-
Funkdoktorns debattguide
Satt och knapprade lite framför datorn under kvällen när jag kom på att det kanske skulle vara kul att skriva ner lite praktiska debattråd. Detta bygger ju dock på mina personliga åsikter om vad man bör och inte bör säga, men jag har iaf aldrig förlorat en drogpolitisk diskussion och jag tror faktiskt inte det kommer att hända i framtiden heller. Så någon kanske har nytta av det.
Kort introduktion
I en debatt är det av yttersta vikt att framstå som den resonabla och odogmatiska parten. För det första bör man inte komma med färdiga lösningar (vilket förklaras senare), utan snarare förslag till resonabla sätt att komma fram till en lösning. Som t.ex. en öppen och objektiv utredning av tillgängliga fakta. Om motståndaren inte vill tillmötesgå ett sådant förslag så kan man ju fråga sig (och gärna motståndaren) vad denne har emot att utvärdera den nuvarande politiken i ljus av alla tillgängliga fakta.
Vad bör man tänka på?
Det viktigaste man bör tänka på är att målet för argumenteringen inte är att pressa sin motståndare till att instämma med att droger bör legaliseras eller dekriminaliseras. Jag anser faktiskt att dessa termer över huvud taget inte bör nämnas, eftersom blotta ljudet av dem får säkert hälften av alla meddelandets mottagare att smälla upp en mental mur som det sedan är väldigt svårt att tränga igenom. Det väcker helt enkelt onödiga känslor av fientlighet som det självklart är tillrådligt att försöka undvika. Längre fram i meningsutbytet är det ganska troligt att t.ex. legalisering kommer upp, men se då åtminstone till att det är din motståndare som använder ordet först.
Det viktigaste argumentet för att avhålla från bruket av dessa termer är dock helt enkelt att man gräver en grop för sig själv. Det går helt enkelt inte att försvara t.ex. en legalisering eftersom folk inte kan ta ställning till alternativa verkligheter som de inte har någon erfarenhet av. Dessutom är det helt onödigt att kräva detta eftersom det inte är detta sakfrågan handlar om, och det är tyvärr där många debatter förloras. Drogmotståndarna vill gärna att bevisbördan ligger på oss att visa hur andra metoder skulle fungera bättre än dagens, men sakfrågan handlar om huruvida det system vi har idag är framgångsrikt, inte vilket system som skulle vara mer framgångsrikt. Det är de som ska försvara den nuvarande politiken, inte vi som ska försvara en politik som inte ens finns i bruk.
Det räcker med andra ord att koncentrera sig på att visa vilket misslyckande och vettlöst slöseri med resurser den nuvarande politiken är, vilket inte är någon större utmaning. Tänk på att de flesta människor faktiskt inte är det minsta medvetna om fakta, och om en debatt kokar ner till råa fakta så kan man inte förlora om man gjort sin hemläxa. För att styra debatten åt det hållet bör man så ofta som möjligt hänvisa till de större officiella undersökningar som gjorts, vilket tvingar motståndaren att argumentera på en faktuell basis där han alltid är i underläge och inte kan spela på etik och moral, vilket annars är vanligt. Att hänvisa till dessa undersökningar och rapporter är också nödvändigt för att den argumentering man framför inte ska tolkas som personliga åsikter.
Man behöver alltså inte presentera några alternativ, utan helt enkelt konstatera att någon annan lösning behövs. Det naturliga steget blir sedan att, som nämndes i introduktionen, argumentera för en oberoende utvärdering av den nuvarande politiken. Detta är något som motståndaren inte rimligtvis kan säga nej till. Om vederbörande gör detta så framstår det som uppenbart att denne är extrem så till den grad att han är fullständigt ovillig att ta fakta i betänkande, vilket inte brukar göra underverk för personens trovärdighet.
Om man känner sig lite osäker och vill stärka sin sak ytterligare kan man med fördel använda medicinska argument, eftersom nästan alla bör hålla med om dem. Då tänker jag på t.ex. cannabis som medicinering vid cancerbehandling eller kroniska smärttillstånd. Detta är ett effektivt argument eftersom väldigt få skulle våga stå för åsikten att en sjuk människa inte har rätt att få ett preparat som kan minska dennes lidande. Återigen, hänvisa till fakta.
Har man sedan kommit så här långt bör det inte vara något problem att få sin opponent att tillstå att cannabis bör vara tillåtet för medicinskt bruk. Det faktum att det inte är tillåtet och människor alltså lider i onödan är nästan i sig självt skäl nog att ompröva hela narkotikapolitiken.Vanliga misstag
Undvik helst komplicerade argument som grundar sig på individuella fri- och rättigheter. För det första ses i regel detta som en proprare ursäkt för att punda ner sig utan omvärldens inblandning. För det andra så har den genomsnittlige medborgaren varken den intellektuella kapaciteten eller tillräckligt intresse för att sådana argument ska vara verksamma. De individer som är mottagliga för argument som personlig frihet etc. är med största säkerhet redan på vår sida. Håll därför alltid argument och exempel på en så låg och lättbegriplig nivå som möjligt. Så gör våra motståndare, dels för att de själva inte är speciellt klipska (baserat på högst personliga observationer), dels för att det fungerar.
Använd inte hälsoargument genom att t.ex. göra jämförelser med legala substanser som tobak och alkohol. Detta brukar ses som svepskäl till att fylla samhället med fler droger och anknyter till problemen i föregående paragraf. Visserligen är alkohol och tobak relativt sett mycket farligare än de flesta illegala droger, men den poängen behöver inte göras. Frågan är inte hur farliga drogerna är, frågan är hur man från samhällets sida bäst kan handskas med och minimera farorna. Alla studier har visat att den repressiva linjen är det sämsta alternativet och det är det saken handlar om.
Ekonomisk argumentation bör också i det längsta undvikas, såvida man inte kan simplifiera argumentet till en väldigt låg nivå som alla kan begripa. Exempelvis kan man jämföra hur mycket det kostar samhället att förvara en narkoman i fängelsesystemet gentemot hur mycket det kostar att ge samme narkoman medicinsk vård och rehabilitering. Den första siffran täcker garanterat den andra flera gånger om.
Låt inte motståndaren leda in debatten på stickspår som leder till ett fruktlöst ältande av komplexa frågor som moral eller välfärd. Glöm inte vad sakfrågan är – huruvida den förda narkotikapolitiken är framgångsrik eller inte. Om motståndaren framhärdar i sina moraliska dogmer kan man dock ganska lätt knäppa denne på nosen genom att använda den medicinska aspekten – är det moraliskt försvarbart att neka sjuka, lidande och till och med döende människor legitima behandlingsmetoder? Detta är dock inget som jag rekommenderar, håll er hellre till saken.
Slutligen det vanligaste misstaget av alla – att vara otillräckligt förberedd. Det finns en anledning till att vana talare och debattörer memorerar de viktigaste dragen i sin argumentation. Man bör man kunna rada upp de grundläggande fakta, namnen på forskningsrapporter etc. utan att behöva tänka efter, vilket sätter en i en situation där man har mycket lättare att bemöta eventuella oväntade motangrepp. Inte heller låter det bra om man stakar sig och gör verbala misstag.
Till sist
Tänk på att poängtera att våra mål är desamma som den genomsnittlige medborgaren – att minska drogrelaterade skadeverkningar och missförhållanden i samhället. Vi är på deras sida, de är bara så fullmatade av propaganda och skräckexempel att de inte förstår det än. Det är dags att söka en annan lösning på drogproblemet, vad den lösningen än må vara.
Kan man få folk att inse att det är hög tid att överge den dysfunktionella repressiva narkotikapolitiken så kommer de automatiskt att börja snegla mot dekriminalisering/legalisering, helt enkelt för att det är ett bättre alternativ. Precis som alla större studier har visat.