Hunger.
Vad är hunger egentligen?
Är det inte bara en primitiv funktion vi bär med oss från våra forna förfäder som vi i dagens läge borde vara smartare än att lyda så blint?
Jag har med hjälp av ganjan lyckats bli ett med min kropp och äter idag bara för den energi jag varje dag gör av med, inte för att mätta min hunger. Nu några år senare har jag tappat allt överflödigt fett samt vunnit en (för mig) underbar fysik.
Jag undrar bara varför alla får sån panik när dom känner hunger. I det här landet har nog dom flesta tillräckligt med energi bunden i kroppen att överleva veckor på bara vitaminer och vatten. Ändå blir behövet att toppa upp magsäcken och tarmsystemet oerhört stort för nästan alla…
Idag har min magsäck krympt ihop sjukt mycket och mitt behov av att äta mig proppmätt är något som hör till det förgångna.
Känns också som mina tänder mår bättre av att slippa ständigt mala ned föda och min tarm mår bra av all vila, mina toalettbesök är inte längre lika långvariga och vidriga som förr.
Min energi har mer än fördubblats, trots det förminskade intaget energi. Mina leder tar mindre stryk då dom inte belastas alls lika mycket längre. Min plånbok mår bättre. Mitt självförtroende är ökat. Min förståelse för det jag tar in i min kropp är ökat…
Har förlorat 30 kilo fett och ökat med 5 kilo muskler sedan jag började röka ganja, och började se på mig själv med andra ögon.
Hur är det med er andra? Varför tror ni folk låter sina smak och luktsinnen ta över deras handlande till så stor del?
- 13 Replies
tror det har mkt med lathet att göra… det är lätt att äta tills du är proppmätt, du slipper känna hungers känslan lika ofta som många tycker är obehaglig… men som inte borde kännas som obehaglig, det handlar bara om vana, vanan att alltid äta när man är hungrig, att alltid skita när man är skite nödig, att alltid sova när man är trött… eller va fan vet ja
Mvh Freddie
Ja, det är samma sak med tex huvudvärk det är ju mycket enklare att ta ett piller som det görs reklam för i tunnelbanan, och i tidningen, och i radio, och på teve och på internet än att faktiskt fundera på vad det är kroppen försöker säga till dig.
Känns som kroppen förgäves försöker poka på uppmärksamhet, men människan bara föser undan dess riktiga behov…
Varför så rädd för hunger? I andra delar av världen, eller låt säga i alla andra delar av djurriket är hunger en del av vardagen, en del av livet. Fast i västvärlden är hunger något som inte går att stå ut med…
Jag är numera ett med min hunger på ett sjukt sätt, och kan till och med känna att det är skönt med ordentlig jävla hunger ibland! Sjukt.
Förr i tiden när jag var *lycklig* sambo (kräks) åt jag inte bara min egen pizza utan halva tjejens. Idag får jag knappt ner en, när jag har munchies däremot, ja då blir magsäcken likt en varmluftsballong väldigt lätt att fylla…
Nä, undrar hur man tar folket ur masspsykosen dom lever i… Det känns som en livslång grubbling på det ämnet iallafall.
Det skummaste är ju att när man inte är lat blir man ju oftast rewarded med bättre sinneshälsa nästan eller ofta omedelbart efteråt.
Jag kan bara utgå ifrån mig själv.
Om jag äter bra mat* så upplever jag inte min hunger så panikartat när den kommer…den kommer liksom saktare och bekvämare.I perioder äter jag mer snabbmat för att hinna med vardagen. Eftersom jag då är stressad så förbrukar jag mer energi. Kombinerat med den lättillgängliga och snabba energin i snabbmaten, vilket ökar skillnaden i topparna och dalarna, så kommer “varningssignalen: hunger snabbare och hårdare. Det är då jag kan bli lätt negativ och onödigt hetsig i humöret…
😈
Det jag tänker mig är att en osund livsstil för DIN kropp kan påverka dina sinnen och leda till stress och osäkerhet som i sin tur leder till svajig förbränning och mera noja…alltså för sinnet mer eller mindre sjukliga beteenden…
Hur som helst så har jag alltid varit smal som en räka men nu börjar det mycket sakta men säkert växa fram en liten gubbamage
—
*= mindre kött, mer bönor och linser, några frukter mellan målen, rikligt med fiber och grönsaker
Tror det är för att media uppfostrar folket nu för tiden, och media är ju en skrämmande dålig förälder…
- Quote:Förr i tiden när jag var *lycklig* sambo (kräks) åt jag inte bara min egen pizza utan halva tjejens. Idag får jag knappt ner en, när jag har munchies däremot, ja då blir magsäcken likt en varmluftsballong väldigt lätt att fylla…
Kan rökat kanske ha en del i det? Efter någon månad av puff-puff så har hungern snarare dämpat sig för mig.
Förr i tiden minns jag hur jag om jag inte ätit som jag skulle, eller missat ett mål eller så blev helt väck, helt slutkörd i hjärnan liksom.
Det fenomenet har också försvunnit, idag kan jag missa ett mål utan att det för den delen förändrar hur jag klarar av sociala passager eller andra psykiskt krävande aktiviteter…
Det är som att kroppen är sjukligt bra på att “tuna” in sig för de yttre påfrestningarna den råkar ut för, ändå väljer så många att ställa in sin kropp på att omsätta sjukt mycket mer av allt än den behöver.
Som när dom säger att vi får ju i oss alla vitaminer oavsett, eftersom vi ju äter så mycket. Det är lite som hps-lampan och trots att vi egentligen klarar oss allra bäst på bara rött och blått ljus så väljer vi att utsätta oss för hela spektrumet ändå.
Är lite flummig, men det är väl majoriteten som läser här också.
- Trollet wrote:Quote:Förr i tiden när jag var *lycklig* sambo (kräks) åt jag inte bara min egen pizza utan halva tjejens. Idag får jag knappt ner en, när jag har munchies däremot, ja då blir magsäcken likt en varmluftsballong väldigt lätt att fylla…
Kan rökat kanske ha en del i det? Efter någon månad av puff-puff så har hungern snarare dämpat sig för mig.
Kan bara utgå ifrån mig själv, och när jag röker blir jag mig själv som barn. Jag transporteras till den yngling jag var en gång i tiden, experimenterar med allt, tar mig tid till de mest banala ting och utsätter allt för min frågvisa hjärna. Så på det viset har rökat hjälpt mig något oerhört, jag har liksom luskat i varenda söm, i varenda tveksamhet i varenda sanning, överallt har jag tagit min inre frågvisa unge och utforskat och byggt en egen värld utifrån mina egna iaktagelser och tankar…
I den här nya världen jag lever i försöker jag vara en så jävla perfekt människa jag bara kan bli, som ett bevis på att jag minsann inte är lat och tål att synas i sömmarna även av utomjordiska intelligenser.
Faller väl längre och längre ifrån samhället, å i och med alla nya lagar och hoten om vad som komma skall kan jag bara fortsätta min väg ifrån allt vad media vill att jag ska vara.
Plus att röka är ju en jävligt bra smärtstillare, hunger är ju en sorts smärta… Eller inte smärtstillare direkt, snarare “smärtöverkommare”.
- Quote:Är lite flummig, men det är väl majoriteten som läser här också.
*host*
Jag är beredd att hålla med dig. I “rätt” proportioner (vad det nu är???) så förhöjer cannabis min lust till att leva och utvecklas. Det senaste är att jag snöat in på alla episoder av The Mechanical Universe and Beyond, letar också efter bra lärokällor inom det breda ämnet ekonomi: människans, samhällets, världens.
När jag har vart hungrig ett tag så går hungern över till ett stadie när jag börja må illa. När jag börjat må illa är det ju inte jätte lätt att få i sig mat. Så frågan är ju varför man ska utsätta sig för det frivilligt. Jag äter hellre! Det är min åsikt. Men det är väl från person till person. :munchies:
Ibland kan det vara skönt att fasta någon dag tycker jag, för att känna att kroppen verkligen förbrukar
det sista som finns kvar i magen istället för att fylla på med mera mat när magen inte rikigt e tom.
Känns som man “renar” kroppen på något vis, Träna ät rätt och må gottVisste ni att en medelmåttig Amerikan har ca 2kg osmält nötkött i tarmsystemet?
En grej jag märkt är att jag förr åt alldeles för mycket kolhydrater, och att det blev som ett slags beroende. Åt jag dem inte påverkades hela kroppen och blev seg och sockertrött och på dåligt humör.
Sen dess har jag dragit ner på de där väldigt mycket, och kolhydrater får jag numera mest i mig som m.e.m. oplanerade tillbehör såsom en skvätt sötsur sås över köttet och grönsakerna. Samt när jag röker dådå, då MÅSTE jag fortfarande ha socker ju :roll:, men även där har jag begränsat mig till långsamma sugkarameller och liknande.
Funkar fint, mår mycket bättre och humöret är jämnare och tåligare.
- BigBanana wrote:Varför tror ni folk låter sina smak och luktsinnen ta över deras handlande till så stor del?
Antar att det är mest bekvämt kanske. Sen finns det väl en njutning i det, att mat är gott. Men tror det överdrivna frosseriet som finns, att så många går runt och överäter har till stor del att göra med att det finns så sjukt mycket skräpmat tillgängligt. Antar att folk åt nyttigare förut, typ grönsaker, kött i måttliga mängder, renare råvaror, utan en massa kemikalier och skräp. Tomma kalorier finns väl mest i “modern” kost typ läsk, godis..
Känslan av hunger är väl också en slags signal från kroppen att den vill ha nåt, näring, energi, och då följer väl personen bara nån typ av instinkt när den låter sitt smaksinne ta över
Går ju att överleva, och må bättre på mycket mindre mat än vad många äter.. en person jag känner sa sig äta 2 kg köttfärs på 2 dar, vilket slöseri.. 👿
Ja, det är väl njutningen i det hela. Folk har svårt att låta bli, och jag vore en hycklare om jag skulle döma någon för deras laster. Eftersom jag själv aldrig själv kan låta mary jane vara…
Log in to reply.