-
@PottigaLotta wrote:
Teater, bildkonst mm är – precis som Hubbe så riktigt påpekar – inte ett dugg bättre och mer värd än rave och hårdrock. Men den är inte heller mindre värd bara för att den uppskattas av färre (om nu så är fallet). Om vi ska värdera kulturyttringar enbart efter vad den stora massan tycker om dem och vilka pengar de genererar så är de viktigaste och skickligaste musikerna just nu Britney Spears, Lena Philipsson och E-type. Konstnärer ska måla solnedgångar och hundvalpar. Cannabis-kulturen och legalisering av cannabis är fullkomligt onödigt eftersom de inte intresserar majoriteten av svenska folket. Hultsfred och Roskilde kan vi bara lägga ner, eller åtminstone kicka 75% av artisterna för att de inte är tillräckligt mainstream. För majoriteten har alltid rätt, inte sant?
Du har ju helt missat poängen. Det handlar inte om att tvinga på folk mainstreamkultur. Det handlar om att främja mångfalden genom att låta folk själva bestämma vilken konst de vill njuta av. Både cannabiskulturen och roskilde klarar sig alldeles utmärkt utan kulturstöd, vilket med all önskvärd tydlighet visar att marknaden fungerar även för kultur. Finns det ett intresse av att ha en viss sorts konst producerad så kommer den att produceras. I dagsläget är det kultursnobbarna som tvingar på alla andra konst som de inte är intresserade av.
Att vara emot kulturstödet är i mitt tycke att vara emot en mångfald som ser till individer och inte styrs av rena vinstintressen. Visst skulle väl säkerligen den sk “finkulturen” finnas kvar även om den betalades enbart av de som hade pengar, men vad skulle konsekvenserna av detta bli? Finns det någon här som tror att konstnärer och pjäsförfattare fortfarande skulle kunna kosta på sig lyxen att göra kontroversiella verk om utstötthet och sociala orättvisor, och därmed ta risken att uppröra investerare och publik? Själv har jag mina tvivel om den saken…
Med kulturstöd blir det ju ännu värre. Det blir helt omöjligt att göra ett verk som politikerna som bestämmer över pengarna finner upprörande. Politisk styrning av konsten är sovjetfasoner.
-
Med den inställningen vissa tycks ha här så borde ni även vara kritiska mot tidningsstödet som håller många småtidningar vid liv. Är ett Berlusconi-Italien målet ? 😡
-
@loyson wrote:
Med den inställningen vissa tycks ha här så borde ni även vara kritiska mot tidningsstödet som håller många småtidningar vid liv. Är ett Berlusconi-Italien målet ? 😡
Alltså Svenska dagbladet får gärna göra magen upp när stödet ska dras in.
-
Jag tycker mig ana ett ogillande mot ett kulthus genom tiderna som operan faktiskt är, och därför skall jag som tämligen insatt i operakulturen förklara några väsentliga skillnader inom husets väggar.
Publiken är bara en bisak av det hela. Den man onekligen kan reta upp sig på, och jag förstår er inställning till den, därför att jag delar den.
Det är Konsten, dvs operorna som med otroligt skickligt hantverk visar upp djupa sidor hos mänskligheten (Wagner tex.) och som merparten av publiken inte kan ana, eftersom jag tycker mig så många av den sortens människor ana en rädsla för att gå in på djupet av vad konstverket egentligen handlar om, bakom den ironiskt gäckande ytan. Men studera konstverket istället för publiken och ni kommer får en annan synvinkel på det hela.
Jag ser Sveriges satsning på att finansiera tex. den sortens kulturyttring som mycket fint då man med ynka 200-300 kr kan se en föreställning och försöka se vad som ligger bakom hela dessa ytor överallt, när det nere i Europa är mycket dyrare.
Det finns också mycket skräp i operakulturen. Tyvärr är detta regel än undantag i Sverige eftersom omsättning av pengar häruppe är mycket mindre än i Europas rikaste storstäder. Bra artister lockas tyvärr oftast till bättre betalda löner; dyrare biljettpriser.
Operahus i tex. Wien, Salzburg, Milano och Bayreuth kan lyckas så förbannat bra, gå på en sådan och bli varse den riktiga kvalitén. Kanske skulle det dö ut i Sverige om bara de intresserade betalade vad det kostade. Men det överlever så länge konsten finns kvar. Många operahus nere i Europa är självförsörjande med stor vinst.Jag tror problemet med detta land är att det bor för få människor på för stor yta.
Tror att tillgång till allehanda kulturarter i samhället är nog så viktigt för den inre hälsan.@Unus wrote:
Dess storhetstid är förbi. Spela in dem på video så kan de som vill ladda ner dem från nätet och se på dem, men skippa de sponsrade uppsättningarna.
Hur mycket får man egentligen ut av ett hus, vilket som helst, om man bara ser utsidan på det? Gå in, och gå ut ger väl ändå mest?
Skippa de sponsrade föreställningarna om ni vill, det kommer ändå att överleva. Men hur många har då råd att ta del av det? -
@PottigaLotta wrote:
Att vara emot kulturstödet är i mitt tycke att vara emot en mångfald som ser till individer och inte styrs av rena vinstintressen. Visst skulle väl säkerligen den sk “finkulturen” finnas kvar även om den betalades enbart av de som hade pengar, men vad skulle konsekvenserna av detta bli? Finns det någon här som tror att konstnärer och pjäsförfattare fortfarande skulle kunna kosta på sig lyxen att göra kontroversiella verk om utstötthet och sociala orättvisor, och därmed ta risken att uppröra investerare och publik? Själv har jag mina tvivel om den saken…
Jag anser inte att en kultur som har en liten “scen” är mindre värd. Och det enkelspåriga statliga stödet hindrar ju nya, mindre kulturer att komma fram eftersom inte alla kulturer får samma chans. Varför ska endast vissa komma undan beroendet av vinstintressen?
Någon eller några få personer som bestämmer över vilka kulturyttringar som är bra och vilka som inte är det hör inte hemma i en demokrati. Det är diktatur.
-
En början till ett jämställt kulturliv vore väl om kommunerna slutade att trycka ner redan befintliga arrangörer. Vad har en speciell tillståndsplikt vad gäller dans, varför inte ha det på måleri eller opera?
En anekdot ur verkligheten:
Jag var i en debatt i Umeå där vi pratade om kultur i framtiden och sånt. Alla satt hela tiden och hyllade SVT och kommunens insatser vid olika verksamheter. Till slut tröttnade jag och frågade kommunaltjänstemannen om han skulle ge tillstånd till en utomhusfestival som hade öppet till 02, som sålde öl och riktade sig mot vuxna, med 18 årsgräns. Festivalen klarar sig ekonomiskt själv och behövde inte bidrag.Han blev förskräckt och sa att han skulle absolut inte ge tillstånd till något sånt. Det var stan inte mogen för och han kunde förresten inte se att nyttan övervägde nackdelarna.
-
Men snälla Unus, hur kan du påstå att opera och balett tillhör det förgånga? Jag har en kompis som är fantasktikst duktig på opera. Jag dansar själv balett, och både jag och mina kompisar går gärna och tittar. Däremot gillar jag väl inte modern opera och fridans, men jag anseer att också det har SIN plats i kulturlivet och de som gillar det ska ha rätt att se på det.
Och förresten, många av er gillar inte opera och balett, men hur nåmga av er lyssnar å andra sidan på Tracks, topplistan eller tittar på ESC?
Det handlar väl om smaker, och ALLLA ska väl få chansen att hitta det han eller hon gillar. Och det jag kan tycka är tråkigt är att teatrar idag får så lite statligt stöd, så att biljettarna blir så dyra att just bara eliten HAR råd att gå på teater eller opera. Eller ens hårdrockkonserter. Där kan man VERKLIGEN tala om att det bara handlar om pengar. Om Britney Speras kommer för en spelning, så säljer hon hur mycket som helst oavsett vad det kostar, och arrangöreran kan ta ut ockerpriser för biljetterna. Samtidigt så skulle hon inte sälja, inte ens tack vare skicklig marknadsföring, om det inte fanns folk som gillade det.
-
@Horace Engdahl, “Meteorer” wrote:
Ett slags förtjusning över det icke-kommersiella bygger på en förväxling. Under letandet efter något som inte låter sig köpas, upptäcker man något som är osäljbart, och nöjer sig med det.
-
@Powerpuffgirl wrote:
Om Britney Speras kommer för en spelning, så säljer hon hur mycket som helst oavsett vad det kostar, och arrangöreran kan ta ut ockerpriser för biljetterna. Samtidigt så skulle hon inte sälja, inte ens tack vare skicklig marknadsföring, om det inte fanns folk som gillade det.
Sen måste man fråga sig VARFÖR folk gillar Britney. Jag vågar påstå att det har en hel del med marknadsföring att göra. Det är väl också därför det är mest barn som lyssnar på den typen av musik,de har inte mognat musikaliskt än. Det som är lite konstigt är att hon säljer på sex, men ändå är det bara barn som köper skivorna…. hur faen går det ihop?
-
Både ja och nej. Jag stänger inte av radion om jag hör Britney, men jag gör det om jag hör någon urdålig punklåt. Det handlar om smak helt enkelt. Och många gånger satsas det på marknadsföring, och en grej floppar ändå, just för att det inte är tillräckligt bra.
Jag kan ta några exempel från min egen uppväxt. John Travolta fick dundersucceer med filmerna Saturday Night Fever och Grease, det vet säkert alla. Mycket tack vare en skicklig marknadsföring, men också för att filmerna var bra. Inför Travoltas nästa film, Moment by Moment, var förväntingarna höga, men filmen floppade.
Några år senare var Carola som störst. En gigantisk marknadsföring, med bibeln i högsta hugg. Enligt mig så var hon söt och sjöng bra, men, det hela var för mycket just produkt för min del. Men något måste hon ha haft, annars så skulle inte ungarna gilla henne. Och barn är många gånger de bästa resencenterna enligt mig. De vill inte ha det deras föräldrar tycker är skit, de vill ha det de tycker är bra. -
@Powerpuffgirl wrote:
Men något måste hon ha haft, annars så skulle inte ungarna gilla henne. Och barn är många gånger de bästa resencenterna enligt mig.
Barn, som antagligen aldrig hört någon annan musik än den som spelas på radio, skulle vara de bästa recensenterna. Nja…
-
Jamen, även av det som spelas på radio, så har ju barn, ungdomar, vuxna och pensionärer olika smak.
Visst har du rätt i att barn har tillgång till det som spelas på radio/visas i TV, men under 70-talet, då fick man lära sig att det som spelades på radio/visades på TV var “fulkutlur”, kommersiellt och icke politiskt korrekt. Samma kanaler som både ratade och visade. Och jag kan säga, att jag föll INTE för proggvågen, trots att det var det som visades, helt enkelt för att jag tyckte det var skit. För min del så tyckte jag att det var skönt när 80-talet med glitter och gala kom, det var mer min stil och smak.
Jag gillade “fem myror” mer än “Ville och Valle”. Också som barn har du vissa val. Långt ifrån fullständigt, men dock.
-
Iofs så håller jag med om att “Förnuftet är begärens slav”, som Hume argumenterade för. D v s att vi inte äter mat för att det är förnuftigt, utan för att vi har ett känslomässigt begär att äta mat – hungern. Förnuftet kommer endast in i bilden för att tillgodose detta begär, att anpassa medlen så vi når målen.
Vad är det då för fel med att amerikanerna äter ihjäl sig på snabbmat när det är deras eget val? Det är ju deras fria val som lett till att dom har en fet matkultur.
Vad är det då för fel med att ungdomar köper dyra märkeskläder för att passa in och känna gemenskap med gruppen? Det är ju deras fria val som lett till att ett visst mode uppkommit.
osv.
Kapitalismen lär oss att konsumera efter ytan. Det är inte innehållet som är det viktiga, hur djupt tanken har vidrört, utan hur man på så kort tid och litet utrymme som möjligt kan locka begäret att köpa produkten. Konstens sanna funktion, att förstå varandra och identifieras bortom begärens förnuft, blir överflödig och går förlorad. Jag tror t ex att man måste förstå ondskan – dess innehåll – för att man ska kunna övervinna den i sig själv (vilket torde vara aktuellt i Israel/Palestina mm). Men i och med självcentreringen och ytligheten inför andra så strävar vi mot den djuriska och hänsynslösa människan där individens ego regerar och eliten överlever (för att låta apokalyptisk för vissa, självförverkligande för andra).
Jag skulle hellre vilja kalla statens kulturbidrag för konstbidrag, för jag tror det finns en skillnad. Jag brukar själv aldrig gå på teater, än mindre på opera, klassisk konsert eller på balett (fastän jag uppskattar filosofiburna martial-arts som konstform), men jag vet likväl att de stora mänskliga mästerverken redan finns i dessa uttrycksformer, och därför ser jag det som enbart en god gärning att Sverige kan erbjuda dessa till majoriteten av folket. Sen kan man ju tycka att staten borde ge mer bidrag till groende underground.
Staten bestämmer inte vilken konst som ska gynnas, utan på vilken plattform konsten gynnas. Därefter väljer staten att gynna denna plattform.
-
Folk var väl ytliga långt innan kapitalismen slog igenom? Människor har en tendens att vara ytliga verkar det som, och kapitalismen ger helt enkelt folk vad de vill ha.
-
@Hubbe wrote:
Någon eller några få personer som bestämmer över vilka kulturyttringar som är bra och vilka som inte är det hör inte hemma i en demokrati. Det är diktatur.
10 poäng till Hubbe!! Ovanstående är det enda som till syvende och sist betyder något i den här debatten. Gärna kulturstöd men då fördelat jämlikt och rättvist mellan olika kultur former/yttringar.
