Göra bot.
Även om en del aldrig förändras så betyder det inte att ingen gör det(ganska självklart kom jag på ) 😉
Jag har gjort det.Men för att “nå fullt ut” så känner jag och upplever ett motstånd.För att göra det lättbegripligt så kan vi säga så här. ” jag skulle vilja rada upp alla som jag drabbat i ett rum” Och på det viset få konfrontera händelserna och känslorna.Få säga hur ledsen jag är och i vissa fall be om förlåtelse.
Detta är emellertid nästintill omöjligt 😥 för rummet skulle nog bli ganska fullt…. Så om ngn har tipps på hur jag skulle kunna göra istället skulle jag bli evigt tacksam.Kanske har jag hittat rätt till slut.Och till er som inte tror det har jag bara sympati för.
- 9 Replies
Earl hade en bra ide. Skriv en lista, och börja kryssa
måste ju inte “samla alla” räcker väl med några stycken så att säga,
Sen så det som egentligen är det viktiga är att du själv är medveten om “felet” du gjort och att du ärligt ångrar dig.bless
För att klara leva med mig själv så kör jag den katolska metoden, bekännelser. Det är så sällan man stöter på folk man betett sig dumt emot och i de fall jag gjort det så brukar det oftast visa sig att de inte minns vad som hänt, eller att de inte alls upplevde det som att jag gjort något särskilt dumt. I eftertankens kranka blekhet kan minnena vara förvridna och det att man tänker på dem förstorar dem. Därför brukar jag berätta om dumma saker som jag gjort för min tjej och mina vänner, då känns det bättre, man har sett deras reaktioner och att de accepterar mig trots detta. Då kan jag leva med mig själv och mitt förflutna.
Men allt har man inte bekänt, jag drabbas ibland av sk “skamsköljningar”. Man sitter helt fredligt och lyssnar på musik på tunnelbanan, plötsligt ploppar något gammalt minne in i huvudet, ett minne av något pinsamt, dumt eller elakt man gjort nån gång för längesedan. När detta händer har reaktionen ibland varit så kraftig att jag tagit mig för pannan och utbrustit “NEJ!”, där jag suttit för mig själv. Märker att saker som jag faktiskt talat ut om, de överfaller mig inte på samma sätt.
Nu vet jag ju inte vad det är du har gjort, men en tanke för att må bättre hade ju varit att skriva ett brev till varje människa du gjort illa på något sätt. Finner det själv att vara rätt bra terapi att göra liknande, skriva hur man känner och att man är ledsen för det man gjort mot dom.
en tanke för att må bättre hade ju varit att skriva ett brev till varje människa du gjort illa på något sätt
Så mycket papper har jag inte råd med
Nä så dum jag är.Tanken har faktiskt slagit mig mer än en gång.Så kanske att jag skulle göra det med de “värst drabbade” Kanske kunde vara till någon nytta.Lite vad jag tänker är ju att det inte handlar om mig och mitt utan också om de drabbade.För runt 20 år sedan ringde jag upp i samband med en behandling och pratade med två personer som blivit drabbade (inte våld) och fick ganska bra respons då, eller iaf av den ena som faktiskt hade bett för mig 😳
Earl hade en bra ide. Skriv en lista, och börja kryssa
Absolut! Jag har väl listan i huvudet mer eller mindre så visst.
måste ju inte “samla alla” räcker väl med några stycken så att säga,
Sen så det som egentligen är det viktiga är att du själv är medveten om “felet” du gjort och att du ärligt ångrar dig.Bless ❗
Och så sist men inte minst Doktorn.
För att klara leva med mig själv så kör jag den katolska metoden, bekännelser
Du fick mig tung i bröstet, det är ok.Det du skriver det är typ det jag praktiserat ett tag nu.Det räcker inte för mig.
Vill egentligen bara göra om och få göra rätt,,, men tyvärr så går det ju inte 😥
Tack!Kan bara säga att även jag känner exakt likadant som dig, men för mig så finns det något annat, rädslan. Jag vet inte om jag skulle ha modet att ställa alla i ett led och säga “förlåt för att jag har varit ett svin” och fyfan, den känslan förföljer mig varje dag och ärligt talat, det gör ont. Ibland så har jag en bra dag, detta innebär att jag inte tänker så mycket, men när jag väl tänker, ursh säger jag, då tror jag ibland jag ska bli mördad, att folk vill mig illa, att ingen ser att jag är en bättre människa och på såvis dömer mig och vill mig illa, Inga roliga känslor direkt. 😥 Och jag vet inte hur jag ska få bukt med dem heller, detta är det absolut värsta.
/razer :hippie:
@razer wrote:
Kan bara säga att även jag känner exakt likadant som dig, men för mig så finns det något annat, rädslan. Jag vet inte om jag skulle ha modet att ställa alla i ett led och säga “förlåt för att jag har varit ett svin” och fyfan, den känslan förföljer mig varje dag och ärligt talat, det gör ont.
Naturligtvis är jag också rädd.Rädd för att såra mer, rädd för att inte bli förlåten i all evigheters evighet.
Men rädslan ska inte få mig att vackla i alla fall, den finns där för att jag själv planterat den.Om jag vinner så förvandlas rädslan till något alldeles underbart istället.Visst gör det ont men gör man inget åt smärtan så….
@Alethea wrote:
@razer wrote:
Kan bara säga att även jag känner exakt likadant som dig, men för mig så finns det något annat, rädslan. Jag vet inte om jag skulle ha modet att ställa alla i ett led och säga “förlåt för att jag har varit ett svin” och fyfan, den känslan förföljer mig varje dag och ärligt talat, det gör ont.
Naturligtvis är jag också rädd.Rädd för att såra mer, rädd för att inte bli förlåten i all evigheters evighet.
Men rädslan ska inte få mig att vackla i alla fall, den finns där för att jag själv planterat den.Om jag vinner så förvandlas rädslan till något alldeles underbart istället.Visst gör det ont men gör man inget åt smärtan så….
Kunde inte sagt det bättre själv! jag har länge gått omkring med samma tankar som er!
Hade bra alla!
Log in to reply.
