Bevattningssnören på friland?
Med “bevattningssnören” menar jag ett par dm långa bomullsgarnbitar i plastslangar som man kan köpa för att vattna krukväxter när man är bortrest. Man blöter först ner hela garnet, stoppar sedan ner ena änden i en burk med vatten och petar ner den andra änden i jorden. Bomullens uppsugningsförmåga gör att garnbiten strävar efter att vara lika fuktig över hela längden, vilket i teorin gör att vatten transporteras från vattenburken till jorden allt eftersom jorden torkar. Plastslangen gör att garnbiten som är i luften inte torkar.
Jag funderar på hur det här skulle fungera på friland. Om man gräver ner en eller ett par 10-litersdunkar eller hinkar med lock så att deras övre kant ligger i nivå med jordytan, fyller dem med vatten, borrar några hål i locket och sticker ner bevattningssnören, och sedan petar ner dem i jorden runt plantorna man vill vattna – skulle det då fungera? Målet vore att bara behöva besöka odlingen när dunkarna behövdes fyllas på, och i övrigt lita på att bevattningen sköter sig själv så att plantorna inte torkar ut så länge det finns vatten i dunkarna.
Skillnaden mot krukor är naturligtvis att vattnet har en mycket större jordmängd att sprida sig i. Det skulle kunna leda till att vattnet i dunken går åt mycket snabbare, eller att vattnet sprider sig genom jorden mycket snabbare än det tillförs genom snöret så att jorden till slut torkar upp helt ändå.
Har någon provat bevattningssnören på friland?
Log in to reply.