-
Det värsta som finns- Att tappa bort lånade saker
Jag är så otroligt besviken på vissa människor i mitt liv just nu, främst min syster och en “kompis”…
Kan börja med syrran, hon och en av hennes kompisar skulle till Egypten för något halvår sen, då ville syrran låna min iPod+mina 600 kronors hörlurar. När de kommer tillbaka får jag iPoden med ett par andra, mycket sämre hörlurar, undrar var mina är och syrran säger att de ligger hos hennes kompis. Jag hade väldigt mycket tålamod och bad snällt ett par gånger och fick hela tiden svaret “Ja jag ska leta…” När kompisen sen flyttade till England någon månad efter resan blev jag lite lack och syrran sa på telefon “ja men det är inget jag kan göra nu eller hur? Hon kommer och hälsar på i augusti då får du tillbaka de, jag lovar”När kompisen var i Sverige började jag återigen fråga efter hörlurarna och blev till slut rätt lack, syrran var bara dryg och lackade på MIG över att jag tjatade! Jag fortsatte tjata och hon ansträngde sig inte ens för att leta… Nu för några veckor sen åkte kompisen tillbaka till england och jag har fortfarande inte fått mina hörlurar, och idag åkte jag över till syrran och frågade igen och lackade ur rejält, sa att hon ska köpa nya eftersom hennes kompis inte lär komma tillbaka på flera månader… Hon bara lackade och skrattade samtidigt lite äckligt och sa att hon inte skulle köpa nya, men hon kunde lta efter ett par gamla hörlurar hemma hos henne som jag kunde ta…
“Kompisen”
Lånade ut min mobil till han eftersom hans skulle på reparation en vecka, men min mobil hade inget fungerande batteri så jag lånade ut den på villkoret att han köper ett nytt batteri, så fick det bli. Orkade själv inte köpa nytt batteri eftersom jag använde min gamla mobil som funkade fint. Även när kompisen fick tillbaka sin mobil tänkte han inte på att frivilligt lämna tillbaka mobilen utan jag ringde någon vecka efter att han fått tillbaka sin egna, då sa han att den låg i hans bil som hans pappa lånade eller något… Jag väntade tålmodigt och någon vecka senare när jag träffar han frågar jag vart mobilen är, han sa att den låg nerpackad i någon låda eftersom han var mitt i att flytta hemifrån, jag förstod och brydde mig inte särskilt mycket… Men nu var det några veckor sen han flyttade in i sin egna lya och allt har vart uppackat ett tag, och inte fan anstränger han sig för att leta…Denna kompisen hade jag väldigt bra kontakt med för något år sen senast, sen har det mest vart att vi chattat över msn och så… Men nu ser jag honom inte som någon direkt kompis längre eftersom han uppenbarligen inte är samma person han var förr…Tycker det är jävligt omoget och oansvarigt av han att inte kunna ringa när han fått tillbaka sin mobil och bara komma förbi och lämna den, han har ju trots allt bil och vi bor 5 min ifrån varandra! Nu verkar han inte hitta den och han har erbjudit sig att betala för en ny men han verkar ju inte ha särskilt dåligt samvete för det hela. Inte syrran som tappade bort hörlurarna heller för den delen…
Har ni råkat ut för något liknande? Jag tycker det är bland det värsta man kan göra, att tappa bort lånade saker, speciellt saker som en mobil! Vad tycker ni jag ska göra?
-
14 Replies
-
Ja vad skall man säga, jag är allmänt besviken i mänskligheten.
Det händer mig titt som tätt tycker jag. Man gör andra en tjänst eller liknande. Får inte ett smack för det.Tråkig syrra du har. Min bror skulle aldrig kunna göra på detta viset mot mig. Vi tycker för mycket om varandra antar jag.
Och vi båda har en enormt stor ansvarskänsla gentemot andra.Pengar är väll det som sällan lämnas tillbaka till mig av vänner.
Jag själv betalar tillbaka 5kr av ren princip.
Hatar när pengar kommer i vägen för en god relation i övrigt. -
Jag känner igen mig rätt mycket i det du skriver och jag kan inte annat än att beklaga, om folk inte kan lägga värde i att få låna något så ska dom inte få låna någonsin igen.
Jag tex sammlade filmer förut, jag har säkert en 500 dvd-fodral packade i påsar i garderoben, inte en enda utav mina orginalfilmer som jag slet blod svett och tårar för att köpa finns kvar… Inte ens mina specialbestälda filmer.
Jag lånade flitigt ut filmer till ett gäng väl valda mäniskor och det var aldrig några problem för mig då, problemet kom när jag under en tids bostadsbrist bodde hos en polare och kvartade på hans soffa, jag hadde såklart mina filmer med mig fast i cd-case så att man lätt skulle kunna välja en film och glo på den, tyvärr så var det rätt mycket spring av diverse folk där och dom som kom på besök lånade mer än gärna filmer av mig utan att fråga om det var ok, jag kan säga att inga utav dom utlånade filmerna har kommit tillbaka till mig.Dom killarna jag har fått tag på som lånat filmer av mig säger att dom “lånat ut!!!???” filmerna dom lånat av mig och inte längre vet vart dom är.
Andra kompisar påstår att filmerna som dom lånat av mig är deras och att jag har fått tillbaka mitt exemplar.Läxan jag lärt mig är att jag inte lånar ut någonting alls öht längre, alla mina filmer märks som brännskivor typ, alltså med mitt namn på orginalskivorna och lite kludd om huruvida filmen suger eller ejj.
Det är så jävla tråkigt att bli sviken på det sättet och ännu mer frustrerande när vännerna är bängslöa och inte orkar engagera sig eller ens kommer ihåg att dom lånat ut ens prylar.
Mvh Tumstock
-
Puffpuff wrote:Ja vad skall man säga, jag är allmänt besviken i mänskligheten.
Det händer mig titt som tätt tycker jag. Man gör andra en tjänst eller liknande. Får inte ett smack för det.Tråkig syrra du har. Min bror skulle aldrig kunna göra på detta viset mot mig. Vi tycker för mycket om varandra antar jag.
Och vi båda har en enormt stor ansvarskänsla gentemot andra.Pengar är väll det som sällan lämnas tillbaka till mig av vänner.
Jag själv betalar tillbaka 5kr av ren princip.
Hatar när pengar kommer i vägen för en god relation i övrigt.Önskar att jag hade en bror, brorsor står alltid varandra nära, nästan alltid iaf… Småsummor pengar bryr jag mig inte om, allt upp till 50kr orkar man inte riktigt bry sig om, men jag tycker när det gäller saker så är det en principsak… Själv betalar jag sällan tillbaka småsummor, ingen jag känner bryr sig särskilt mycket om en femma eller en tia.. Fast så fort någon ber om att få tillbaka något jag lånat, pengar eller någon sak, så engagerar jag mig i att de ska få tillbaka det. Det är det jag är mest lack över på syrran och min kompis, att jag frågat och de uppenbarligen inte ens engagerat sig.
Jag börjar också bli besviken på allmänheten, känns som att man är den enda i världen som inte är hög på sitt ego…
Sjukt att gräs är olagligt, det är ju det som gör folk goda…
Edit: Som Tumstock säger, tänker fan aldrig låna ut något igen… Nu är jag ännu mer sur över att jag inte har något röka hemma, skulle verkligen behöva det nu…
-
Visst problemet är inte ovanligt men varför är ni sådana mesar?! Kräv helt enkelt ersättning för prylarna ni ej fått tillbaka. När ni gång efter annan låter folk komma undan lär dom sig snabbt att det inte spelar ngn roll om de lämnar tillbaks grejorna eller inte.
Betalar de inte så ta helt enkelt något som är värt motsvarande från den personen. RodTjur, din syrra verkar vara i behov av en riktig uppsträckning. Först slarvar hon bort dina lurar sen blir hon lack när du efter månader frågar efter dom. Gå hem till henne och kräv 600 spänn, får du dom inte omedelbart greppa hennes DVD, laptop, x-box eller likande och förklara att hon får tillbaka den när du fått sina pengar.
-
Yogi wrote:Visst problemet är inte ovanligt men varför är ni sådana mesar?! Kräv helt enkelt ersättning för prylarna ni ej fått tillbaka. När ni gång efter annan låter folk komma undan lär dom sig snabbt att det inte spelar ngn roll om de lämnar tillbaks grejorna eller inte.
Betalar de inte så ta helt enkelt något som är värt motsvarande från den personen. RodTjur, din syrra verkar vara i behov av en riktig uppsträckning. Först slarvar hon bort dina lurar sen blir hon lack när du efter månader frågar efter dom. Gå hem till henne och kräv 600 spänn, får du dom inte omedelbart greppa hennes DVD, laptop, x-box eller likande och förklara att hon får tillbaka den när du fått sina pengar.
Ja för det är ju värt att riskera en polisanmälan för dom summorna eller hur…
Tex en “kompis” är skyldig mig pengar.
Sen har han inte svarat i telefon, han har ingen fast adress. Hur får jag tag i hans laptop?
Nej du tror att vi är mesar. Men det kan ju vara så att vi har hjärnor med.
Eller bara oflyt. -
Polisanmälan? Om RodTjur går hem till sin syrra och tar saker för motsvarande värde (eller mer), så låt henne polisanmäla då. Tror du verkligen snuten bryr sin om en dispyt syskon emellan som rör 600 spänn?
Annars kan man ju fortsätta gnälla på anonyma internetforum och hoppas att det hjälper. Nej, det enda som funkar är att sätta hårt mot hårt.
-
Yogi wrote:Polisanmälan? Om RodTjur går hem till sin syrra och tar saker för motsvarande värde (eller mer), så låt henne polisanmäla då. Tror du verkligen snuten bryr sin om en dispyt syskon emellan som rör 600 spänn?
Annars kan man ju fortsätta gnälla på anonyma internetforum och hoppas att det hjälper. Nej, det enda som funkar är att sätta hårt mot hårt.
Vad bryr sig polisen om dessa dagar?
Om någon tagit saker från hennes hus, som senare hittas hos brodern, ser inte det väldigt misstänksamt ut?
Sen blir det ord mot ord. Hur vet du vilken relation dessa syskon har?
Jaja jag säger inte att dina metoder inte funkar, bara att vi inte väljer den kriminella vägen.
Sen verkar ju det mesta på detta forum (läs coffeshopen) vara gnäll för dig.
Om man vill ha sympati och kan få detta igenom forumet, låt oss få det då. -
Yogi wrote:Polisanmälan? Om RodTjur går hem till sin syrra och tar saker för motsvarande värde (eller mer), så låt henne polisanmäla då. Tror du verkligen snuten bryr sin om en dispyt syskon emellan som rör 600 spänn?
Annars kan man ju fortsätta gnälla på anonyma internetforum och hoppas att det hjälper. Nej, det enda som funkar är att sätta hårt mot hårt.
Jag sjunker inte så lågt…
-
RodTjur wrote:Jag sjunker inte så lågt…
Det tycker jag fan att du ska! Iaf vad gäller syrran… Om min syrra nånsin fick för sig att uppföra sig på det viset 👿
Dumpa polarn utan ett ord å se till att skapa lite ordning i huvet på din syrra, det är mitt varma tips till dig.
Familjen ska man alltid kunna lita på!
[EDIT] Eller ja, jag menar ju inte att du ska polisanmäla henne alltså, men lär henne folkvett, och ja, ta nåt av henne som ersättning om det behövst.
Mest av allt blir jag ledsen av att det ofta är så dålig sammanhållning och respekt syskon emellan. wtf?? [/EDIT]
-
RodTjur wrote:Edit: Som Tumstock säger, tänker fan aldrig låna ut något igen… Nu är jag ännu mer sur över att jag inte har något röka hemma, skulle verkligen behöva det nu…
Jag förstår hur du känner det, men man ska aldrig sluta och vara snäll eller givmild eller vilket som nu passar bäst,Jag tror att man ändå “tjänar”på att ge och det oavsett hur man själv blir behandlad.
Om du bott granne med mig skulle jag utan tveka bjudit in dig till mig för smakprovning :munchies: stå på dig RodTjur och gör ingen nergradering i ditt givmilda sätt att vara.
-
för mer än ett år sedan (cirka 18 månader tror jag) skulle jag och en polare beställa lite prylar från usa. efter att det blivit krångel med beställningen bestämde vi oss för att avbeställa. Men jag har inte fått tillbaka en enda krona av de pengar jag gav honom (han beställde med sitt visa) 1500 var det och jag har nog frågat honom minst 50 gånger.
tråkigt
-
Människan är ett lågt djur med alldeles för mycket aktivitet mellan öronen, det kommer aldrig sluta, folk kommer alltid obarmhärtigt göra livet surt för sina medmänniskor. Lathet blandat med girighet, en klassisk combo många empatilösa människor besitter.
-
Det låter som någon politisk fråga där. Stoppa orättvisorna i samhället!
-
Min bror är jävligt säker på att tappa bort och förstöra saker och jag vet att det inte är med vilje så ibland ser jag genom fingrarna även om jag är riktigt förbannad. Men han är iallafall inte nonchalant och oärlig när jag frågar… Det gör hela skillnaden enligt mig.
Kan du inte förklara för syrran hur jävla dumt hon agerar och hur viktiga hörlurarna är för dig? Ålder på systern?
Mitt största misstag var när jag lånade ut en mindre summa pengar till min far och väntade på att han skulle ringa för att vilja betala tillbaka. Hann aldrig se honom mer innan han dog tyvärr. Vet inte vad lärdomen av det blev riktigt men jag ångrar idag att jag inte sket i pengarna och behöll kontakten som en normal människa. Jobbade kvällsskift på den tiden så allt jag gjorde var i princip jobba, röka och sova.
