En ganska onödig förklaring, eller?

  • Detta ämne har 1 deltagare och 1 svar.
Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #4718
    reaper
    Deltagare

    Jag vettefan vad jag fick namnet snyltis ifrån. Vad jag kan minnas utvecklades det ur irc-nicknamet snyltgest som jag hade på efnet under mina första ircår 95-96. Förkortningen till snyltis var inte bara skönare, utan bättre och det fastnade ordentligt och har hängt med i 7 år nu. Varför jag kallade mig snyltare var väl framförallt att jag ”snyltade” mycket hos den polaren som introducerade mig för irc – så det föll sig naturligt.

    Nu kanske ni tänker att jag är en riktig snyltare som man inte vill ha med att göra, men så är inte fallet (förhoppningsvist, mina vänner har inte övergett mig iaf ;) )

    Vad jag är? En fullt onormal snart 19 åring bosatt i centrala Stockholm hos ett par gifta föräldrar. Andra saker jag är? Kreativ, så innihelvete har jag insett. Jag är också rätt lat (eller, bekväm) av mig och har aldrig gjort så bra ifrån mig i skolan som jag kunnat. Pratar oavbrutet, vare sig folk vill eller inte. Är ganska manipulativ enligt mina vänner – bra på att få folk att göra som jag vill säger de. Själv beskriver jag det som att jag är vänlig och en person som är trevlig att göra till lags 8)

    Jag vågar riskera min identitet så mycket så jag kan säga att jag går på Östra Real (gymnasiet på öfvre östermalm). Det är kanske den största lasten i mitt liv, den där jävla skolan. Jag hoppade av naturprogrammet och gick till sam – jag lämnade kvar en naturklass som jag inte riktigt fattade hur mkt jag älskade, och nu är min nya klass helt enkelt… för ordinär. Så skolan suger, riktigt mycket. Det gör inte mina vänner däremot – eller mina intressen (Dataspel, film, musik, bild, filosofi, historia, roll- och konfliktspel, skräplitteratur, skönlitteratur och wrestling).

    Lyssnar på en massa grejjer, Bobban Marley (först nyligen), massa metal (My dying bride, opeth, in flames, thyrfing, children of bodom, cradle of filth), kent, klassiskt (ingen aning om vad, slår mest på nån av morsans plattor och njuter), viss trance (shpongle bla.), körmusik plus allt annat mitt cannabispåverkade psyke tycker är irrelevant nog att placera längst bak i huvudet där jag inte kommer ihåg det.

    Cannabis är ett nyfunnet intresse som jag ser på med så stor restriktivitet som möjligt. Nog sagt om det (har nån tråd i Upplevelser att läsa om ni är intresserade). I övrigt anser jag mig vara väldigt tolerant och öppensinnig – har varit god vän med förintelseuppskattande nazister, revolutionära ”skjut alla” commies etc. Just nu spelar jag rollspel med en person ur Sverige Demokraternas partistyrelse, en revolutionär marxist, en homosexuell, en bisexuell och två fascister. Jag kallar den gruppen ”det levande beviset för riktig demokrati”. Alla respekterar varandra och har skoj i varandras samvaro.

    I övrigt så håller jag väl för fulla bussar på att försöka förklara mitt cannabisbruk för min familj och mina vänner, eftersom jag inte klarar av att se folk vara intoleranta, envisa och fördomsfulla mot saker som jag tycker borde vara helt ok. Hade de varit 30-talet hade jag gjort samma sak angående homosexualitet t ex. Så jag är väl i lite trubbel hemma, de tror ju att jag är nästa kvartersaffepundare – men jag överlever (bara jag får min sil ;) )

    Vad finns det mer att säga, 197 lång – size 50 i skor, polisonger och kort trimmat hår, en bit över 100 pannor och medlem i viktväktarna.

    Nu känner jag att jag lättat på trycket ungefär lagom, hoppas ni inte vantrivs i min närvaro här i fortsättningen :)

    #96517
    reaper
    Deltagare

    Välkommen, Snyltis!

    Ser att du har många strängar på din lyra. 😉

    Kan väl säga att jag delar dina intressen när det gäller musik, bild, filosofi och historia. De har åtminstone ingått i mina intressen till och från.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Scroll to Top