Att losa en kompis
Att behöva “göra sig av med” en kompis är inte kul.
Vädjar till er nu att ge mig perspektiv på detta problem.Har en gammal polare som jag känt i mer än 30 år.Vi har kunnat prata om princip allt de senaste åren men nu vacklar jag.Jag litar inte på X längre.
X tar ganska så tunga mediciner och dricker på det.Hur ska jag göra
:
Känns ju rent sagt löjligt att säga upp en bekantskap.
Jag har konfronterat X ang detta.Att X snackar om saker som inte ska snackas om.Känns falskt att bara fortsätta som vanligt, inte min stil alls.
Förr i tiden var det enklare, slå ett stekjärn i pannan så var det klart 😳
Slåss inte längre har blivit stark motståndare till våld.
Men X borde få smisk.När jag konfronterade så rann det ut i sanden på ett ganska så märkligt sätt.
Så hur gör man “slut” med en gammal polare(Lät som när man gick i 3:an )- 12 Replies
Enklast är väl att låta det rinna ut i sanden bara. Låtsas vara upptagen med något varje gång han vill träffas, låtsas ha bråttom någonstans om du möter honom på stan. Det är inte så komplicerat egentligen
Förstår hur du menar men det är helt enkelt inte min stil.Har svårt att vara falsk.
Säg rakt ut som det är isf, kan ju inte bli mer ofalskt än så.
- Alethea wrote:Förstår hur du menar men det är helt enkelt inte min stil.Har svårt att vara falsk.
Har senaste året varit i liknande sits vid mer än ETT tillfälle! Senast ikväll insåg jag att jag nog behöver bryta upp med ännu en “polare” som jag ändå känt rätt många år! Behöver inte vara falskt för att man låter det rinna ut i sanden så att säga… fan va ledsen jag blir av sånt, men det ingår väl i livet, polare kommer och går precis som så mycket annat…
- Teslakid wrote:Säg rakt ut som det är isf, kan ju inte bli mer ofalskt än så.
Jo jag håller med men jag har sagt kanske inte rakt ut men antytt om att x bludrar eftersom x inte är i sina fulla sinnes bruk.
x förstår inte att h*n gör fel liksom.x blir bara ledsen och nervös av vad jag säger.
Inte så lätt att säga upp en bekantskap efter så många år.Samtidigt så vill jag inte heller behöva göra det.Quote:polare kommer och går precis som så mycket annat…förmodligen 😥
Jo, det är tufft. Det rakaste är väll att säga att du helt enkelt inte orkar/vill/kan umgås med personen i fråga längre. Det är hårt men rakare och mer direkt än så finns det inte.
Hade en liknande sits för nån månad sen. Jag sa till han rakt ut att vi inte kan umgås nå mera för att du är en toffel som skiter i dina vänner för tjejen och dina hatiska åsikter om folkraser sen att du är pillertrillare gör inte saken bättre.
Har väl känt han i snart 10 år och nu tyckte jag att det var dags/rätt tillfälle att avsluta vänskapen. VA ÄRLIG! Tala ur hjärtat.
- weedloco wrote:Har senaste året varit i liknande sits vid mer än ETT tillfälle! Senast ikväll insåg jag att jag nog behöver bryta upp med ännu en “polare” som jag ändå känt rätt många år! Behöver inte vara falskt för att man låter det rinna ut i sanden så att säga… fan va ledsen jag blir av sånt, men det ingår väl i livet, polare kommer och går precis som så mycket annat…
Stoners come stoners go.Polare e polare o vänner e vänner.Detta var inte enkelt.Snubblade över en sten och tänkte att kanske det blir enklare om man är två.Så tar och ringer, frågar om det är lönt liksom och jo visst!!kom du så blåser vi på såret.Kommer dit och har gjort en färdig men naä, jag vill inte nu men du kan lämna den här så klipper jag den i kväll när jag hinkat i mig lite 😯 Va fan 👿 Nu blir det snart stekpannan eller bara behöva ta orden i mun.
Så vad säger man??Hjälp nu en som har fightats sig igenom livet.Fixar inte detta med att låta det rinna ut i sanden vilket jag för övrigt knappt tror är möjligt.
Jag ställer på min sista 50-lapp till mina polare men fan vet om det är värt det i längden.Hur länge ska man/jag i detta fallet orka med.
Har de sista två tre åren inte bara försökt utan också gjort det som ska vara “rätt” lite av det där med att vända andra kinden till, öga för öga tand för tand.Men hur länge?????? hela livet.
Saken är att vi har känt varandra sen första skoldagen och gått jämte varandra princip hela livet.Men X har förändrats liksom jag. Ha någonting annat för dig, vänskapen rinner ut till slut.
Jag förstår din situation och kan inte mer än att skicka några tankar.
Om jag fick komma in med ett förslag så tror jag att det finns lite du kan försöka.
Du är du och han är han.
Du kan försöka influera men tvång leder aldrig till något bra. Om han sedan fortsätter så ja, det finns inte så mycket du kan göra. Om du fortfarande vill ha han i ditt liv och ditt liv i hans, det är ju ändå en livslång kamratskap, så kanske du kunde försöka fokusera mindre på hur du själv känner när han gör som han gör vad det nu än är. Du känner honom. Du vet hur han är, hur han beter sig. Kan du lära dig något av det? Kan du hjälpa honom på något sätt? Försök kanalisera din ilska/uppgivenhet/oro/stress till något positivt men låt det inte ta över. Visa ödmjukhet men även styrka och vänlighet. Om det sedan inte skulle visa effekt, försök ta reda på VARFÖR han gör som han gör. Ta ett djup diskussion med han. Vi vet ju alla att det ofta finns en anledning till varför vi “knarkar” eller dränker våra sorger eller behöver något som får att känna oss bra för en stund osv..
Även om det inte skulle gå på en gång, ge inte upp hoppet. Universum har sin gång. Ta ett beslut grundat i styrka, vänlighet, ödmjukhet och förlåtelse. Det hade kunnat varit du i din kompis sits..
Vart i en liknande situation för inte så längesedan. Vad jag gjorde var att på allvar försöka justera min kompis inställning som jag ansåg hade urartat. Jag gick fram hårt, för jag kunde inte stå ut med honom om han inte tänkte över sin inställning noga och ändrade sig.
Det slutade med att jag blev mer och mer uppgiven och frustrerad. Det blev såklart gräl och en del hårda ord, detta resulterade i ett halvår utan någon som helst kontakt. Vi kan nog nu mera betraktas som bekanta, vi träffas bara hos gemensamma bekanta eller så. Civiliserad lös relation.
Jag är konfrontativ, för att manipulera folk, det gör man bara med människor som man inte betraktar som vänner. Vänner är man rak med, vill jag att tjejen eller kompisen skall skärpa sig på någon punkt så säger jag att jag tycker det, sen kan man diskutera det civiliserat när väl den man kritiserar slutar vara defensiv. Lyckas inte med önskvärt resultat alla gånger, det kan gå på i princip bara två sätt: Ni kommer fram till en kompromiss som bägge kan leva med. Ni går skilda vägar och alla vet varför.
Bägge dessa resultat är acceptabla i en sån här situation. Kommunikation är viktigt, skicka ditt inlägg här till din kompis, han/hon måste få veta hur allvarligt du ser på det hela.
@trapped09 wrote:
Jag förstår din situation och kan inte mer än att skicka några tankar.
Om jag fick komma in med ett förslag så tror jag att det finns lite du kan försöka.
Du är du och han är han.
Du kan försöka influera men tvång leder aldrig till något bra. Om han sedan fortsätter så ja, det finns inte så mycket du kan göra. Om du fortfarande vill ha han i ditt liv och ditt liv i hans, det är ju ändå en livslång kamratskap, så kanske du kunde försöka fokusera mindre på hur du själv känner när han gör som han gör vad det nu än är. Du känner honom. Du vet hur han är, hur han beter sig. Kan du lära dig något av det? Kan du hjälpa honom på något sätt? Försök kanalisera din ilska/uppgivenhet/oro/stress till något positivt men låt det inte ta över. Visa ödmjukhet men även styrka och vänlighet. Om det sedan inte skulle visa effekt, försök ta reda på VARFÖR han gör som han gör. Ta ett djup diskussion med han. Vi vet ju alla att det ofta finns en anledning till varför vi “knarkar” eller dränker våra sorger eller behöver något som får att känna oss bra för en stund osv..
Även om det inte skulle gå på en gång, ge inte upp hoppet. Universum har sin gång. Ta ett beslut grundat i styrka, vänlighet, ödmjukhet och förlåtelse. Det hade kunnat varit du i din kompis sits..
Skönt.Och väldigt lustigt.Nästan lite mystiskt också.Tack ska ni ha alla!vänskap är ganska så viktigt i dessa tider.Kram!
Log in to reply.