-
Hur centralt är cannabis i era liv?
Jag har funderat en del på hur centralt cannabis är i mitt liv och hur mycket av min identitet det utgör.
Jag bor i en 1a och använder klädkammaren till att odla i, därför måste jag vara selektiv med vilka jag tar hem. Föräldrar, släkt osv är direkt uteslutet för min del, likaså en del vänner jag vet skulle ha problem med det.
Kursare är även det uteslutet.
Visst har jag haft en del fester och så, men det var under en period då jag tog ett uppehåll i odlandet, i nuläget skulle jag inte kunna ha någon fest i större skala.
Relationer och det sociala livet överhuvudtaget till icke-rökare blir lidande.Jag pysslar väldigt mycket i klädkammaren, och spenderar mycket tid på swecan. Dessutom röker jag i princip varje dag, men det går lite i perioder. Jag kollar på mycket drog/cannabis-relaterad film och tv.
Självklart tycker jag att det är skitkul, det är ju ändå ett aktivt val jag gjort ser jag det som, men samtidigt är det många uppoffringar man får göra.
Jag vill inte moralisera eller prata i termer som bra/dåligt, vitt/svart osv, jag vill bara höra era åsikter och ta reda på hur centralt cannabis är i era liv och hur ni ser på det, för cannabis är väldigt centralt för mig.
Personligen tycker jag att det är värt det, men någon gång bör man väl nå en gräns, kan jag tro.
Jag vill inte ge bilden av mig som en olycklig person på något vis, för som sagt, cannabis ger mig mycket på olika plan och det är ett aktivt val jag gjort.Jag hoppas det inte blev för flummigt
-
27 Replies
-
hmm… ja, sådär
Man tänker ju på det varje dagså -
Jag odlar inte, det skulle vara en omöjlighet, eftersom jag har besök då och då av folk som är drogmotståndare.
Röker gör jag också sällan.
Tänker på det gör jag – dagligen!
-
Power puff girl, för mig så är du ett mysterium. Vad jag förstått så röker du en gång i kvartalet men tänker på ganja varje dag. Jag skulle aldrig kunna hålla mig så länge.
Hmm. Jo det är ett rätt stor del av mitt liv och min personlighet. Jag lägger ner mycket tid i garderoben och mycket tid på swecan. Har rökt dagligen i flera år men har precis dragit ner till 2-3 ggr i veckan men dom dagar jag inte röker så tänker jag ju väldigt mycket på cannabis och fixar extra mycket i garderoben och sitter extra mycket på swecan
Det är alltid ett jäkla jissel när folk ska hem till en som man inte har förklarat läget för och inte vill förklara läget för. Städa undan o doftsanera m.m.
Som tur är så vet min mamma i alla fall om mitt intresse så det är inte lika mkt stök och bök om hon ska komma och det händer ju rätt ofta att jag umgås med min mamma, så det är ju i alla fall skönt.Men det ger mig otroligt mycket glädje, både när jag röker och när jag får pyssla om mina plantor och läsa om mitt intresse.
Men en sak är i alla fall säker, det är en stor del av mitt liv men det finns plats för annat också
-
Jag kommer att förbli ett mysterium, eftersom jag är född lite mysko, och det kan jag juh lixom inte rå för!
Måste man hålla sig, så kan man hålla sig. Jag har inga missbrukarproblem, så det är ju inte så att jag går i taket om jag inte får röka varje dag. Men å andra sidan så kanske jag skulle tänka på det mindre om jag rökte oftare…. äsch, jag vet inte!
-
Min situation verkar vara väldigt lik din DepecheMode…
-
Cannabis har en ganska liten del av mitt liv. Inte ens lika stor del som alkohol har i “vanliga svenskars” liv, skulle jag tro. Låter det inte gå ut över umgänget osv.
Sorry om jag snor ämnet lite, men.. När tycker ni att det har gått för långt? När har man låtit cannabis ta för stor del i ens liv?
-
skulle vilja att cannabis hade en mycket centralare roll i mitt liv än det har nu.. men samhället gör ju allt för att motarbeta 😥
-
för mig går det i perioder, vanligtvis brukar jag träna flera ggr i veckan o jobba heltid o då blire inte mer än nån gång per vecka man röker, men nu har vart ledig med lön i en månad o haft problem med ryggen så det e klart man blivit mer pundish likosm,
men ja vet oxå att så fort jag börjar träna o jobba som vanligt så kommer mitt cannabis intag o sjunka igen, -
tjae, för mig så är cb nog mitt största intresse just nu.
har börjat röka mer den senaste tiden, typ varannan dag.
garderoben besöker jag två gånger om dagen + när jag är beng och bara sitter och kollar på plantorna en stund.
har aldrig varit den sociala typen, så mitt sociala umgänge är nog som det alltid varit. det blir ju inte bättre av att jobbet är krävande och att man bara vill krascha i soffan när man kommer hem.
träningen har definitivt blivit lidande på sistonde.
har tränat kamsport från det att jag var 12-23, men skadade mig rejält i en sparring session för två år sedan. har inte blivit så mycket träning sedan dess. och har tyvärr slutat gymma tillfälligt. ändring snart dock.och jag är definitivt inne på swecan alldeles för mycket!
minst en gång varje dag. brukar även surfa på andra cb sidor.jag har alltid haft dåligt minne, och cb gör det ju inte bättre.
skulle jag ta ett längre uppehåll så skulle det vara för att få komma ihåg mer saker och vara klarare i huvudet. -
vad tränar du för kampsport rhegor? själv e ja en bjj galning
-
Kul att höra om era liv och era åsikter.
Vore roligt om fler delade med sig.bergman: Jag vet faktiskt inte riktigt, det är väldigt subjektivt. Så länge man trivs med sin “situation” och mår bra, så känns det ganska rätt. Men om det går ut alltför mycket över umgänget, relationer osv så kanske det börjar bli på gränsen.. det är upp till var och en att avgöra. Men så länge man mår bra så..
-
Cannabis utgör en mycket stor del av mitt liv, det är mitt livselixir, utan vilket jag inte mår särskilt bra.
En vanlig dag för mig är att vakna mellan kl.15 och kl.17. Därefter sitter jag och tänker på att ta en gås och försöker nästan tvångsmässigt att stå emot begäret i åtminstonde några timmar. Någon gång i trakten av kl.22 brukar jag känna att läget inte håller längre och då meckas den första. Sedan blir det ytterligare 2-3st innan jag slocknar någon gång framåt morgontimmarna.
Så har jag levt mitt liv i drygt fyra år, med ett fåtal avbrott, som längst i tre månader. Hade även en period i våras då jag försökte satsa på ett “normalt” liv med studier och gymmande och så och under denna period så rökte jag bara 2-4ggr/veckan. Men sen kom sommaren och med den en massa soft brunt och så var man här igen.
Min sociala umgängeskrets har minskat drastiskt sedan jag började flumma. Vet inte direkt om det är något jag sörjer något särskilt dock. De bästa har jag kvar och resten klarar jag mig faktiskt utan. Jag är inte särskilt aktiv av mig och orkar inte med att träffa en massa folk över fikor, på krogen, på videokvällar och allt vad fan folk nu hittar på. Jag vill softa och gärna med sällskap men detta får då vara likasinnat och jävligt fåtaligt, helst absolut inte mer än 5 pers förutom mig själv. Ska jag orka med fler så bör jag vara påverkad av antingen alkohol eller ännu hellre någon passande centralstimulantia. Men då jag inte är någon stark anhängare av någon av dem, så blir det oftast att jag umgås i små, små sällskap, när jag umgås.
Trivs jag då med min livssituation så som den artat sig, mycket p.ga. rökat? Nja, det vet jag inte om jag kan påstå, men jag har testat på alternativet utan och det var iaf då bra mycket värre så jag har inga planer för tillfället på att ändra min livsföring.
-
En liten snärt.
Jag röker när lusten faller på och när jag har något hemma som inte bara är vax och henna. Så det blir nån gång per månad. Ibland många månaders mellanrum.
Trots det liknar min nuvarande livssituation Eskapistens förutom att jag pluggar heltid. Och det räknas ju tydligen som rätt aktivt. Men att plugga och hem och slagga och inte orka diska och inte orka träffa folk, det är inte så jävla kul.Men annars har tyvärr alkohol och tobak en mer central del av mitt liv än gräset. Cigaretterna håller jag på och lägger av med, vilket jag bryter mot varje dag i princip, och alkoholen har man alltid någon gammal bakfylla som man blir otäckt påmind om.
Legalisera, jag vill byta vanor men jag är fruktansvärt skraj för polisen och allt vad dom kan hitta på.
-
Min situation är så att jag länge kände att det var “jobbigt” att gå hem till kompisar och göra saker som inte var relaterade till cannabis, det vill säga, kaffeorgier, filmkvällar, öldrickning etc. Men jag kände i höstas att denna utveckling inte var så sund eller nyttig, så jag tvingade mig själv mer eller mindre att gå hem till kompisar och efter det så känns det som om man har ett mer “normalt” liv, nu går det av automatik pch jag trivs med det.
Odlar hemma just nu och det är rätt lätt att bara stänga av lamporna och vädra ut om man får besök.
Röker också endast på kvällar/nätter. Alldeles för nojjigt att vara stukad på dagen och jag känner att jag måste ha gjort något betydelsefullt på dagen för att kunna slappna av med en joint i truten på kvällen. Man blir lätt inåtstängd när man röker, iaf mina erfarenheter.
-
Hm….. jag kan ju förklara att CB inte påverkar mitt liv alls. Det är mer en hobby som dyker upp några gånger om året. Om kvällarna innan jag går o lägger mig sitter jag här på SWEcan och läser. Inget mer. Ska göra en ny odling om 3 månader.
Peace!
