Svar till: Cannabis och psyket…

#60120
Si
Deltagare

håller med chocoloco och cinzano om ett par saker

sen måste jag säga till dig ulv att man lika lite finner lycka i droger som i materiell rikedom. Lyckan måste komma inifrån. Och är det neuropsykologiskt så finns det såklart medeciner som underlättar, men lycklig blir man ändå inte om man inte söker lyckan inifrån. Lyckan börjar och slutar med en själv, det är bara du som kan fixa den åt dig. Inget kan GÖRA DIG glad.

Jag käkar metamina mot neuropsykologiska besvär, den upphäver nedstämdhet, passivitet, depression, med andra ord: den får mig att se saker från den ljusa sidan istället som annars se allt som dött och hopplöst, den får mig dessutom att bli aktiv, och iom att jag ser saker från den ljusa sidan så får jag lust att ta mig an sakerna, dvs jag får tummen ur röven och gör mer än bara ligger och degar i sängen hela dagen.

Den motverkar mina depressiva sidor också, men det är klart att jag har känt mig nere när jag tagit metamina med, men då har jag som sagt inte ansträngt mig tillräckligt mycket med det som bara jag kan ordna inom mig.

Metamina är i princip samma sak som amfetamin, men de piller jag har är en halv tusendels speed-dos. Och jag tar 2,5-1 piller tre ggr om dagen.

Och jag avråder dig att testa amfetamin eller andra upUP-and-downdooooooown!-droger som kokain och freebase i det syfte som du säger, att bli glad – i alla fall ”missbrukar-doserna”.
Men du kan ju mkt väl pröva den medicinering jag kör, stor del av de som använder denna medicin fick prova den av vänner för att se om den funkade på dem med, och den visade sig göra det. Först efter det fixade de diagnos och fick medicinen utskriven.

Vad gäller själva cannabisen så har jag upplevt att jag mått sämre när jag använt det om jag redan innan har varit osäker, deppig etc. Som ett par gånger när jag varit osäker på min flickvän och varit ute med henne och sedan rökt, då har allt bara blivit värre, fyfan vad jag har mått dåligt då, men då har jag ju liksom projicerat cannabisens nojja + min redan befintliga nojja samt den faktor av missuppfattning som alltid föreligger när jag är cannabispåverkad, på de problem jag haft med henne. Och då har jag blivit väldigt spänd deppig nojjig och rent av förtvivlad.

Senare när jag lyckats lösa de problem jag haft med henne (med mig snarare), så har jag inte upplevt att jag mått sämre av cannabisrökandet om jag innan varit lite nere, då har jag snarare blivit mer avslappnad samt uppåt, och ofta rent av glad och lycklig. Det beror mycket på hur mycket man ger sig ifan på att man ska vara glad också. Vill man inte vara glad så kommer man heller inte att vara det.. och det är inte alltid man är medveten om sådant, man kan ofta göra sig ledsen och deppig utan att fatta att det är det man gör.

Det hela handlar om att lära känna och förstå sina tankar och känslor, och det är minsann ingen lätt sak, ett livsprojekt i min mening, man får aldrig fullständig kontroll..

Scroll to Top