-
Aftonbladet Kultur: Vad tror Thomas Bodström på?
Kultursidorna i Aftonbladet, onsdagen den 15 februari 2006, s. 4–5:
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,778728,00.htmlÅsa Linderborg och Erik Wijk wrote:Vad tror han på?Inte på folket, demokratin, politiken eller rättsstaten i varje fall. Åsa Linderborg och Erik Wijk granskar den unge advokaten som blev en farlig minister.
© Aftonbladet Nya medier
Quote:[…]Bodströms politiska grundhållning säger något mycket oroväckande om demokratins nuvarande tillstånd.
[…]
[Ä]ven en förväntat neutral expert som justitiedepartementets tjänstlediga rättschef Olle Abrahamsson är skeptisk till det “systemskifte” i integritetshotande riktning han menar har inträffat (Riksdag & Departement nr 4/06). Kritikerna upprörs över de tvångsåtgärder och förslag som drabbar samtliga medborgare men det är få som påpekar att det i terrorkrigets och islamofobins tidevarv i första hand blir utomeuropeiska invandrare som drabbas.
Den som debatterar mot Bodström möter en orädd och hal motståndare, uppbackad av 300 tjänstemän. I tingsrätten lärde han sig plädera och i fotbollen att man inte vinner några matcher om man inte tränar ordentligt och kämpar till sista matchminuten. Advokat-samfundets generalsekreterare Anne Rambergs kompakta kritik mot hans åtgärdspaket har han bemött med förbluffande arrogans. Kritiserar man honom för A glider han över till B och säger att det inte stämmer, systematiska integritetsintrång försvarar han med att de tvärtom höjer rättssäkerheten eftersom en domstol ska finnas med i bakgrunden, eller så hävdar han att han bara reglerar etablerad praxis. Sedan tryfferar han med hur allt detta kommer att stoppa trafficking och andra grova brott mot framför allt kvinnor.
Bodström genomdriver i rask takt befogenheter som tidigare varit otänkbara i svensk rättstradition – buggning, tvångsåtgärder utan konkret brottsmisstanke, generell kontroll av mobil- och internettrafik etc – och bemöter kritiken enbart med beskyllningar om okunnighet, missförstånd och illvilja. Den före detta advokaten röjer inte den minsta oro över den snabba svenska utvecklingen mot en repressiv rättighetskränkande och rättsosäker stat.
[…]
[J]ust för att Bodström är en så smidig karriärist blir hans utveckling en tydlig illustration av hur demokratitanken, som fördjupats i mer än 200 år, mer eller mindre dött ut och börjar ersättas av något fördemokratiskt – upplyst despoti.
[…]
Den politiska eliten och dess tjänstemän misstror medborgarna, deras förmåga att förstå och besluta rätt saker. Det är därför de skyr folkomröstningar som pesten, det är därför de avvecklar lokalsamhället och i stället centraliserar politiken i allt större och mer oåtkomliga enheter, långt från medborgarna. Eliten är rädd för människor, och för att behålla kontrollen över dem konstruerar de projekt som ska göra alla människor rädda. Kampen mot terrorismen är kanske det tydligaste exemplet. Islamofobin en annan. Vi är inne på fascismens förstadier.
[…]
Just nu är Bodström Sveriges farligaste man[.]
[…]
Och tror man på den upplysta despotin ser man enbart fördelar med att makten tar reda på allt om vad undersåtarna har för sig. Syftet är ju enbart gott. Då behövs heller inga krafter som kan ifrågasätta marknad eller stormakt i grunden.
[…]
Avslutning:
I dag demonstrerar ingen för att avsätta Bodström eller någon annan välmenande despot. Men det kommer en dag när vi alla tvingas inse hur långt det har gått. Då blir det kamp om saken.