-
Att lösa en depression med cannabis? Jorå det går!
Frågan är intressant och högt reell. Jag vill dessutom påstå att det går, för jag har gjort det och då kan fler göra det! Med det fungera inte med enbart cannabis.
För att bota en depression behövs följande: hopp, kamp, vilja, fungerande relationer till andra människor, ett mål och mening här i livet. Vidare hård, hård fysiskt träning samt en svinstark antingen sativadonminerand eller en trippig sativa/indica korsning som garanterat är SVINSTARK.
Jag har lidit av depressioner i hela mitt liv som började med ett allvarligt självmordsföröket i 10årsålern med efterföljande inlåsning på barnspsyk. Jag har träffat hundratals psykiatriker, psykologer samt behandlingspersonal. Jag har gått Zonloft- och Cipramilvägen samt prövat kognitiv terapi och dynamiskt psykoterapi (känsloutlevelse) både här i Sverige och utomlands och har satsat en förmögenhet på detta i över 30 år.
Dessa år har givit mig oerhört mycket och jag kan allt om min barndom, familjens sociologiska uppbyggnad samt allt om dynamisk teori- och orsakssammanhang och säkerligen tagit över 6000 individualsession samt hundratals grupper osv, men aldrig har detta botat min depressioner eller ens varit i närheten av göra det. Jag har verkligen gett samhälles väg, inte en, utan många, många chanser tills den dag då jag fann tre saker i mitt liv:
-Min livspartner.
-Cannabis.
Hård fysiskt träning.
–
Och jag vill mena att det GÅR att bota depression men lätt är det INTE.För att begränsa textomfånget och gå direkt på sak, så går behandling ut på följande:
Steg 1.)
Odlandet.Först, odla upp en verklig trippig strain. En riktigt, riktig stark Sativadominerad strain eller en sativa/indica hybrid. En strain som enligt många vittnesmål verkligen är psykedelisk och erkänt trippig. Var noga med valet av goda gener i ditt strainval. Läs in dej. Hör dej för. Var oerhört noggrann i ditt odlande och läsa in dig på allt som behövs för att få upp styrkan. Slarva inte med en enda detalj. Använd rätt mängd näring, skörda vid exakt rätt tillfälle. Kurerar det noggrant i en månad eller så. Sedan när din medicin är SVINSTAKRKT så planera du in ditt rökande så du kan använda ruset i din nya behandling.
Steg 2.)
Fysiskt överaktivitet.Planera din nya behandling i samband med en semester. Gärna på sommaren, det gör bäst resultat.
Pressar dig här till det yttersta i någon fysiskt aktivitet. Och då menar jag VERKLIG att pressa dig till det yttersta. Typ börja behandlingen med en paddelsemester och paddla minst 4 mil per dag i en vecka i streck. livnär dig på en bra gainers under tiden också. Viktigt att detta sker tillsammans med människor som du litar på och kan bryta ihop inför. Eller varför inte en fjällvandring och gå minst två mil per dag i minst en vecka med TUNG packnig eller varför inte en cykelsemester och tänk på att pressa dig till det allra yttersta.
Steg 3.) Rökbehandlingen
Rök under tiden som du pressar dig i den fysiska ansträngningen – rök stora mängder rent i bong tills ångestpaniken inte längre går att undvika.
Steg 4.) Metodiken.
Viktigt! Använd ångestpaniken som en drivkraft i dina fysiska ansträngningar. Ju mer du pressar dig ju mer ångestpanik vågar du ta emot och känna/tänka runt. Tänk om dina tankar om din ångest och låt känslorna svalla och ge uttryck för dem. Skrik, grått osv. Låt ångesten komma upp. Låt dig helt upplösas av din ångest. Själv har jag säkerligen tidvis varit gränspsykotisk i mina oerhört starka cannabisrus och då har jag har pressat mig än hårdare för tänk på att ju mer ångest ju hårdare kan du pressa dig. Rök konstant av denna trippiga strain. Tillslut, tillslut öppnar sig ditt sinne. Och du ser ljuset i din själ. I botten av dej finns kärlek och livslust och du inser att en depression inte är något att in inkapslade känslor. Själva inkapslandet är en del av dej – alltså rena inlärda kognitiva funktioner som nu är en del av din hjränstruktur; ett fenomen som inget utom en svinstakt trippig strain, SUPERHÅRD fysiskt aktivitet kan riva sönder. Själva tankemönstren runt din person kommer att bli uppenbara för dig själv i takt med att du kan ta allt mer av dina ångestattacker. Fortsätt sedan du kommit hem från semestern med grymma session på gym eller friskis osv. Sakta bit för bit efter varje ångestpanikattack så lossnar del efter del av ditt tidigare patologiska tankemönster och du ser, förstår och kan välja bort din depression för du behöver den inte lägre. Det fungerar. Jag lovar er.
Steg 5.) Avslutningen.
När du känner att behandlingen har givit resultat och odla upp en starkt indica. Trappa sakta ner på rökandet tills enbart sker över helgerna. Fortsätt träna hårt och försök sakta att ta in andra saker i ditt liv. Kultur, teater, litteratur filmer osv. Hitta glädjeämne som stimulerar dig. Börja olika kurser i ämne som du tidigare inte brytt dig om,. Försök inte att sluta med cannabisen. Om du vill trappa ordentligt så ta det var fjortonde dag eller så. Se inte ett slutande med cannabisen som ett mål, utan se bruket som en räddning.
-Resultatet är att du får en fysik som andra bara kan gapa åt
-En kondition som få har
-Du är nu glad och positiv under större delen av dagen
-Klart ökad intresse/glädje i livet
-Sömnstörning försvinner
-Du har mer energi nu i ditt liv än tidigare
-Du har nu känslor och insikter att du är värdefull och duger
-Du har nu ökad tanke- och koncentrationsförmåga
-Full av livslust och borta är återkommande tankar på döden, -självmordstankar eller självmordsförsök/planer. -
2 Replies
-
hej harpan1
Jag känner igen det mesta du skriver om, har själv lagt ut 200.000 kr
på att prova annat än skolmedicinen erbjuder.Har inte tid att skriva så mycket just nu, men kan dra helt kort:
Varit med om många olyckor och ska egentligen ligga 2 meter under jord – flera gånger om…
Har därför dragits i ca 20 år med en dygnet-runt-värk som ingen klarat av att “få bort”, -så mina besvär är strikt fysiska, men de har i längden gjort att man nästan blivit “galen” just pga värken.
Vill inte gå in för djupt på det på detta forum av omsorg om min integritet.
Har konsekvent nekat “lyckopiller” och psykofarmaka som skolmedicinen erbjudit och istället försökt reparera mig med enbart min vilja, envishet och omvärdering av hur jag egentligen tänker….- man kan säga att jag själv har programmerat om mig själv.Nu då?….10 år efter “dippen” – ja, jag är lyckligare än någonsin, just för att:
hade jag inte blivit så tilltufsad och plågad som jag blev genom alla dessa olyckor, så hade jag inte heller vetat vilken potential jag förfogat över. Potential både att reparera mig själv, och att därefter ta kommando över mitt eget liv.Jag kan säga att det har varit en tuff resa, men nu är jag så frisk som det kan gå, – och det utan att ha behövt använda ett enda piller som läkarna såå gärna ville skriva ut åt mig.
Jag kan också säga att den inre resa jag gjort är betydligt längre än de resor min kropp gjort på detta klot. Men man måste uppleva det, – det går liksom inte förklara för de som är helt friska. De kan se ut som frågetecken när man börjar jiddra och flumma om kroppens självläkningspotential.
Det kan låta helt idiotiskt, men nu i efterhand är jag väldigt glad att jag råkade ut för dessa motgångar, så jag fick all denna kunskap….
Jag tyckte också att du lyckats bra med att skriva ner dina upplevelser :wink:….
….och jo, jag har också haft stor och avgörande hjälp av marijuanan ❗
Vi skulle säkert kunna utbyta mycket erfarenheter vid en “sittning”…
hälsn klirr -
Hej grabbar/tjejer ❗
Vill bidra med mina 50.Jag har också varit väldigt ur ballans i livet fast det är ett tag sedan nu.
Jag löste det utan några som helst droger och där vanlig fysträning stod på schemat, typ innebandy lite skrot osv. Ta (Transaktionsanalys)hjälpte mig och plötsligt blev jag väldigt medveten om vad vi/jag gör själva för att hamna i vårt månde, bra som dåligt, favoritkänslor behövs men kan vara ganska så svåra att komma underfund med och vad vi gör för att hamna där.Cb har senare i livet blivit min medicin och kombinationen Cb/Ta funkar utmärkt.
En nackdel med Ta kan vara att “inte köpa andras spel”att klara ut frustrationen som man ibland möter, det kan nog också göra en smått paranoid men det är ju inte så farligt om man är i ballans med sig själv.
Nåja det var mina 50, ha det gott och glöm inte att stretcha efter fys-passet 😉
