Drograttfulla får oftast återfall
Quote:Nolltoleransen mot droger i trafiken har lett till att polisen griper tiofalt fler förare än för åtta år sedan. Men det löser inte problemet med drograttfulla förare. Mer än varannan återfaller, fyra gånger fler än återfallen bland alkoholrattfyllerister.–Vi kommer inte åt problemet med droger i trafiken genom att ha en nollgräns. Att dela ut straff hjälper uppenbarligen inte, de här personerna måste erbjudas behandling, säger Fredrik Kugelberg, toxikolog på Rättsmedicinalverket (RMV) i Linköping.
Han ingår i en forskargrupp på RMV som redovisar nya siffror över rattfyllerister och deras återfall. De har gått igenom samtliga rattfyllerister–både alkohol, narkotika och narkotikaklassade läkemedel–under åren 2001–2004. Det är RMV:s laboratorium i Linköping som analyserar alla blodprov som tas av polisen på misstänkta rattfyllerister.
Forskningsrönen ska publiceras i tidskriften Accident Analysis and Prevention och redovisas på tisdag vid ett forskningsseminarium på Rosenbad om narkotika. Nolltolerans-lagen har varit viktig för att avslöja vidden av problemet med droger i trafiken, men den har inte gjort något för att lösa det, konstaterar forskarna.
Lite provokativt har Kugelbergs föredragning titeln Nolltolerans–till vilken nytta?
Innan lagen om nolltolerans för droger i trafiken infördes 1999 fick labbet in mellan 600 och 800 misstänkta drograttfyllor och cirka 5000 misstänkta alkoholrattfyllor per år. Lagen har påtagligt skärpt polisens vaksamhet mot narkotika i trafiken. 2004 testades runt 7000 blodprov för misstänkt drograttfylla. 2006 var siffran 10000.
Det är svårt att tänka sig att antalet bilförare med droger i kroppen har ökat så mycket sedan 1999, anser forskarna. Förklaringen är ökad aktivitet från polisen. På många små orter har man också god kännedom om vilka som är missbrukare och är extra vaksam när de är ute och kör.
Bara var tredje person som misstänks för rattfylla vid vägkontrollen får lämna blodprov. Av dem greps 14 procent för en ny misstänkt rattfylla. På ungefär samma nivå, 17 procent, låg återfallen i den lilla grupp som körde med utskrivna läkemedel i blodet. Men i gruppen narkotika-rattfyllerister var återfallen 68 procent. Bland dem som missbrukat amfetamin, den i särklass vanligaste drogen, var andelen återfall så hög som 73 procent.
Nio av tio alkoholrattfyllerister är män. Könsfördelningen är ungefär densamma för dem som grips med droger i blodet, 85 procent är män. Men återfallsfrekvensen är likartad för båda könen.
311 personer greps mer än tio gånger för drograttfylla under de studerade fyra åren. En person återföll så många som 23 gånger!
Medelåldern är ganska hög, 35 år, för drograttfylleristerna vilket tyder på att de har en lång missbrukshistoria.
–Det här är en grupp personer som inte bryr sig om att de åker fast. De är tunga missbrukare som inte heller bryr sig om ifall de har körkort eller bil. De stjäl en bil och kör ändå i påtänt tillstånd, säger Fredrik Kugelberg.
Andra länder har växlande traditioner och attityder till övervakning av trafiknykterhet och påföljder vid överträdelser. Men data från Norge ger en liknande bild av mycket högre återfallsfrekvens bland drograttfyllerister än bland vanliga alkoholmissbrukare.
Problemet med droger i trafiken kan inte skiljas från frågan om droger i samhället, anser Fredrik Kugelberg:
–Straff som böter och fängelse påverkar inte den hårda kärnan av drograttfyllerister. Det kanske är dags att se närmare på det underliggande missbruket när man dömer återfallsförbrytare. Behandlings- och rehabiliteringsprogram med psykologmedverkan kan vara en tänkbar strategi.
- 0 Replies
Sorry, there were no replies found.
Log in to reply.
