Har du upplevt något paranormalt?
I fredags var jag med om skum grej, som tar sin början ungefär två-tre veckor innan och utspelar sig på min arbetsplats. Jag arbetar som truckförare och lastar fram pallar till lastbilarna från fabrikens lilla utlastningslager, ett jobb jag trivs alldeles utmärkt med. (Stereo i trucken hehe
)
För några veckor sen började jag dock få en liten gnagande känsla av oro i magen. Då jag ofta har långa stunder utan några bilar att lasta sitter jag ofta och kladdar i nåt block eller bara lyssnar på musik och dagdrömmer.
Jag har väldigt lätt för att glida in i det där tillståndet när man bara stirrar ut i tomma luften och irrar omkring i tankarna, nånstans mellan drömbilder och verklighet. Typ som om man kan se sina inre bilder extra tydligt när man inte koncentrerar sig på omvärlden.Oroskänslan jag kände påverkade på något sätt min ‘dagdröm’ till en otäck scen där jag blev påkörd av en annan truck och fick en truckgaffel in i hytten som var på väg rakt mot mitt huvud. Scenen är blixtsnabb och jag hinner inte uppfatta några direkta detaljer om hur det skulle hända utan skjuter bara den otäcka tanken ifrån mig och sätter mig själv i arbete igen.
Dock så fastnade just den här dagdrömmen i mina tankar och jag kom att tänka på den flera gånger de följande dagarna. Varje gång med oroskänslan som gav sig tillkänna. Inte riktigt i magen, mer som i ryggraden på motsatta sidan av solar plexus, eller hur man nu skall förklara.Jag brukar röka cigaretter med en tjej som jobbar på ett kontor i anslutning till lagret. Vi snackar en hel del och kommer bra överrens, så jag nämnde den här drömscenen för henne och vi pratade en liten stund om det medans vi satt i rökrummet för någon vecka sedan. Hon sa åt mig att vara försiktig och jag höll med.
Nu, iochmed att jag tillochmed hade talat om det med en annan människa så hade jag det definitivt i tankarna ofta. Varje dag på jobbet tänkte jag på det vid ett eller flera tillfällen och ärligt talat så började jag bli lite trött på det.Fredag morgon var som alla andra mornar. Ofta har jag saker att ställa fram och förbereda direkt när jag kommer fram till jobbet och jag satte igång med det på en gång. Jag börjar klockan sju, när skiftarbetarna precis har sin första rast och jag är ensam ute på lagret den första kvarten. Så just den här stunden har jag förträngt oroskänslan och trycker i jungle-bandet samtidigt som jag ställer fram pallar till dagens första lastbil. Jag hämtar dem ganska så nära från porten så jag svänger runt som en liten dåre på en yta lika stor som en halv fotbollsplan. Jag är just i full färd med att ställa ner en ett par pallar samtidigt som jag balanserar en tredje pall ovanpå dem och backar ut för att kunna lyfta ner den översta när det smäller till utav bara helvete och krossat glas flyger in i hela hytten. En stöt i ryggen böjer till järnstängerna i mitt säte så det trycks in en bra bit i hytten.
Det var en arbetskamrat, en tjej i min ålder som kör truck inne i fabriken. Hon hade kommit ut för att täcka för gubben som gått på rast, enligt nåt nytt rastavlösningssystem som infördes för några veckor sedan. Min drömsyn hade blivit verklighet. Senare på dagen gick jag upp till kontorstjejen och frågade om hon mindes något om en dagdröm jag sagt till henne. Hon beskrev scenen för mig och jag fick det bekräftat för mig själv att det hela inte bara är nån flumgrej som min hjärna iscensatt för att jävlas med mig.
Nu känner jag mig dock väldigt upprymd över hela händelsen, och försöker dagdrömma om nästa veckas lottorad hela tiden. 😆
Har någon annan här varit med om nåt skumt? Folk tittar så konstigt på mig om man berättar nåt sånt här i efterhand. Med tvivel i ögat.
Ha en underbar vår.
- 32 Replies
Ofta när detta sker så vifta man bort det och tänker ” vad löjlig jag är” men en sådan stark upplevelse går inte vifta bort. Jag upplever det ofta, det är när man börjar tro man ser.
Jag är en framtids drömmare, jag drömmer ofta om saker som sker i framtiden. Kan vara allt från små saker till större.
Igår var jag ute och festade med vänner från min kampsport, jag drömde en vecka tidigare att jag skulle kyssa den söta halv japanen vid källar ingången när jag röker. Mycket riktigt hände detta precis igår.
Jag brukar ofta meditera inte riktigt meditera utan sätta min hjärna och kropp i ett avslappnat stadium, för att t.ex låta min själ gå ur min kropp. Jag lyckas inte alltid men jag blir bättre.
När jag går ur min kropp , får jag ett ljud som dånar inne i mitt huvud så kraftfullt att det nästan är obehagligt, ljudet jag hör är ljudet av en dirigidoo (jag vet inte hur det stavas) dirigidoo är det första och äldsta instrumentet och dess ljud sägs vara Moder jords röst , alltså den rösten jag hör var gång jag går ur min kropp.Jag har även varit med om hypnosen där jag går tillbaka till mitt förra liv. Det är lite tvivelaktigt jag vet. Jag själv tvivlar lite då det kan vara minnen och saker man har snappat upp på vägen i sitt liv i sitt undermedvetna som kommer fram och beskriver en bild. Men det var en sån detaljerad och stark upplevelse , jag visste namnen på mina barn, min fru, adressen där jag bodde, mitt yrke jag allt ! och jag började gråta medans jag låg i hypnosen när han bad mig beskriva min dotter som drunknade, hennes namn var Louise, märkligt är att jag döpte min brors hund valp till Louise det är ju inget vanligt namn på en hund men namnet kom så klart upp i huvudet.
För ett par år sen så krockade min mamma efter jag hade tagit mig hem själv istället för att vänta på henne, (hon var sen) när jag valde att ta mig hem själv , så blev jag som du beskriver orolig i magen en sorts rastlös känsla. Eftersom jag tog mig hem själv tog min mor en annan väg hem. I mitt fönster står jag och stirrar ut på vägen när jag plötsligt ser min mammas bil volta 4 gånger och slungas in i ett träd. hon bröt 6 revben och alla var brutna på 2 ställen. Gissa om jag hade skuldkänslor när hon bärs bort på bår och hon säger ” varför väntade du inte”.
Det så många saker jag upplevt så mycket paranomalt jag varit med om att jag kan prata hela dagen. Jag vet att det är svårt att tro på sådana här saker , men som sagt om man inte tror ser man inte. Och det spelar ingen roll om folk tycker jag är löjlig eller skrattar åt vad jag säger sålänga jag tror på det själv.
kan oxå få känslan av att ja sett saker innan dom händer ibland, men tyvärr så minns jag aldrig när ja tänkte på dom, det fenomenet har ja fått förklarat av en person som att det ena ögats signaler kommer fram innan det andra så man får en deja vu känsla, men det ni snackar om är ju ett snäpp grymmare, för ni minns ju exakt när ni kom på tanken.
Lita på era instinkter. De finns där av en anledning. Finns fånigt mycket som inte vetenskapen kan förklara men som likt väl sker och existerar i allra högsta mån. Har en känsla av att människor klarat sig såpass bra som de gjort fram tills idag rent evolutionärt sett av fler anledningar än att vi råkar kunna tänka logiskt.
Ibland kan det vara att föredra att gå på ren känsla och inte ens ge sig tid att tänka eller just känna efter ordentligt en andra gång. Det kan komma att löna sig.
Och nej. Det behövs inte alltid en förklaring. Människor kan förutspå framtiden, och sanndrömmar existerar i allra högsta grad. Försök utveckla era sinnen, ni som upplever paranormala händelser, istället för att ifrågasätta hur det kommer sig att så kan ske. Slappna av, släpp alla tankar om vad som är möjligt och omöjligt, och försök identifiera vad det är i era sinnen som utlöser den avgörande faktorn som leder till att ni kan utföra dessa påstådda omöjliga händelser. Hur kändes det när du upplevde den onaturliga situationen, kan du återskapa den känslan? Som sagt, mindre tanke, mera instinkt. Bryt barriärerna
Och en sista grej, ta inte i så ni spricker. Försök inte tvinga fram något utan ta det för vad det är, och bli för guds skull inte rädda om ni skulle lyckas komma till insikt med något oväntat. Att känna till framtiden innebär möjligheten att kunna förändra den. Lita på er inre röst! Klyschigt men sagt.
Jag är med om det minst en gång om dagen..
Hur många gånger har ni “drömt” om saker som inte skett?
För några år sedan stod jag i kön på mataffären då jag fick en
stark känsla av att jag måste köpa en sån här lördagsgodispåse
med tipps och lite annat skit och fick 5 rätt på jokernummret.
Tilläggas bör att jag aldrig spelar annars, så nu väntar jag på
en till “känsla”
Vinsten blev nästan 17000 kr tackar…..Verkar som om du fått hjälp ifrån “ovan” Typ gett dig minnesbilder från framtiden om vad som komma skall. edit: Man kan se det som en varning :edit
jag stod inne på toaletten en kväll och borstade tänderna, och som vanligt så tittade jag in i spegeln och såg hallen bakom mig där det är en “sväng” som leder in till morsans sovrum.
I alla fall får jag för mig att titta bakom mig genom spegeln och ser en svart “skugga” som glider runt hörnet. 😯 Så jag blir skit-rädd och borstar snabbt klart tänderna och måste sedan gå igenom hallen till bortre änden där mitt rum är. 😥 Jag frågar alla om någon var i hallen men ingen hade varit där.
Desutom har ingen i min familj svart hår, och hela “Skuggan” var ju svart…@Mad_Max wrote:
Verkar som om du fått hjälp ifrån “ovan” Typ gett dig minnesbilder från framtiden om vad som komma skall. Mycket vanligt det där.
Vaddå vanligt? Vad stödjer du det uttalandet på? Jag har aldrig träffat någon person som påstått att detta har hänt henne/honom. Så jag vet inte riktigt om det är “mycket vanligt”.
@brain wrote:
Vaddå vanligt? Vad stödjer du det uttalandet på? Jag har aldrig träffat någon person som påstått att detta har hänt henne/honom. Så jag vet inte riktigt om det är “mycket vanligt”.
Vanligt i sådana sammanhang. Inte att det händer alla.
Har hänt mig ett antal gånger tror jag
Har drömt om saker som senare har hänt, och jag är säker men ändå osäker då jag har fått en förklaring på hur det fungerar, men jag tror ändå lite på det eftersom jag nästan aldrig kommer ihåg mina drömmar förutom när det är något som händer mig sen. Jag är ganska säker då jag oftast går runt och tänker på drömmen hela dagen eller hela veckan efter, men jag kanske borde skriva ner alla drömmar jag kommer ihåg för att få det bekräftat Återkommer när detta har hänt 😉 PeaceJag har haft sanndrömmar och dagdrömmar hela mitt liv
oftast när jag var liten.
Jag kommer ihåg särskilt en gång när jag var liten,jag och min familj var ute och åkte bil,
vi var på väg hem till några bekanta, & fastnade med blicken sådär rakt ut i luften (och jag kommer ihåg det som det var i morse).
Då såg jag en cirkus komma runt hörnet på ett hus som låg längre fram och av en anledning fick jag en sån panik känsla i kroppen att jag bara skrek STOPP STOPP STANNA. 200 m längre fram hade en bil kört rakt in i en cirkus lastbil som kommit just där jag såg den skulle komma.
Men även små saker som man fått dejavu av i vardagen.
Som en händelse i affären för ett tag sedan.
Var påväg mot kassan och visste vad killen framför mig skulle betala innan jag visste vad han skulle ha. 🙄Fenomenen har en gemensam benämning. Synkronicitet kallas de. Carl Gustav Jung har forskat mycket om det där, ni borde ta och googla lite!
Själv har jag varit med om en jäkla massa sådana saker. Man ser vad som kommer att hända. Man tänker på en person och 5 sekunder senare ringer personen i telefonen, man läser om något ovanligt ämne på Internet, sekunden senare börjar dom prata om samma sak i radion, etc. Kan också vara att man vet vad som kommer att hända under dagen, eller ännu längre fram i tiden.
Visst är den där känslan när man tar emot informationen intressant? Under en 10-dels sekund stannar allting till och man får en jäkla massa information, en minnesbild som känns som den är längre än den var.
En gång när jag var på slutet av en svampresa och låg ner i min säng och försökte somna fick jag en sådan där jag kände att någon närstående höll på att dö. Jag fick tankjkar om att man skulle uppskatta varenda ögonblick man har med sina nära och kära, för dagen efteråt kan de vara borta för evigt. Jag skakade bort känslan eftersom den var rätt obehaglig. Några dagar senare pratade jag med min bästa kompis och han berättade att hans mamma hade fått en hjärnblödning och hade varit väldigt nära att dö. Grejen var att hon hade fått den samma kväll, troligen vid samma tidpunkt som jag fick mina tankar.
Det gäller att lita på sin intuition, vara närvarande i nuet och märka när man får de där små subtila budskapen.
http://paranormal.se/topic/synkronicitet_enligt_c_g_jung.html
http://skepdic.com/jung.htmlJag kom i kontakt med min intuition genom ett besök hos en kinesiolog. Jag tyckte det var häftigt. Kinesiologi handlar om att på något sätt detektera ändringar i kroppen under olika betingelser. Man kan t.ex. ta en sluten burk med ett ämne som patienten är allergisk mot, och lägga det mot patientens mage och då kan man se att patienten blir svagare av det. Det är som om kroppen reagerar på att onyttiga saker befinner sig i kroppens energifält.
Men det häftigaste är att man kan göra samma sak genom att ställa frågor. Om svaret är “nej”, så blir reaktionen också en svaghet i musklerna eller på något annat sätt. Man kan ställa frågor där man inte har en aning om vad svaret är. Ännu bättre är att använda pendel i detta ändamål.Observera att detta inte kan användas för att gissa det vinnande lottonumret i nästa veckas lottdragning. Det fungerar inte så, för dessa förmågor är inte till för att man ska sko sig på andras bekostnad. Det verkar finnas “regler” man måste följa.
Annars så har jag även upplevt en del utomkroppsliga upplevelser. Jag kan dock inte inducera dem med villja, utan det sker spontant då jag drömmer.
När jag var omkring sex år upplevde jag något som har oroat mig ända sedan dess.
Det var jag och en kompis som lekte i skogen bakom huset där han bodde. Plötsligt såg vi ett hus som vi aldrig sett förut.
Det var en rödmålad, ganska hög, träbyggnad. På gaveln fanns en dubbeldörr och på båda långsidorna fanns rader av stora fönster.
Jag gick fram och tog tag i fönsterblecket på ett av fönstren och drog mig upp så att jag kunde kika in. Det var ett enda stort rum med två rader av bänkar med något som verkade vara ett bord längst fram.
Eftersom jag inte börjat skolan ännu trodde jag att det var en skola, även om det bara fanns sittbänkar och inga bord, utom det längst fram.
Jag kan än idag se solen som silade ner mellan granarna över kompisens hustak, en fjäril som fladdrade i gräset. Den övervuxna vägen som ledde förbi huset. Doften av sommarvärme.När jag sen kom hem till min mormor som bodde en bit därifrån frågade jag henne vad det var för ett hus. Det sitter också inetsat i minnet.
Hon satt i köket på en stol när jag kom in. Det blev en väldigt märklig stämning därinne.
Först blev hon tyst men efter en stund sa hon att det inte fanns något hus i skogen bakom kompisens hus. Jag blev jätterädd och frågade inte mer. Det var sista gången jag lekte med honom…När jag var ungefär elva år gick jag dit och kollade, det fanns en gammal husgrund på stället, sen frågade jag henne igen om det där huset och då berättade hon att det hade funnits ett missionshus där innan hon flyttade dit från Jämtland 1954.
Jag hade alltså sett och rört vid ett hus som inte funnits på mer än tio år.
I vuxen ålder har jag ringt runt till de olika frikyrkorna för att försöka få reda på mer om huset. Just nu verkar det som om det var en baptistförsamling som haft huset. Men jag har inte riktigt vågat ta reda på mer. Huset hade brunnit ner.
Den här händelsen har gjort mig skraj för det mesta som har att göra med vad jag kallar “healing och feeling”.
Dock har jag ofta varit med om att folk dykt upp när jag tänkt på dem, saker jag undrat över kommer upp i media, de saker jag verkligen behöver dyker upp i grovsoporna osv.Tre gånger har jag fått dödsvarsel om nära vänner. Det har yttrat sig så att jag tyckt att personen har haft liksom en grå utstrålning, som omedelbart gett mig känslan “Han kommer att dö snart”. Två har dött samma dag, en inom tre månader.
Efter tsunamin har jag bestämt mig för att trots allt ta itu med dessa förmågor. Jag fick nämligen ett varsel om en familj som dog i katastrofen.
Det var omkring tre veckor innan det hände.
Det här var en familj som brukade gå på bibblan där jag jobbar. De hade en liten pojke på två år.
Det var något konstigt med den här pojken och kanske var det därför jag brukade prata med honom och hans föräldrar. Han brukade få sitta i knät och leka med scannern (som vi använder för att läsa av vilka böcker man lånar). Leka bibliotekarie.
Efteråt så har jag tolkat det som att han inte hade “en gammal själ”, ni vet det där visa uttrycket som barn kan ha redan som spädbarn.Iallafall så kom mamman in en dag och skulle kopiera ur en sybok av typen “sy drakar och älgar av plyschtyg”. Eftersom jag just lämnat tillbaka ett ex av samma bok + en annan på temat så tipsade jag henne om den andra boken som jag tyckte var mycket bättre.
Den får jag låna när vi kommer tillbaka sa hon, och berättade att de skulle åka till Thailand nästa dag.I vanliga fall har jag inga problem med att glädjas med folk som ska på semester så jag blev lite skärrad över min reaktion:
“Vad i helvete ska ni DIT att göra NU” tänkte jag och nästa tanke var “Lämna då POJKEN hemma”.Tyckte det var skrämmande att jag reagerade sådär. Sa inget till kvinnan om mina spontana tankar utan önskade istället en trevlig resa. Tänkte att det måste bero på att det hade varit oroligheter mellan muslimer och polisen den senaste tiden. Jag fick inget intryck av att det hade med vatten att göra.
Efteråt har jag klandrat mig själv för att jag inte sa något, men de skulle säkert ha rest iallafall och dessutom tyckt att jag var en skum typ.
Hm.
Har alltså kommit fram till att det är min skyldighet att varna om jag kan…C.
(Annars är jag ganska normal!)
Log in to reply.