-
DN recenserar “Narkotika – om problem och politik”
DN har en riktigt bra recension av boken “Narkotika – om problem och politik”, skriven av ett antal forskare inom socialvetenskap, juridik och historia på diverse svenska universitet.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nu-rasar-grunden-for-svensk-drogpolitik
Några citat från recensionen:
Vi lever i en drogpolitisk paradox. Den bygger på sju missuppfattningar, tre osorterade fakta och en irrationell värdering. Sant är tre saker: a) jämförelsevis är det påfallande få svenskar som prövar narkotika, b) i fråga om antal tunga missbrukare ligger Sverige på EU-genomsnittet medan mer liberala länder som Nederländerna och Tyskland har färre, och c) den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige ligger dubbelt så högt som EU-genomsnittet.
Slutsatsen är att Sverige är ett föredöme – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle prövar droger. Men bara då. Något samband mellan hur många som prövar narkotika och hur många som fastnar i tungt missbruk finns inte – i alla fall inte enligt professorerna bakom den banbrytande antologin ”Narkotika” – och därmed faller pelaren i svensk politik för alla som har en ickereligiös syn på droger. Eller rakare: vad spelar det för roll hur många som har tagit droger så länge det inte leder till missbruk och elände? I de två andra – etiskt mer relevanta – avseendena har Sverige inget att lära världen. Tvärtom.
Sverige var litet, kulturellt homogent, relativt stängt, och det framstår i dag som demokratiskt märkligt men Bejerot blev hundraprocentigt bönhörd. Under kommande decennier marscherade hela nationen – alla partier, samtliga tidningar, varenda folkrörelse, hela skolväsendet, varje polis – i takt mot ett och samma mål: det narkotikafria samhället.
Resultatet blev en total avsaknad av den debatt som skulle ha kunnat stöta och blöta de sju föreställningar om narkotika som då slogs fast som odiskutabla sanningar och som kom att avgöra den svenska politiken: att drogmissbruk är ett mycket stort samhällsproblem, att all narkotika är extremt farlig, att bruk därför måste ses som missbruk, att varje missbrukare är en slav under drogens beroendeskapande egenskaper, att möjligheten att ta sig ur ett missbruk ligger utanför missbrukarens viljemässiga kontroll, att lång och intensiv behandling är ett villkor för att en person ska kunna lämna sitt missbruk och att tvångsmässiga insatser från samhället därför inte bara är befogade utan en välfärdssolidarisk plikt.
Även föreställningen om drogmissbruk som ett enormt samhällsproblem, att återfärden till ett fungerande liv ligger utom knarkarens viljemässiga kontroll och idén om tvångets nödvändighet plockas sönder, varpå boken ger en intressant förklaring till att den svenska kursen kunnat ligga fast oberoende av fakta och förändrade förhållanden: skräcken för vetenskap. ”Den uteblivna omprövningen av narkotikapolitiken bottnar sannolikt i att den aldrig utvärderats på ett vetenskapligt sätt”, skriver forskarna. Utredningar har uttryckligen undanbett sig relevant forskning och i stället lutat sig mot ett slags moraliska entreprenörer över vilka man öst pengar och förtroenden. Ett slags inkompetensens karusell har snurrat i motvinden från omvärlden och ju mer faktaunderlaget sviktat, desto hårdare har politikerna klamrat sig fast vid så kallade värderingar. Oklart vilka, mer än att de anses ”svenska”.
Jag blir rätt sugen på att läsa boken.
-
5 Replies
-
tack för tippset!
du är dagens hjälte:)Peace :hippie:
-
Riktigt bra skrivet. Smått otroligt att DN väljer att publicera detta men allt för det bättre. Mer sånt
-
De kanske är en del i 50 miljoners satsningen… Dom försöker lura oss genom att lixom spela upp som en teater och kickar igång debatten så vipps är de lagligt om nått år ^^
Lixom en upp speedad version av dom senaste 40-50 åren + att då får den blå högen chansen att skylla hela skiten på sossarna
-
Snarare tvärt om. Säg vad man vill om DN Kultur, men kulturen är alltid fristående från nyhetsplats och opinion. Snarare har det alltid varit mest troligt att just DN kultur tar upp liberala idédebatter av alla morgontidningar; oavsett vad man tycker om liberaler eller DN i övrigt. Det kanske inte framgick att det var Herr Linton som skrivit texten. Det är inte en bokrecension, det gör man på högstadiet, utan ett inlägg i idédebatten med utgångspunkt från antologin Narkotika.