrote:Inser att du verkar ha det riktigt gott ställt ekonomiskt.
Riktigt gott ställt är att ta i. Men eftersom Sverige är ett låglöneland så räknas jag faktiskt som höginkomsttagare här (enligt någon definition jag såg nyligen). Inga miljoner, men då jag kommer från en “fattig” bakgrund så känns det trots allt som om jag har en “fet” lön.
Mitt “problem” är väl snarare på det sociala planet. Det känns skönt att ha ok ekonomi etc. men vad är livet utan goda vänner. Jag har svårt att finna människor som jag känner att jag skulle få ut någonting av att lära känna närmare. Jag vill bara inte delta i den allmäna “kukfäktningen”, där allt tycks handla om vem som har mest “framgång”, känner flest kändisar eller kan räkna upp flest coola resor och upplevelser. Tomt skitsnack och falskhet räcker för många. Det är få som levererar lika mycket hockey som snack. Det känns ibland som om egenskaper som intelligens, lojalitet, integritet och genuin omtanke om andra är en bristvara blad de människor jag möter. Säkerligen beror detta till viss del på en negativ inställning hos mig. Men jag har dock dragit slutsatsen att jag bör hålla de flesta människor “på armlängds avstånd” för att undvika ständiga besvikelser. Jag antar att jag är en “känslig” natur, men det är den verklighet jag lever i (på gott och ont). Jag är mer utav en bonobo än en vanlig chimpans.
Nu känner jag mig dock riktigt positiv, och vill göra ett helhjärtat försök att lära känna nya människor igen och styra upp situationen. Önskar bara att jag träffade på människor i “verkligheten” som är lika sköna som många är här på Swecan.
Tack igen för alla uppmuntrande ord och intressanta tips. Ledsen att älta mina “lyxproblem” här, men jag fick i alla fall ut någonting av det själv.
Du har allt lite dåligt samvete för ditt problem. Ha inte det! När du löst detta kommer du att betyda mycket för andra människor. För jag är helt övertygad om att din attityd till pengar och framgång tilltalar många människor som också är trötta på “tuppfäktningen”. Men du måste helt släppa den lätt fördömande ton som i alla fall jag uppfattar att du har mot dessa “tuppfäktare”. Skit i dem bara. Skit i dem med ett leende, och en attityd som säger “…ahaa, så kul att du har köpt ny/bil/ska till Mauritius/har installerat bergvärme/fått nytt fett betalt jobb, men JAG trivs bra med det jag har och deltar INTE i din tävling”. Get it JimRob?!
En stor del av människors liv utgörs tyvärr av prylar. Men om du (med rätt attityd) kommer innanför detta skal så har väldigt många en hel del att bjuda på. De måste dock våga och det är här du kommer in. Visa att du mår bra själv så kommer du få massor av förtroenden – och vänner.
En person som har din grundattityd till livet skulle jag personligen gärna lära känna.
///Amram.
Läst Leo Tolstoj? Han förespråkade kroppsarbete och det okomplicerade livet som svar på tidens stress och styrande krafter. I dagens miljödebatt är hans tankar fortfarande aktuella. Hoppas det kan hjälpa.
Mitt mål är att arbeta halvtid och driva mitt eget miljövänliga jordbruk på ett par hektar resten av tiden. En högre lön möjliggör mer tid till olönat arbete!
- nino wrote:Pengar är roligt. Prylar är roligt. Men det får, i varje fall inte mig, att känna
någon särskild mening med livet. Att ha roligt och att känna mening är två
helt olika saker, för mig. På en skala av bestående värden i livet, sätter jag
pengar på nollstrecket och riktigt nära vänner på maxstrecket.Jag tenderar att glömma bort det ibland, bara. Då tänker jag att det går
bra på egen hand. Jag behöver ingen annan för att vara lycklig och känna
mening. Men ingenting kunde vara längre från sanningen än det. Det är i
goda vänners lag jag får den där känslan, aldrig någon annanstans.
Att det är det här livet handlar om. På riktigt.Så jävla bra sammanfattat att du borde virka det och sälja som väggbonad att sätta upp i köket. (en rätt stor väggbonad blir det iofs!).
///Amram.
Jag läser som vanligt mellan raderna och får faktiskt säga att här var mycket som fick mig att fundera.Fundera på hur du tänker JR Du är viktig ❗ du är viktig för dig själv och andra är viktiga för dig.
Varför skriver du karriär “karriär”, ochQuote:att försöka skapa en stabil ekonomi och en materiellt behaglig tillvaroförsökte du eller gjorde du det.jaha ❗
Quote:Vilket jag uppnått.jag blir kluven men så är jag ju terapiskadad.(Oavsett så vill jag dig väl)kände att jag var tvungen att säga det 😳
Quote:För att inte tala om “skammen” över att aldrig vara lika “fin” som andra människor.Ganska vanligt.Vi drar gärna förutsatta meningar också om vad folk tycker om oss, ibland kan det ha med vårat eget sätt att tänka, som tex
Quote:ELLER människor som har det gott ställt och utgår från att alla som INTE har pengar är avföringdu verkar ensam.Be dom dra åt helvete och börja umgås med
Quote:ett överflöd av värme, närhet och kärlek.så kommer du att må bättre ,,,,kanske kanske, jag vet inte men tro kan vi göra.
Quote:allt de egentligen bryr sig om är hur många kronor jag tjänar in åt dem som redan är rika och feta.)som sagt du bör om du inte redan då gör det, titta på vad du placerar dig själv någonstans.
Ha det gott Jim ❗Och så lite ot.ni kan sluta läsa nu.
Quote:Sparken i arschlet står jag gärna förFrö Det händer att jag försöker straffa ut mig själv härifrån.Det har jag gjort halva livet(ja inte här då) och det var inte förens jag fick kunskap om vad det egentligen vad det var jag höll/håller på med som det blev svårt
kan va :evil:Kanske men bara kanske att du sysslar med sådant.
Så frö tänk på detta (om du vill)
Ska man nu göra det så kan man ju göra det hur man nu vill göra det för man vet hur man kan göra det.Grattis till Frö som inte bidrog med något över huvudtaget med sin kommentar. Det är precis sådär gamla städtanter sitter i fikarummet och bara gnäller, o gnäller, o gnäller….
Jo tack Frö, vi vet redan att skit smakar skit.
Förlåt, men kunde inte vara tyst nu…
Quote:Läst Leo Tolstoj? Han förespråkade kroppsarbete och det okomplicerade livet som svar på tidens stress och styrande krafter. I dagens miljödebatt är hans tankar fortfarande aktuella. Hoppas det kan hjälpa.Ja. mkt bra! Är det inte sjukt, för att stå stadigt på en plats i dagens samhälle så måste vi springa som dårar…
..
JimRobs skuldkänslor för att springa i ekorrhjulet och upprätthålla en “ond” värld är inte något som skall skakas av sig med förlåtande ord. Fler borde känna denna skuld och göra det de kan för att väga upp sin konsumtion av resurserna de förbrukar. Vi är i ett läge där människan väger tungt i vågskålen med ekosystemet i den motsatta skålen och det sänker människans värde något oerhört.
Jag ser inget fel i att säkerställa sin överlevnad med att arbeta men jag känner inte heller någon skam för att ha skaffat mig en sjukskrivning hellre än att stödja ett kommersiellt system där överhängande delen av allt arbete som utförs inte fyller någon mer funktion än att förse folk med saker som de absolut inte behöver och utöver det så finns där en grupp av liknande proportion som vars arbete består av att övertyga så många som möjligt att de behöver det onödiga. Hur mycket resurser förbrukas då inte bara för att få alla dessa människor fram och tillbaka till sina arbetsplatser. Samtidigt så matas vi av samma gedigna vanetänkande från befintlig politiska situation om att sysselsättningen måste hållas på en hög nivå och tillväxten måste öka ständigt. Sen väcker det verkligen avsky inom mig när jag hör folk skryta om sina semesterresor, särskilt när man hör om 2 resmål om året.
Liksom den ekonomi som vi blåst upp med hjälp av samma beteendemönster så kommer till slut ett brant stup där alla fastlåsta i sina kedjor drar med varandra ner i stupet och det enda som sätter gränsen för hur förödande resultatet blir är teknologin vi har att tillgå.
Jag förstår att det inte bara är att slita sig fri från sin plats och flytta ut i skogen för att bli självförsörjande då en väldigt liten del av oss är förberedda för att leva på det sättet.
Mitt eget livsmål, som delvis uppnås mer och mer, består av att förbruka så lite resurser som möjligt, återanvända så mycket som möjligt, producera det jag förbrukar i den mån min kunskap och mitt boende tillåter och spara pengar till att skaffa det liv jag och min flickvän verkligen vill leva tillsammans.
Jag vill bara uppmana så många som möjligt att kanske odla lite sallad och tomater i sina fönster då det är möjligt samt potatis i trädgårdslandet om ni har ett, kanske försöka sig på att bygga ett litet vindkraftverk eller en solfångare, gärna av skrotdelar och framför allt inte åka bil bara för att köpa crap som är skoj en helg eller hyra film på macken.
Nej om man tänker på miljön så är det kanske inte alltid fel att ladda ner musik och film. Det kanske inte är fel att odla weed för att sälja då de pengarna som folk betalar för något du odlat upp i trädgården är pengar som de inte kan köpa onödiga plastprylar för.
Vad är rätt och vad är fel om man sätter miljön i första hand? Du behöver inte hålla med mig i det jag skriver, bara ha detta i åtanke. Det finns alltid en ny dimension av moral. Vilken moral skulle innebära Jordens överlevnad? Plötsligt förstår man hur någon “galning” skulle komma på iden att begå massmord.
/En av Bonobo-aporna
Skumbanan: +10!
Det som är bra för naturen och planeten är inte bra för det systemet vi lever i. Men att kriga mot den som föder en är idioti så systemet nu är dömt att dö en dag och då kolappsar det totalt och kommer dra många med sig..
Log in to reply.
