Expressen: Ledare: Fries fegar

020822: Fries fegar

Är det ett problem att alltfler svenska ungdomar testar knark? Hur allvarligt är det i så fall?
Lyssnar man på våra politiker får man lätt intrycket att partyknarkandet är en pågående katastrof. Moderater och socialdemokrater formligen tävlar i att lansera krafttag mot ungdomars drogexperimenterande. Inget problem på narkotikapolitikens område väcker ett så hett engagemang som detta.
I går var det regeringens droggeneral Björn Fries tur att spänna musklerna. Nästan 70 miljoner ska satsas på att motverka att ungdomar testar knark. Det är den enskilt största satsningen i Fries offensiv mot narkotikan. ”Målet är att ungdomar aldrig ska pröva”, slog han fast på presskonferensen.
Så verklighetsfrånvänd är den svenska narkotikapolitiken ännu år 2002. Målet om det narkotikafria samhället reglerar fortfarande vad som får tänkas och sägas.
All form av droganvändning är givetvis problematisk i någon mening, men den stora, stora majoriteten som prövar narkotika eller partydrogar kommer aldrig att fastna i missbruk. I en gränslös värld är det fullständigt orealistiskt att tänka sig att svenska ungdomar aldrig ens ska komma i kontakt med narkotika.
Osäkert sex är också dumt, spyfylla i Roskildes lera är inte heller bra, men ungdomar kommer alltid att göra snedsteg och världen går faktiskt inte under.
Det stora problemet är inte att ungdomar röker gräs någon gång, utan att det tunga missbruket skördar alltfler liv.

I stället för att fixera sig vid procentsatser över hur många värnpliktiga som ”någon gång har prövat narkotika” borde våra politiker bekymra sig över de kraftigt stigande dödstalen bland våra narkomaner och fördubblingen av antalet hiv-fall i Stockholm förra året.
Det finns effektiva och vetenskapligt beprövade metoder för att lindra detta människospill, men det saknas politiskt mod. Fries ropade efter mer forskning under gårdagens presskonferens. Det behövs förstås, men problemet är att det inte finns något politiskt intresse för den forskning som redan är gjord.
Vi vet redan att erfarenheterna av rena sprutor är goda; ändå låter Sveriges politiker hellre sprutmissbrukarna dö i aids än att rucka på en princip. Och vi vet redan att metadonbehandling är oändligt mycket mer effektiv än all annan vård; ändå snålar man med denna billiga behandling och låter heroinister gå under.

I den svenska debatten har det länge hetat att det börjar med ett haschbloss och slutar med heroin. Det är så den repressiva politiken har motiverats. Är man inte drogoskuld är man förlorad. Och de som verkligen trillar dit får falla fritt så att oskulderna kan se och lära.
Men även tobak och sprit leder ibland till knarkmissbruk. Det sambandet är betydligt starkare än vad som hittills har varit känt. Det handlar ytterst inte om alkoholen, nikotinet eller pulvret i sig, utan om att vissa olycksbarn behöver fylla ett inre tomrum.
Vi kan inte önska bort dessa droger omkring oss. Men vi kan hitta ett sätt att balansera människors rätt till frihet och integritet med deras skyddsbehov.
Om Fries ska klara av sitt viktiga uppdrag måste han börja bekymra sig mer över stigande dödstal än ungdomssynder.

Av Ledarredaktionen