-
Haschisch, år 1951 resp. 2000
Ur: Svensk Uppslagsbok, 1951
Haschisch, hasjisj, vissa i Orienten i
berusningssyfte använda preparat av den ostindiska hampan,
Cann’abis sati’va var. in’dica.[i/] Namnet h. är
arabiska (haschisch) och betyder eg. (torr) ört, härvidlag
örten framför alla andra. Det verksamma ämnet i h. är enl.
Fränkel cannabinol, en halvflytande, gulaktig, fenolartad
substans av sammansättningen C21 H30 O2, sannolikt
innehållande 3 bensolringar. Den ingår i de klibbiga,
hartsartade massor, som avsöndras av talrika körtlar i
hampans honblommor. – Bruket av h. är urgammalt. Det
skildras ingående redan av Herodotos (484-423 f.Kr). – H.
kan njutas på många olika sätt. De torkade, hartsrika,
blommande smågrenarna av hampans honstånd, skurna i småbitar,
bang, rökas i pipa el. cigarett el. rostas på glödande
stenar, varvid röken inandas, el. också beredas avkok på
drogen, vilka tillsätts kaffe, fruktmos el. konfekt. –
Verkningarna av h. äro väl kända dels genom beskrivningar av
orientresande, dels genom självförsök av olika forskare. De
bero på retnings- och förlamningsfenomen i centrala
nervsystemet. Till att börja med uppstår en känsla av värme
och tyngd i huvudet; olika hallucinationer, särsk. de mest
underbara från synsinnet men även från hörselsinnet (vanl.
brus), inställa sig. Sinnesstämningen är upprymd och munter.
Smärtkänsligheten dämpas el. upphäves, beröringssinnet
avtrubbas. Synhallucinationerna bli allt praktfullare,
fantasispelet allt tygellösare. Hos orientaler spela erotiska
föreställningar en huvudroll, så ej hos européer. Marken
tycks försvinna under fötterna, man svävar i rymden, befriad
från varje tyngd, frigjord från alla bekymmer, behärskad av
en intensiv lycksalighetskänsla. Ganska länge är åtm. en rest
av självkritik bevarad, den berusade har en dunkel
föreställning om att det hela dock blott är ett angenämt
drömtillstånd. Vid tilltal lämnas någorlunda rediga svar.
Småningom blir ruset djupare, medvetandet är stundtals helt
borta, slutl. faller vederbörande i djup sömn, varur han i
regel vaknar upp till fullt välbefinnande. Enstaka rus uppges
ej medföra menliga följder. Upprepat missbruk framkallar
svåra tillstånd av kroppslig och själslig svaghet, ofta
beständig sinnessjukdom. – Ibland företer den berusade
katalepsi, d.v.s. lemmarna bibehålla länge, oberoende av
tyngden, den ställning man giver dem. Detta fenomen, som f.ö
utnyttjas av indiska fakirer, har man närmare studerat i
experiment på berusade hundar och kattor. Andra djur, t.ex
kaniner, äro okänsliga även för stora doser h. – Bland
muhammedanerna utgör h. ruset en högt värderad ersättning för
den i Koranen förbjudna alkoholen. Uppgiften, att h. är det
vanliga berusningsmedlet för 200-300 mill. muhammedaner,
torde dock vara betydligt överdriven. I vår världsdel
förekommer h.-bruket, om än i ringa omfattning, i Turkiet och
Grekland – trots förbud. I Europa i övrigt har det aldrig
fått fotfäste, sannolikt beroende dels på att fullgod h.
varit svårtillgänglig, dels på att européen med sitt från
orientalens avvikande psyke reagerar annorlunda än den
senare. – H. har på gr. av sina smärtstillande och narkotiska
egenskaper även fått användning inom medicinen. Även i
Sverige var herba cannabis in’dicae (varav extrakt
bereddes) tidigare officinell. I flera länder är den det
fortfarande. I amerikanska farmakopén föreskrives biologisk
standardisering av drogen vid hundförsök. Medlet är
säkerligen umbärligt i modern medicin.
Ur: Nationalencyklopedin 2000
hasch, haschisch (arab. Mash]sh ‘torkad(e) ört(er)’,
‘hö’, ‘torkade cannabisblad’), torkade och hoppressade delar
(toppblad och blommor) av indisk hampa (Cannabis sativa ssp.
indica). Preparatet erhålls som mörkbruna kakor, vilka sedan
bryts i småbitar för försäljning bland missbrukare. Hasch
röks i pipa (“braja”, “holk”) eller i cigarett och ger då ett
rus. Cannabis är narkotikaklassat, och indisk hampa får inte
odlas i Sverige.
🙄