Expressen vill ha mjukare tag mot droger

Det här är Expressens ledare från den 25/12
Trots att det märks att Anna har skrivit om den ett par gånger så är budskapet klart och tydligt.

Anna Dahlberg: Mjukare tag mot droger

LONDON. Bara ett stenkast från tunnelbanestationen i Brixton börjar droghandeln. Unga langare står lutade mot husväggarna och mäter de förbipasserande med blicken.

Hundra, viskar en kille och öppnar en näve fylld med marijuana. Jag och mitt lokala sällskap skakar på huvudet och vandrar vidare längs det klassiska stråket Coldharbour Lane.
Brixton ligger söder om stan och härbärgerar stora delar av Londons afrokaribiska befolkning. Reggae och dancehall dånar i gathörnen och afrohårsalongerna ligger på rad.
Det är mysiga kvarter, och stadsdelen attraherar växande skaror av uttråkade innerstadsbor. Men idyllen har som sagt en baksida.
Brixton är Londons stormarknad när det gäller droger. Hit kommer langare och pundare från hela stan, och i deras fotspår följer rån, dödsskjutningar och utslagning.

På grund av Brixtons speciella karaktär har förorten valts ut som försöksområde för en ny drogpolitik. Under ett års tid har polisen blundat för hasch- och marijuanarökning och i stället fokuserat sina ansträngningar på tyngre droger och brottslighet.
Resultatet är inte slutgiltigt utvärderat ännu, men polisen är på det stora hela taget nöjd och pekar på sjunkande gatubrottslighet. Mycket tid och resurser har frigjorts när polisen slipper jaga den vanliga Brixtonbon för marijuanainnehav.
Även på gatan i Brixton möter jag övervägande positiva reaktioner:
– Alla röker ju på, så det här har varit en bra förändring, kommenterar Tracy, 35 år och arbetslös tvårbarnsmor. Polisen har kunnat koncentrera sig på rätt saker.
En medelålders man som kallar sig för Raymond the Rastaman är ännu mer kategoriskt för:
– En svart man mår inte bra utan sin ganja. Det är som matlagning utan salt. Vi dör inte av ganja här, utan av skjutvapen. Polisen bör ägna sig åt det i stället.
Men det finns också kritiker. Inne på baren Dogstar, där det köps och röks relativt öppet, möter jag Neil, 38 år. Han kallar experimentet för en hemsk idé.
– Det har lett till mycket mer problem. Många psykotiska människor har samlats här och alla jag känner har blivit rånade.
Samtidigt medger Neil att de flesta i Brixton använder droger, inklusive han själv.

Till sommaren nästa år väntas den nya narkotikapolitiken genomdrivas i hela landet. Storbritannien är ett av de hårdast drabbade länderna i Europa när det gäller droger; uppskattningsvis fem miljoner britter knarkar regelbundet. En miljon tar ecstasy varje helg.
Med de nya brittiska narkotikalagarna kommer cannabis att klassificeras som en lättare drog, vilket innebär att polisen kommer att se mellan fingrarna med den mesta konsumtionen. Samtidigt skärps straffen för langning av all typ av narkotika.
Till grund för labours nya drogstrategi ligger en pragmatisk realism.
Man har tröttnat på storslagna visioner utan verklighetsförankring och föreslår i stället konkreta åtgärder för att minska narkotikans skadeverkningar, såsom statliga heroinprogram för de mest utslagna missbrukarna.
Den typen av ödmjukhet saknas som bekant helt hos partibröderna i Sverige, där det viktigaste i stället är att hålla den ideologiska fanan högt. Det är synd.
Det finns inga snabba klipp att göra på narkotikaområdet. Barnen i Brixton kommer även i fortsättningen att trampa på använda sprutor i trappuppgångarna.
Men det finns mycket som vi kan lära genom att studera andras erfarenheter. Vi bör följa de brittiska försöken noga.

Av ANNA DAHLBERG [email protected]

http://www.expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=2335