Cannabis inverkan på humöret
Nyligen diskuterade jag mitt användande av främst cannabis men även andra droger med min mor. Hon var väldigt fast i sin uppfattning om att det är cannabis som gjort att jag på senare tid varit väldigt instabil i i mitt humör, vilket jag är medveten om att jag har varit och fortfarande är.
Mina humörsvängningar började strax efter att jag förlorat mitt arbete i slutet av november. Till en början kändes det skönt eftersom jag hade många planer, men eftersom många av dem nu under senare tid gått i stå känns hela situationen som arbetslös betydligt mer obekväm, särskilt som jag då och då blir konfronterad av min far som tror att det är väldigt lätt att som nyligen utexaminerad student utan vidare utbildning få ett jobb. Jag å min sida har inte heller sökt särskilt aktivt, då jag känner mig mycket obekväm med telefonsituationer samt att bli nekad.
Svängningarna tar sig olika uttryck; jag har upplevt manodeppressivitet (antingen är allt skit och jag vill dö, för att läget i nästa ögonblick tycks mig underbart) och ibland kan jag vara väldigt bitsk och tvär mot min familj, ofta över småsaker men särskilt när det gäller större konflikter. Det sistnämnda är i synnerhet vad min mor menar är följden av cannabis.
1. Själv menar jag dock att det bästa sättet att hålla mig stabil just nu är att röka en joint nån gång i veckan, vilket faktiskt är väldigt effektivt när jag känner mig nere. Men är det kanske det som är hela poängen? Har jag växt mig så bekväm med cannabis att jag måste ha det för att vara jämn i humöret? Jag har inte märkt något sådant tidigare i min två-åriga “karriär” som rökare.
2. Jag har inte använt cannabis på snart två veckor och känner inget psykiskt begär, men jag vill gärna ha lite till hands eftersom jag varit nere de senaste dagarna, ifall allting skulle accelerera. Kan detta jämföras med ett beroende?
Personligen tror jag att jag upplever frustration över min dominanta faders oförståelse och sarkastiska utfall samt hans totala oförmåga till självinsikt och förändring.
Ni får ursäkta de många frågorna och den långa texten, men vill ge så mycket info som möjligt att bygga er tes på. Jag numrerar artiklarna för att ge enklare möjlighet till svar, och ni måste inte svara på allting
- 6 Replies
Jag känner igen mig på många av sakerna. Det där med humöret t.ex. Jag blir lätt irriterad som fan mot mina föräldrar. Och ibland verkligen om små saker. Sen har jag kännt mig nedstämd och lite deppig ibland. Men när jag är med vänner och så mår jag bra. Pigg och glad. Tror min deppighet har att göra med det där vintermörkret också. Men funderat på ifall det har lite att göra med att jag rökt, kanske lite förmycket? Men jag vet inte. Tror det med att jag blir lätt-irriterad kanske också har att göra med att jag rökt lite förmycket. Känner mig rätt inrökt också. Blir inte lika bäng och så. Så jag har tänkt ta ett uppehåll iaf. Lite gladare lär jag bli nu om våren kommer också.
Vet inte riktigt vad frågan var. Men jag skriver ändå. Haha. Peace!
Tusen tack, MrBurns och HaggaKagga!
Det är sant att jag borde faktiskt visa mer respekt för mina föräldrar när jag ändå bor hos dem. Det du sa stämmer väldigt bra, och jag tror att det bästa hade varit att ta ett uppehåll och ta tag i jobbsökandet.
Lustigt, nu fick jag den där känslan av hoppfullhet igen. Jag ska nog städa i kväll
bästa hälsningar,
HoochJag tänker svara ganska kontroversiellt (tror jag), men jag vill inte på något sätt verka negativ, utan vill bara sprida positivitet. Jag talar utefter egna erfarenheter.
1. Jag tänkte själv på mitt bruk om det var okej eller inte, och sen kom jag fram till att allt jag ska göra ska få mig att må bra och utvecklas. Hade varje fredag varit likadan, eller varje dag om jag röker, då utvecklas jag inte. Idag röker jag “för ofta” som många nog skulle säga, men jag har utvecklats mer än jag gjort under hela min skolperiod.
Samtidigt så har jag också haft humörsvängningar men har avlärt mig dem. Istället för att tänka negativt försöker jag tänka positivt, och hade jag inte haft CB när jag för första gången flyttade iväg själv ifrån allt jag hade så hade jag mått mycket sämre. I början var jag nämligen deppig av att alltid komma hem och det inte fanns någon polare där eller familj. Men CB tog mig upp och fick mig att ändra min inställning till livet att bara fokusera på positiva saker. Var jag positiv och glad så fanns ingen anledning att röka. Men så fort jag mådde dålig så rökte jag och så kunde jag börja fokusera på det positiva igen.
2. Jag tror inte på beroenden, för ett tag sedan disktuerade jag beroende och någon tjej sa att det finns inga beroenden. Allting handlar om självbehärskning och ärlighet emot sig själv. T.ex. jag äter frukost varje morgon för att jag är hungrig – men det är en form av beroende. Och om du mår dåligt men mår bra utav CB, då är det också ett beroende, men det ger en positiv effekt, precis som frukosten.
Det kan vara så att du kanske har frustration.
Men försök att utveckla ditt liv, skrev en lista på 10 saker du vill göra, och vad du är rädd för (t.ex. att ringa). Skriv ner för och nackdelar med ditt rökande och hur du upplever det.
Då har du fakta på hur du mår och kan återgå till hur du utvecklas. Börja inte med att byta CB till piller om nu CB hjälper dig, för piller har många fler bieffekter! Börja smått också att visa dina föräldrar hur du utvecklas och hur du mår, behåll lugnet och låt dem skrika av sig.
Analysera situationen och tig om du inte vet vad du exakt ska säga, eller om det inte är genomtänkt.
Det med telefonsamtal handlar om rädsla, och det måste man avlära sig. Kanske genom träning? Jag var livrädd innan jag lärde mig köra bil och innan jag lärde mig köra truck. Nu kan jag köra bägge och är helt orädd
.Hoppas allting löser sig för dig! Tänk positivt och snöa inte in på det negativa!
– anybodysmoker
tack så mycket, Anybodysmoker!
Det är intressanta teorier du har och även konkreta tips. Självklart handlar det som i många andra fall om självbehärskning. Jag ska göra en lista, det var en väldigt bra idé. Det är ett bra sätt att göra situationen mer konkret och samtidigt kunna umgås med både mål och brister samtidigt
Vänligaste hälsningar,
HWow, anybodysmoker, klockrent skrivet. Du lyckades verkligen vinkla allt till ett perspektiv som jag har lite svårt att se saker ur. Ska fan skriva ut inlägget och klistra det på kylskåpet
Hooch, känner verkligen igen mig i dig. Har varit där och en del av mig är fortfarande där. Det som funkat för mig när allt varit trassligt och jävligt med familjerelationer och livet i övrigt har varit att leta reda på en ände och börja nysta om du förstår vad jag menar, man måste börja någonstans för att bli en bättre människa och må bättre. Man förlorar oftast om man försöker reda ut hela livet på en gång.
En annan sak som jag lärt mig under mitt liv är att ALDRIG bygga någonting på en rekreationell drog som grundsten, om man väljer att läga allt sitt tillförlit hos en drog så går det åt helvete, oavsett om drogen är alkohol, cannabis eller heroin. Stay sharp, städa lägenheten, dammsug, prata med dina päron, gör vad som helst för att få någon mening i det du gör. Att ha lite cannabis till hands utifallatt du skulle bli jävligt nere är fel sätt att tänka, konsten är att själv se till att man inte blir nere och att spara ganjan till någon kväll när du åstadkommit något, gjort rätt för dig och på så vis kan må ännu lite bättre.Jag svarar kanske inte på din fråga om humörsvängningarna med något av det ovanstående, men vafan, jag är ju inte psykolog
Själv har jag märkt att jag får humörsvängningar när jag inte gör ett skit, inte åstadkommer något och bara dräller omkring arbetslös. Detta kanske inte gäller dig men hoppas att något jag skrivit väcker någon tanke.
Log in to reply.