-
Cannabistoleransen delvis eller rent mental?
Man blir inrökt på strains, man känner att man måste röka mer för att känna något. Visst är det irriterande!?
Men jag har i somras upptäckt att en stor del av det hela sitter i huvudet. En stor del beror på inlevelse, när ruset börjar bli allt för bekant så lever man sig inte in i det på samma sätt. När det var obekant så hade man det i sitt medvetende, man satte ett mentalt fokus på det. Sedan blev man van och var mer upptagen med att ta emot intryck utifrån (istället för innifrån), det var film, dataspel, musik, surfande, chattande, snackande och gud vet allt, det dränkte ruset och känslorna innifrån. I somras var jag hos morsan på landet, med mig hade jag en strain jag var duktigt inrökt på. Men när jag rökte på där hade jag fantastiska upplevelser, sitta nere vid sjön under natthimlen med sin pipa var grymt! I halvmörkret med bara skogens och vattnets ljud, med bara stjärnorna och fyrarna att titta titta på, så tog rökat otroligt bra, med mindre intryck så hördes Mary Jane inom mig igen, jag kunde fokusera på det igen.
Så nu gör jag mindre när jag vill ha en bra resa, slår av TV och ger fan i att göra så himla mycket hela tiden. Då blir det behagligare och man kan sätta fokus på känslorna inom sig.
När man känner efter så kommer det tillbaka igen, den där känslan man hade i början, innan man rökt in sig på strainen. Men finns det en fysisk tolerans?