Vattenkemi – Överkurs.

  • Detta ämne är tomt.
Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #680
    DoD
    Deltagare

    VATTENKEMI
    Här har ni en del att bita i när det gäller vattenkemi.
    Hoppas någon har glädje av det.
    Om ni hittar några sakfel så får ni mer än gärna peka ut dem för mig.
    Jag lovar att rätta det så snabbt jag kan.

    pH.
    Jag har inte tänkt krångla till det här allt för mycket. Utan bara försöka förklara de grundläggande begreppen.
    pH är ett mått på förhållandet mellan vätejoner(H+) och hydroxidjoner (OH -). pH – skalan går i normal fallet mellan pH 0 till pH 14. pH 7 är neutralt, pH< 7 ger ett surt vatten ( vilket innebär att det är ett överskott på H+ joner i vattnet ), pH >7 ger ett basiskt vatten ( vilket innebär att det är ett överskott på OH- joner). pH – skalan är logaritmisk vilket innebär att pH= 6 innehåller 10 gånger så mycket H+ joner som pH= 7 och följaktligen tio gånger så lite OH -joner. pH= 5 innehåller 100 gånger så mycket H+ som pH= 7 osv. Förhållandet blir förstås det omvända om pH=8, pH= 9 osv.
    För att höja pH – värdet kan man t.ex. använda HCO3 ( bikarbonat) dock max. till pH=8.3 eller pH upp.
    För att sänka det kan man använda ROvatten ( omvänt osmosfilter), torvfiltrering eller pH ner.

    Betydelsen av substratets pH värden.

    De flesta makronäringar är maximalt tillgänglig vid ett pH mellan 6-7. Detta gäller N, Ca, Mg, P, S.
    De flesta mikronäringar är maximalt tillgängliga vid ett lågt pH. Detta gäller Fe, Mn, Zn, Cu, Co.
    NO3- är som mest tillgängligt vid medel eller höga pH värden.
    Ammonium som mest vid pH=6.
    De flesta bakterier fungerar bäst vid ett pH> 5.5.
    Olika växter föredrar olika pH värden men generellt kan sägas att ett för lågt pH förhindrar rottillväxten och näringsupptaget. Så en medelväg som är ganska bra är att ligga på ett pH mellan 6-7.
    Det är inte optimalt men man stryper inte något näringsämne totalt. Växterna kan alltså ta upp näringen i tillräcklig omfattning för att täcka sina behov.

    GH, KH OCH ALKALINITET
    Inledning.
    Det råder ett visst mått av förvirring inom när det gäller hårdhet. Delvis beroende på att olika länder har sina egna beteckningar. Det finns en fransk, en engelsk, en amerikansk och det vi använder oss av i Sverige, tyska hårdhetsgrader (°dH). Sen finns det vissa som hävdar att karbonathårdhet (KH) egentligen är alkalinitet medan andra säger att KH bara är det samma som alkalinitet i vissa specifika fall då alkalinitet kan påverkas av vilken alkali som helst medan karbonathårdhet endast gäller kalciumkarbonat/bikarbonat. Jag är inte rätt person att fastslå vad som är rätt och fel men jag får försöka förklara det ändå.
    Många tester mäter mängden löst kalciumkarbonat (CaCO3) i hårdhetsgrader (°dH). 1 tysk hårhetsgrad (GH) = 7,2 mg/L Ca++ eller 10 mg/L CaO (kalciumoxid). Ibland stöter man på beteckningen milliekvivalenter/L (meq/L) multiplicera med 2.8 för att få reda på °dH. Hårdheten anges alltså som mängden CaCO3 men detta behöver inte betyda att så är fallet. Andra kalciumsalter kan t.ex. påverka mätresultatet, men detta är något som i vårt fall inte är avgörande för växternas välbefinnande.

    Permanent hårdhet.
    Permanent hårdhet är alla kalcium/magnesiumsalter utom karbonat/bikarbonat (CO3/HCO3) vanligast i form av sulfat och klorid men även nitrat och fosfat påverkar hårdheten . Påverkar inte pH i någon nämnvärd omfattning.

    Karbonathårdhet (KH) eller temporär hårdhet och alkalinitet.
    KH kallas också för tillfällig (temporär) hårdhet och detta beror på att om man kokar vatten så fälls salterna ut som kalkfällning och avges i luften i form av CO2. KH blir alltså lägre efter att vattnet kokats.
    KH mäts i karbonat (CO3–) joner men är i form av bikarbonat (HCO3–) joner i sötvatten utom vid riktigt höga pH-värden (>8.3). Vid pH 10.3 är karbonat och bikarbonat lika.
    De flesta tester mäter den totala alkaliniteten, där KH bara är en del. I de flesta fallen dominerar dock bikarbonat. Så i de flesta för oss gällande fall så kan man säga att KH = alkalinitet. Ett viktigt undantag är om man har tillsatt någon form av pH buffert vilket ofta innehåller fosfat som gör att testet visar ett för högt KH.

    Höja KH.
    Vill du höja ditt KH så tillsätt bikarbonat, dock helst inte som natriumbikarbonat. Det är bättre att använda kalcium/magnesiumkarbonat då du samtidigt höjer GH. Karbonat är ganska svårlösligt i vatten (17mg/L vilket höjer KH/GH med 1°). Men om du använder dig av CO2 så bildas bikarbonat i den reaktion som blir mellan karbonatet och CO2. Kalciumkarbonat finns t.ex. att köpa i affärer som säljer satser för vintillverkning . 4g/ 50L höjer KH/GH med 4°.
    Vill du bara höja ditt KH så är det natriumbikarbonat som gäller. 6g/ 50L höjer KH med 4°.
    Dock med reservation för vilket pH du har. Ju lägre pH desto mer karbonat/bikarbonat måste du tillsätta.
    Annars går det t.ex. bra att använda sig av äggskal ( som är nästan rent kalciumkarbonat).

    Sänka KH.
    Bästa (och dyraste) metoden är omvänd osmosfiltrering.

    Alkalinitet.
    Mäter egentligen den totala syrabindningskapaciteten (alla anjoner som kan binda fria väte (H+) joner) men när det gäller sötvatten är det i huvudsak karbonathårdhet det är frågan om.
    Även om det mer eller mindre konstant pågår diskussioner om vad som är vad, och vad som är rätt på vissa forum.

    Buffertförmåga.
    Karbonatbuffringsförmåga innebär att bikarbonatjonerna kommer att reagera med fria vätejoner och bilda kolsyra(H2CO3) som sen sakta bryts ner till CO2 och vatten. Eftersom de fria vätejonerna används i reaktionen kommer inte pH att ändras i någon större omfattning. Efterhand som bikarbonatjonerna används kommer buffringsförmågan ( och KH) att sjunka och större pH svängningar kommer att märkas. När det är slut kan pH sjunka drastiskt pga. de fria vätejoner som inte längre binds upp av bikarbonatet.
    KH – pH – CO2 går hand i hand, förändra det ena i endera riktningen och de andra två kommer att påverkas.

    GH.
    GH eller totalhårdhet är helt enkelt summan av KH + Permanenthårdhet = GH (totalhårdhet). Det är alltså alla kalcium och magnesiumsalter tillsammans. GH kan påverkas även av andra divalenta salter (i praktiken Fe++) men det är oftast Ca++ och Mg++ som är mest förekommande. Vet du GH -värdet enligt din test räcker det för att avgöra om det är bra eller inte.
    GH påverkar inte pH direkt även om hårt vatten oftast är alkaliskt pga.interaktion mellan GH och KH.

    Höja GH.
    Utan att samtidigt höja KH, tillsätt kalcium- eller magnesiumklorid. Har inte de exakta doseringarna så prova dig fram försiktigt

    Sänka GH.
    Blanda med destillerat vatten.
    Omvänt osmosfilter.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
  • Forumet ”Arkivet” är stängt för nya ämnen och svar.
Scroll to Top