Cannabis och psyket…
Tack så mycket för alla svar, men står fortfarande frågande till lite saker, till att börja med undrar jag om cannabis skulle förvärra mitt tillstånd permanent, eller om det “bara” handlar om nojja under ruset.
Det här är saker jag ofta funderar på, eftersom jag de senaste 5 åren bara mått värre och värre så är det lätt att sätta det i samband med att jag rökte hasch ett par ggr, men det finns även andra faktorer som kan spela stor roll, så jag har inga belägg för det.
Vidare så skulle jag vilja slå hål på lite av föreställningarna om SRRI-preparat, som gärna från media och andra håll kallas “lyckopiller”, det namnet är väldigt missvisande.
Jag har gått igenom en hel drös med olika SRRI-preparat som; zoloft, seroxat, edronax, efexor m.m ( mycket X i mediciner
) , och mig har det hjälpt föga tyvärr, för det första brukar biverkningarna som brukar hålla i sig ett par veckor vara olidliga, och sen när väl preparatet börjat verka så har det kommit sexuella, och andra mindre roliga biverkningar, och visst, det kan man kanske ta om de nu skulle hjälpa en att må bra och vara lycklig, men så har inte riktigt varit fallet, och jag har nu varit konstant sjukskriven i 3 år (är 26 år)
Självklart finns det människor som verkligen blir hjälpta av dessa preparat, har bekanta som lyckas leva relativt normalt på dessa preparat, och kanske jag oxå hittar något till slut som hjälper mig.
Men grejen är att dessa preparat normaliserar, och inte gör en ständigt leende, och på en frisk människa utan psykiska problem så tror jag knappt det är någon effekt förutom de jobbiga biverkningarna i början, så att käka det utan anledning tror jag inte ger ett dugg.
Eftersom jag fortfarande mår långt ifrån bra, trots dessa SRRI-preparat, så är det självklart att man börjar söka andra vägar till välmående, därav mitt ursprungliga inlägg, och jag vet tillräckligt om cannabis för att veta att det är en “nedåt-drog” som jag egentligen inte ens borde tänka på när jag mår såhär, men jag ville ändå ha det bekräftat.
Har även funderat en del på amfetamin, har många bekanta som kört på det, och i stort sett bara har positiva saker att säga om det, MEN, alla dessa bekanta har oxå tyckt det varit så bra att de i stort sett “åkt dit” på det redan första gången de provat, så att prova speed är något jag inte ens överväger, behöver inte mer laster än jag redan har
Nåja, sensmoralen är väl kanske att det, som de lärde säger, inte finns några genvägar till lycka, men man vore en idiot om man inte ens försökte hitta sådana…Ville egentligen inte ta det här men OK. Det är ju helt individuellt hur de här preparaten fungerar. För mig gör de att jag inte känner olust eller ånger. Dessutom tar det bort all tillstymelse till dåligt humör. Inte för att jag var mycket arg förr, men nu är jag aldrig arg. Det är mitt val att ta dem och jag mår bättre och är en effektivare och lyckligare männsika tack vare dem. Lyckligare i den bemärkelsen att jag inte blir olycklig, grubblar eller känner mig nedstämd.
Om du mår dåligt ska du naturligtvis inte ta några droger överhuvudtaget. Cannabis gör dig inte gladare, det förstärker bara ditt tillstånd. Däremot så är Cannabis ett av de mildaste preparat du kan ta och det finns INGA långtidsverkningar av det.
Jag vill väll påstå att cannabis inte alltid förstärker det dåliga tillstånd man befinner sej i,jag röker inte stadigt men ett par gånger jag känt mej nedstämd så har jag provat att röka bara lite grann och sätter på lite skön musik och jag blir mycket gladare men det är naturligtvis olika från person till person.
En del kan bli lite deppiga och ibland kan det sitta i så länge drogen finns kvar i kroppen typ tre till trettio dagar beroende på hur mycket man rökt.Angående Amfetamin kan jag säga att den enda gång jag provat Amfetamin har det varit fem timmars lycka följt av femtio timmars fruktansvärd ångest,mardrömmar och skit.
Det är kanske också individuellt men jag kan inte ta amfetamin för jag blir verkligen skitdålig och samma med en kompis som provat det flera gånger,bara lång ångest efter ruset.Jag personligen säger bara en sak:Cannabis,och hälst gräs!
@PotMan wrote:
Jag vill väll påstå att cannabis inte alltid förstärker det dåliga tillstånd man befinner sej i,jag röker inte stadigt men ett par gånger jag känt mej nedstämd så har jag provat att röka bara lite grann och sätter på lite skön musik och jag blir mycket gladare men det är naturligtvis olika från person till person.
Jag har liknande upplevelser men jag är också ganska noga med att skapa en bra atmosfär innan jag röker.
Om du bestämmer dig för att du vill prova cannabis Ulv så är ett tips att gå ut och köpa dig lite snacks, sätta dig någonstans där du är bekväm och känner dig trygg och kanske sätta på lite musik och/eller hyra en skön rulle. Kanske ha en kamrat med dig som du känner dig bekväm med.
Allt för att skapa en positiv atmosfär för att minska risken för obehagskänslor.. en annan sak som jag också känner bidrar mycket är förmågan att slappna av och följa med ruset istället för att få lite småpanik och försöka streta emot vilket bara höjer obehagskänslan, jag röker inte om jag inte känner mig bekväm då jag själv lider av en depression och nu går på zoloft och har ingen lust att “snedtända”.
Veldig interessant tråd dette her! Jeg har ingenting å bidra med bortsett fra å si at det viktigste her i livet er at man har det godt med seg selv.
håller med chocoloco och cinzano om ett par saker
sen måste jag säga till dig ulv att man lika lite finner lycka i droger som i materiell rikedom. Lyckan måste komma inifrån. Och är det neuropsykologiskt så finns det såklart medeciner som underlättar, men lycklig blir man ändå inte om man inte söker lyckan inifrån. Lyckan börjar och slutar med en själv, det är bara du som kan fixa den åt dig. Inget kan GÖRA DIG glad.
Jag käkar metamina mot neuropsykologiska besvär, den upphäver nedstämdhet, passivitet, depression, med andra ord: den får mig att se saker från den ljusa sidan istället som annars se allt som dött och hopplöst, den får mig dessutom att bli aktiv, och iom att jag ser saker från den ljusa sidan så får jag lust att ta mig an sakerna, dvs jag får tummen ur röven och gör mer än bara ligger och degar i sängen hela dagen.
Den motverkar mina depressiva sidor också, men det är klart att jag har känt mig nere när jag tagit metamina med, men då har jag som sagt inte ansträngt mig tillräckligt mycket med det som bara jag kan ordna inom mig.
Metamina är i princip samma sak som amfetamin, men de piller jag har är en halv tusendels speed-dos. Och jag tar 2,5-1 piller tre ggr om dagen.
Och jag avråder dig att testa amfetamin eller andra upUP-and-downdooooooown!-droger som kokain och freebase i det syfte som du säger, att bli glad – i alla fall “missbrukar-doserna”.
Men du kan ju mkt väl pröva den medicinering jag kör, stor del av de som använder denna medicin fick prova den av vänner för att se om den funkade på dem med, och den visade sig göra det. Först efter det fixade de diagnos och fick medicinen utskriven.Vad gäller själva cannabisen så har jag upplevt att jag mått sämre när jag använt det om jag redan innan har varit osäker, deppig etc. Som ett par gånger när jag varit osäker på min flickvän och varit ute med henne och sedan rökt, då har allt bara blivit värre, fyfan vad jag har mått dåligt då, men då har jag ju liksom projicerat cannabisens nojja + min redan befintliga nojja samt den faktor av missuppfattning som alltid föreligger när jag är cannabispåverkad, på de problem jag haft med henne. Och då har jag blivit väldigt spänd deppig nojjig och rent av förtvivlad.
Senare när jag lyckats lösa de problem jag haft med henne (med mig snarare), så har jag inte upplevt att jag mått sämre av cannabisrökandet om jag innan varit lite nere, då har jag snarare blivit mer avslappnad samt uppåt, och ofta rent av glad och lycklig. Det beror mycket på hur mycket man ger sig ifan på att man ska vara glad också. Vill man inte vara glad så kommer man heller inte att vara det.. och det är inte alltid man är medveten om sådant, man kan ofta göra sig ledsen och deppig utan att fatta att det är det man gör.
Det hela handlar om att lära känna och förstå sina tankar och känslor, och det är minsann ingen lätt sak, ett livsprojekt i min mening, man får aldrig fullständig kontroll..
Måste bara rätta till Potman lite. Det finns inga psykoaktiva ämnen kvar efter att ruset har upphört. De restprodukter som finns kvar upp till tre veckor har ingen som helst påverkan på kropp eller psyke.
Måste bara rätta MrY lite…
😯De restprodukter som finns kvar, är till största delen ickeaktiva. Men det finns alltid några väldigt små mängder THC som fortfarande inte har blivit nedbrutet, samt 11-OH-THC (som är en psykoaktiv nedbrytningsprodukt).
Dagar och veckor efter ett rus förekommer dessa i så fruktansvärt små mängder, att man egentligen kan försumma dess effekter. Det finns också anledning att tro att kroppen anpassar sig till en sån här “bakgrundsdos” genom att inaktivera några av receptorerna. Resultatet blir att man – när man väl röker – måste röka en större mängd än annars, men det finns åtskilliga andra faktorer som spelar roll i dosmängden.
Röker man bara en gång, så kommer kroppen garanterat att vara ren efter ca en vecka och effekterna bara att hålla i sig några timmar efter röktillfället.
Borat ordinerar:
Om du mår dåligt i själen, poppa ett par Prozac eller motsvarande, vänta tills du mår bra, rök en fin Haze-jolle och njut av livet.
Livskvalitet!
Jag Vill säga att man inte ska ta droger för att man ska må bra.
Siëng Donk-Tsïong säger att man ska finna sin egna lycka innom sig, jag gorde det i en överkonsumtion av svamp (Tar alldrig dom jävlarna igen)
Jag fann att svaret på allt är att må bra så det gör jag nu.
jag la alla problem åt sidan och löste dom en för en.Men gör inte som jag utan hoppa bara till den biten där du försöker lösa dina problem.
Det dyker upp tråkigheter men inget man inte kan ta.
Förbannat väl skrivet Sieng. Förstår dig precis.
Cannabis har potential att vara både bra och dåligt, helt beroende på hur man använder det. Dosen är knappast det mest avgörande, såsom fallet i stora drag är när det gäller t.ex. alkohol.
Det är därför extra farligt att röka i Sverige där man vet så lite fakta och löper så stor risk att av ren placeboverkan bli rädd av ruset. Man styr det helt fel med den förväntan man får häruppe. Inte att undra på att folk kan snea. I andra länder hör man sällan om psykoser och dylikt.
@MrY wrote:
Måste bara rätta till Potman lite. Det finns inga psykoaktiva ämnen kvar efter att ruset har upphört. De restprodukter som finns kvar upp till tre veckor har ingen som helst påverkan på kropp eller psyke.
Hum, jag får bättre minne efter 2 veckor ungefär.. det är en process där jag känner att det mer och mer klingar av, effekten av THC:et. Nej jag är inte trippad under denna tid, men ambiton och liknande återvänder mer och mer.
Hur lång tid anser du att det tar innan man är helt återställd?
Återställd från vadå?
Erh, “normal”
Som sagt, jag känner av effekten efter 1-2 veckor fortfarande, lite mossig i skallen, lite dåligt minne, lite ambition att ta tag i saker och ting.
Jag känner mig helt återställd på morgonen när jag vaknar. Röker förståss bara på kvällarna och det slår alltid lika bra. Men då varierar jag sorterna rätt friskt med.
Log in to reply.
