Barn till missbrukare – ’medberoende’

  • Detta ämne har 7 deltagare och 22 svar.
Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 23 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #30710
    Radix
    Deltagare

    Jag har tillbringat en längre tid åt självgranskning på de emotionella planen.

    Nu alldeles nyligen, som en följd av min förälders primärbehandling mot alkoholism (29 dagar sisådär på ett retreat av bättre kvalité), tillbringade jag själv 5 dagar på samma ställe med ett litet gäng andra barn till missbrukare.

    Där fick vi delta i en mängd praktiska övningar syftandes till att handskas med traumatiska minnen, vi tilldelades en del rätt enkla sammanställningar av vanliga karaktärsdrag hos barn till..- och hos missbrukare, plus några ännu enklare beskrivningar av oika roller man ofta får sig tilldelat i dylika familjer.

    De här som känner mig IRL vet att jag är jäkligt snabb på att researcha (nåtsåininihellv..), tolka och utvärdera saker o ting jag ställs inför. Givetvis blev jag kvickt expert på det mesta ang. droger, t.ex.

    Och jag har oxå deltagit i min förälders tidigare ’försök’ att tillfriskna, via andra organisationer än den senaste.

    Och jag har blivit djupt desillusionerad av dessa organisationer.

    De har bl.a. haft terapeuter som (för mig uppenbart) inte varit ens i närheten av att arbeta med sig själva och sina undantryckta känslor, och som till följd av dessa outmanade blockeringar har ljugit, hånat, sett ner på, överdrivit sina egna meriter rent absurt mycket, använt mängder av mer eller mindre påhittad statistik mm för att övertyga sina patienter.

    Nå iaf, det stället jag varit på nu var väldigt annorlunda.

    De fem dagar jag tillbringade där var samtidigt helt vidriga, men samtidigt helt… underbart frigörande..!

    Jag har även fått en helt ny respekt för frivilligorganisationer som AA, NA, ACoA (Adult Children of Alcoholists) och liknande. Innan har jag sett dessa som väldigt.. ja, oroande sekt-liknande, med allt snack om Gud t.ex., etc.

    Och till på köpet har jag fått hjälp att anamma en hel del ’verktyg’ att hantera känslor med, och faktiskt att mer… ’nyktert’ kunna hantera och tolka mitt eget drogbrukande.

    Ja, jag kan skriva en hel massa om det här just nu, känner (:lol:) jag, men för tillfället tänkte jag dela med mig av en länk.

    Jag rekommenderar VARJE medlem på detta forumet att ta en rejäl titt.

    Du behöver INTE ha en eller flera missbrukande föräldrar, dessa uppväxtmönster tycks finnas i de flesta dysfunktionella familjer, och dessa beteenden kan dessutom ha sitt upphov 100 år tillbaka i tiden.

    Inte förrän dessa beteenden granskas fullt ut kan de bearbetas/avlägsnas och sluta föras vidare i generationerna.

    Personligen hade jag gärna sett min lilla 5dagarskurs varandes en självklar del av lågstadieundervisningen. Man hade kunnat rädda många själar om det varit så tror jag.

    Men ja, kolla in länken sålänge så kanske jag skriver och vidareutvecklar lite till, en annan dag.

    Kärlek och respekt.

    / Radixen

    http://www.beroendekonsulten.nu/acoa07.htm

    #358232
    torparn
    Deltagare

    Konstigt att ingen kommenterat…

    Jag har inte haft missbrukande föräldrar, men det har vart andra omständigheter som får mig att känna igen dom 13 punkterna som dom listar på Vuxna barn till missbrukande föräldrar. Typ 10 av dom stämmer bra in på mig :? Känner även till mycket av det du berättar. Är du så att antingen blir du mer eller mindre expret eller så skiter du i det totalt?

    Har inte tid att fördjupa mig nu, men berätta gärna vad den där 5-dagars kursen gick ut på, vad ni fick lära er, osv.

    mvh

    #358233
    reaper
    Deltagare

    En mycket bra post, läste snabbt igenom det och kommer garanterat att forska djupare i det här.
    Känner igen mig i nästan allt men har aldrig ansett att nån av mina föräldrar är missbrukare, men lite smygalkisar och ett jävla hyckleri om allt. Helt klart en bra sida för mig som är mitt uppe i att ransaka mig själv och hur min uppväxt har påverkat mig och mitt liv.

    Tack ……..

    #358234
    Radix
    Deltagare

    MaryJane – visst känns det litegrann som astrologi när man läser det.. men man kan ju knappast undvika att se hur de verkligen beskriver ..ja, hur det har sett ut.

    Bra utgångsmaterial, absolut, för själasökande.
    Som sagt så behöver det inte alls röra sig om missbruk.. det är helt enkelt en hel räcka dåliga vanor, som sen fortplantas i generationerna. Min egen förälder uppvisade f.ö. samtliga sina beteenden långt innan hon började dricka.

    Torparn – Det är inget kul ämne det här direkt.. man måste kanske ha ork att känna efter..
    Perfektionism är en sådan sak som ’hjälterollen’ ofta får dras med. Min ’icke-missbrukande förälder’ fick det från sin mor. Inget missbruk där heller.

    *

    Här följer några saker till som jag fick mig föreläst och sådär om, under de där 5 dagarna.. men det är rätt klurigt att hitta samma/liknande material online, så det kommer nog att komma mest i fragmentform.. 😉

    http://www.mbrg.se/Lasvart/vuxnabarntillalkoholister.htm
    Black beskriver fyra roller som barnen använder sig av som överlevnadsstrategier. Barn i normala familjer hittar också roller, men missbrukarbarn löper större risk att fastna i beteenden om de inte får hjälp att hitta andra sätt att vara. Black menar att majoritetet av barn uppväxta i alkoholistfamiljer antar en, eller en kombination av följande tre roller:

    1: Den ansvarstagande, som strävar efter att skapa struktur och mönster i familjen.

    2: Anpasslingen, som är situationsorienterad och tar det som det kommer.

    3: Den blidkande, som försöker avleda och trösta och få alla i familjen att må bättre, som om han eller hon var ansvarig för allas smärta.

    Enligt Black agerar de flesta barnen från alkoholistfamiljer på ett sätt som ger ett ”normalt” intryck och inte drar uppmärksamheten till familjen, men hon identifierar ytterligare en roll utöver de tre ovanstående, nämligen

    4: Det utagerande barnet, som orsakar så mycket problem genom sitt eget uppförande att det drar uppmärksamheten från förälderns/förräldrarnas alkoholproblem.

    Sharon Wegscheider har beskrivit barns rolltagande på ett likartat sätt, men identifierat delvis annorlunda roller:

    Familjehjälten, som familjen förlitar sig på när alla andra misslyckas.

    Syndabocken, ofta andra barnet, som alltid är indragen i något otillåtet och av familjen ses som en bråkmakare.

    Det förlorade eller tysta barnet, som ofta kallas ”min ängel”, håller sig i bakgrunden och aldrig ställer till med något.

    Maskoten, som är spänd, orolig, ofta hyperaktiv och genom att dra uppmärksamhet till sig själv avleder laddade situationer.

    Wegscheider betonar att såväl barn som vuxna växlar roller, kombinerar dem och använder sig av det som fungerar för tillfället.

    🙄

    ….Föreläsaren som talade om det där hade dessutom en hel del spännande förutspåelser om hurdana dessa olika personlighetstyper fungerade och icke fungerade som vuxna, med uppradningar av att t.ex. de ’osynliga’ ofta får fysiska symptomsjukdomar som psoriasis, anorexia/bulimi, migrän, IBS mm, medan ’hjältarna’ snarare drabbades av utmattningsdepressioner, eget missbruk, och… tja, jag minns tyvärr inte riktigt resten.

    Men jag minns hur tydlig och överskådlig min släkts sjukdomshistoria blev för mig när jag läste dem.. :?

    Här kommer ett gäng förhållningsregler, f.ö. klippta från samma uppsats som ovan, som sammanställts för behandlande organisationers praktiska arbete.

    Syftet i dessa är att ge det drabbade barnet en möjlighet till insikt om sin livssituation, och därmed öppnas dörren för olika valmöjligheter som finns att tillgå för att kunna må bättre.

    T.ex. genom att se alkoholism som en ’sjukdom’ kan man, förhoppningsvis, avlasta barnen den skuld och skam som de bär inom sig. Jag har personligen lite svårt att känna att just detta begrepp ska kunna tas för sanning, men det beror kanske på min ålder eller nåt.. :(

    Alkoholism[/vadsomhelstberoende] är en progressiv, fysisk, känslomässig och själslig sjukdom – Tar bort moraliska uppfattningar om alkoholism. Hjälper barn att identifiera sig med sjukdomsprocessen snarare än med skuld över upprepade misslyckanden. Identifierar missbruket som problemet, skapar en öppning till adekvat behandling och självhjälpsgrupper.

    Det som barn till alkoholister ser och känner är sant – Ger ett värde åt barnens erfarenheter, vilka oftast inte räknas i hemmet och av andra i barnens omgivning;”jag är inte galen”.

    Du är inte ensam – Ger identifikation genom självhjälpsgrupper och privilegiet att få vara en av dem.

    Barn till alkoholister har val; de kan välja att ”leva” – Tar bort illusionen att barn till alkoholister måste vänta tills alkoholisten är nykter innan de kan börja ”leva”. Lägger ansvaret på dem att göra val; de kan inte längre gömma sig bakom alkoholismen.

    Alkoholister kan bli friska – Hoppet att familjen kan bli frisk ger energi.

    Barn till alkoholister behöver hjälp – Hjälper barnen att fokusera på sig själva. Minskar förnekandet av deras egna problem och skapar en möjlig öppning för behandling.

    Barn till alkoholister måste sluta med sina räddningsförsök och sitt kontrollerande av alkoholisten – Hjälper barnen att fokusera på sig själva. Kan se grunden till förändring och tillfrisknande, oberoende av andra familjemedlemmars val.

    Tack för idag, slut för idag.

    Till er det berör – kram! 😉

    #358235
    reaper
    Deltagare

    Jag har vuxit upp med en mamma som var alkoholiserad, och utav

    1: Den ansvarstagande

    2: Anpasslingen

    3: Den blidkande

    4: Det utagerande barnet

    var jag väl alla fyra… I hemmet var jag de första tre, men ute bland kompisar var jag nr 4. Så är det för de flesta jag känner som har missbruksproblem i familjen.

    Och det som stod på ena hemsidan stämmer jävligt bra, att man behöver kontroll osv. Tycker för övrigt att väldigt mycket stämde, iallafall med mina upplevelser.

    #358236
    brun
    Deltagare

    Tack gode gud att min mor är nykterist.

    #358237
    Ketchup
    Deltagare

    Jag fick gåshud över hela kroppen efter att ha läst det där.
    Båda mina föräldrar är grava alkoholister och har varit det så länge jag minns.

    Fan va surt det känns.. speciellt just nu efter att ha läst det där. Inte för att det var nytt, har läst ganska mycket liknande i mina dagar.

    Jaja.. jag tror inte att man ska tänka så mycket på sådant här. Att glömma och fokusera sig på sitt eget liv är nog viktigare än att tycka synd om sig själv. 😉

    #358238
    KageMusha
    Deltagare

    @Nymfokatt wrote:

    Jag har vuxit upp med en mamma som var alkoholiserad, och utav

    1: Den ansvarstagande

    2: Anpasslingen

    3: Den blidkande

    4: Det utagerande barnet

    var jag väl alla fyra… I hemmet var jag de första tre, men ute bland kompisar var jag nr 4. Så är det för de flesta jag känner som har missbruksproblem i familjen.

    Det är ju hemst att du hamnat i en situation där du har tvingats ta ansvar,
    att anpassa dig efter situationen, att försöka göra andra glada och samtidigt
    leva ut dina egna känslor :)

    Sorry, jag har inte så mycket över för sånna här grupper som definierar
    hur människor blir efter en viss sorts händelse. Även om många reagerar
    lika till liknande situationer så reagerar fortfarande alla olika.

    @Ketchup wrote:

    Jaja.. jag tror inte att man ska tänka så mycket på sådant här. Att
    glömma och fokusera sig på sitt eget liv är nog viktigare än att tycka synd om sig själv.

    Att tycka synd om sig själv må vara lätt att göra, men det löser inga problem.

    Jag vill påpeka att jag inte tycker om rörelser som tex AA, NA, 12 Stegs, osv.

    Förvisso hjälper dom många människor, men nog är dom sekter.
    En kortfattad definition av en sekt är en grupp som hävdar att dom
    har svart/vita svar. Dom vill ofta hjälpa just dig till att bli en bättre
    människa, och deras sätt är det enda sättet.

    @Anonyma Alkolisters Orginisation wrote:

    En gång alkolist, alltid alkolist.
    En alkolist kan ALDRIG dricka igen utan att hamna i riskzonen för missbruk igen.

    Du är antingen med dom eller mot dom. Gör du inte som dom säger,
    så gör du fel. Problemet med denna typ av argumentation är att jag
    endast behöver hitta en person som inte detta stämmer in på, så har dom
    fel. Aldrig är aldrig, aldrig är aldrig oftast. 😯

    Det finns alltid mer än en sorts person och mer än ett sätt att hantera
    dem. Dom kommer att reagera olika till din hjälp, om dom ens vill ha den.

    Alkolism eller ett annat beroende är ju eg att man flyr undan sina problem
    med olika medel. Som att man löser sin sömnbrist genom att dricka kaffe.
    Oerhört enkelt exempel men ändå, och även en helt annan diskution. Men
    jag fortsätter på samma exempel för att jag lätt ska kunna
    förklara vad jag menar. En person som druckit kaffe i 10 år är beroende
    av kaffe. Ingen snack om saken. Koffien är väldigt beroendeframkallande
    Om man då slutar att dricka kaffe, kan man då aldrig igen dricka kaffe
    igen utan att fastna i kaffeträsket?

    Så klart man kan, det handlar om varför du drack kaffe från början att
    göra. Om du led av ständig sömnbrist och drack kaffe för att orka med
    dagen och du inte har ändrat på dina sovvanor så ja, risken är stor att
    du märker kaffets possitiva effekter och märker att det är en enkel lösning
    på allt. Å andra sidan om du sover gott och dricker ditt kaffe för smakens
    skull så har du inget problem som behöver lösas och därför riskerar inte
    ”miss”bruket då du väljer att bruka substansen pga andra omständigheter
    än att lösa dina problem.

    Jag ändrar på exemplet lite för att förtydliga. Byt ut kaffet mot skräpmat,
    just för att man anser inte att skräpmat är beroendeframkallande. Det
    finns mycket som pekar mot annat, men även detta är en annan
    diskution
    Du äter skräpmat och inget annat. En dag får du hjälp av
    någon eller lär dig själv att laga mat. Du inser att den livsstil du har haft
    är osund och att du borde sluta leva som du gör. Från och med den
    dag så äter du nyttig mat. Betyder det att om du någonsin äter en
    cheeseburgare att du helt plöstligt kommer att släppa din nya livsstil
    för att nu börja bara äta skräpmat?

    Risken är liten. Men det är vad grupper som AA och NA vill få dig att tro.
    Det handlar inte om substansen, utan ditt sätt att ta itu med dina problem.
    Har du lärt dig att hantera problem på ett konstruktivt sätt så är det
    mindre risk. En viss risk finns väl alltid. som sagt, alla reagerar olika
    på allt.
    Vad jag däremot är emot är att det är så svart eller vitt.

    Jag har tre personer i min närhet som haft med AA att göra. Den första
    fick höra att hon aldrig igen kunde dricka, och accepterade detta tills hon
    själv insåg att hon faktiskt klarar av det nu. Idag dricker hon socialt,
    tar ett glas vin, men dricker sig alldrig mer än lullig. Den andra personen
    hatade AA och tyckte att det var en sekt. Han hittade en annan stödgrupp
    som andvänder en helt annan model och är idag nykter och studerar till
    präst. Den trejde tvingades till AA efter att ha försökt att ta livet av sig
    i onyktert tillstånd. Han tyckte att han inte riktigt passade in med A-lagarna
    eller gubbarna som han kallade dom. Skippade AA helt och hållet Dock
    var han den av dessa tre som behövde mest hjälp
    och lyckades inse
    att han inte hade så mycket att vara ledsen för när han hittade en flicka
    som accepterade honom för den han var. Idag lever dom tillsammans
    i ett hus med vovve. Även denne har ”tillfrisknat” och lever ett normat liv.

    Vad vill jag säga med allt detta?
    Att allt är inte svart och vitt som sånna ”stöd”-grupper vill påstå.
    Du kan vara beroende av en substans utan att vara missbrukare. Du
    dricker väl inte kaffe eller röker en ciggarett när du läser detta?
    på tal om cigg, varför kallas folk aldrig nikotin”miss”brukare i folkmun?
    Även detta en annan diskution.

    Alla reagarar olika!

    Ujfan. Hur lyckades jag skriva detta? Jaja, jag behövde väl skriva av mig.
    lite. Ignorera mig vid behöv. :)

    #358239
    reaper
    Deltagare

    Jag ignorerar dig, för det här gör mig förbannad.
    Som den enda ickealkoholisten i en familj på fyra personer känner jag att du spottar på alla oss som haft ett medberoende i hela våra liv.

    För min del är läget följande: en död, två kvar.
    Och fri blir man inte förrän de är friska eller döda, om ens då, för sitt medberoende har man i bagaget…

    fnyser
    C.

    #358240
    torparn
    Deltagare

    Kage, jag håller med dig om mycket. AA och 12-steg är brainwash camp, men jag har fått en helt annan syn om NA. Det varierar givetvis med vilken stad man bor i, men dom skapar mer en kamratskap och folk delar med sig av erfarenheter hur man håller sig ifrån drogerna, träffas tillsammans utanför NA, tar en fika, umgås med drogfria, arrangerar fester där inga droger är tillåtna. Försöker alltså lära missbrukare att man kan ha kul utan droger. Dom försöker inte trycka på en saker man inte vill, men visst lutar det lite åt hållet ”en gång missbrukare, alltid missbrukare”. Vet av egen erfarenhet att det inte är så, men det är väldigt lätt att stegvis öka bruket till man tillslut sitter i samma situation igen. Speciellt om man bara går hemma, inte har nån familj, inte ser nån direkt framtid, osv.

    Min tjej är ett exempel på att man kan komma ur alkoholism (8 år) och senare använda det vid sociala tillfällen. Att få barn fick henne att vakna.

    Jag tror inte det är drogerna i sig som är det stora problemet vid missbruk, det är livsförhållandena som måste ändras och ens mål med livet.

    #358241
    KageMusha
    Deltagare

    @gammal_christianit wrote:

    Jag ignorerar dig, för det här gör mig förbannad.
    Som den enda ickealkoholisten i en familj på fyra personer känner jag att du spottar på alla oss som haft ett medberoende i hela våra liv.

    För min del är läget följande: en död, två kvar.
    Och fri blir man inte förrän de är friska eller döda, om ens då, för sitt medberoende har man i bagaget…

    fnyser
    C.

    Jag misstänker att du blir förbannad för att du tycker att jag vet vad jag
    pratar om. Jag vill påpeka ett par saker. 1. AA hjälper många, ingen tvekan.
    Det kan man inte säga något emot. 2. Jag har personligen varit med om
    samma vecka som pratades om tidigare, fast då var det minnesota-modellen.
    3. Jag själv faller under denna katagori av ”medberoende” då alkolism
    ligger på båda sidor av min familj.

    Jag ville bara påpeka att AA berättar för folk om SANNINGEN när det
    inte är så enkelt.

    @Torparn wrote:

    Jag tror inte det är drogerna i sig som är det stora problemet vid missbruk, det är livsförhållandena som måste ändras och ens mål med livet.

    Tack för att du kunde sammanfatta hela mitt svammel och
    babbel med ett par rader. :)

    #358242
    Nesta
    Deltagare

    Kagemusha, jag känner inte igen mig i din beskrivning av aa,na mm.
    Gick på NA möten ganska regelbundet i ett par års tid själv, sekterismen lyste med sin frånvaro totalt, däremot var det otroligt seriöst och allvarligt…det handlade ju faktiskt om att leva eller att dö. För de flesta som jag träffade i dessa grupper iaf. Dessutom var mötena inte styrda, utan blev vad vi som var där gjorde dem till. NA är för mig att människor med missbruks/beroendeproblem stöttar varandra till att orka leva och ev sluta fly.

    Mvh// Nesta

    #358243
    KageMusha
    Deltagare

    @Nesta wrote:

    Kagemusha, jag känner inte igen mig i din beskrivning av aa,na mm.
    Gick på NA möten ganska regelbundet i ett par års tid själv, sekterismen lyste med sin frånvaro totalt, däremot var det otroligt seriöst och allvarligt…det handlade ju faktiskt om att leva eller att dö. För de flesta som jag träffade i dessa grupper iaf. Dessutom var mötena inte styrda, utan blev vad vi som var där gjorde dem till. NA är för mig att människor med missbruks/beroendeproblem stöttar varandra till att orka leva och ev sluta fly.

    Mvh// Nesta

    Det glädjer mig att höra att det finns folk med possitiva erfarenheter.
    Jag har då bara inte varit med om några personligen. Även om jag inser
    att det finns massvis med människor som också får den hjälp dom behöver.
    Och jag förstår även att 99% av alla människor behöver få höra att
    dom aldrig igen kan använda det dom missbrukat. För att dom inte kan
    det.

    Iofs är mina personliga erfarenheter från ett annat land och det var oxå
    ett gäng år sen. Saker och ting kan ha ändrats med tiden, och varierar säkert från land till land.

    Trots allt så finns det en anledning till varför AA, NA, osv, finns. För
    att det finns massor av människor som faktiskt får hjälp av varandra.

    Jag antar att vad jag vill påpeka är att man inte ska svälja allt alla säger
    utan att själv tänka på det. Fast det gäller inte bara detta ämne utan
    inom allt. :)

    #358244
    Radix
    Deltagare

    Kul att se att man lyckas väcka lite tankar hos folk.. :)

    KageMusha: Kanske har saker och ting blivit bättre i en del av de här organisationerna. Min vecka vara oxå enligt så kallad Minnesotamodell, men på iaf mitt ställe så bombarderades vi alltså INTE av några dylika ’hjälplögner’ och sekteristiska åsikter..

    Sånär som det med att ”testa aldrig igen”.. men det förklarade de med att väldigt många behandlade missbrukare rätt snabbt efter annars känner sig ’friska’ och efterhand börjar glida tillbaka in i samma gamla.

    Annars kanske den här t.ex. alkomissbrukaren mest gått över till att missbruka mat, relationer och hasardspel istället, och sen klappar sig på axeln för att han minsann varit stark nog att komma undan alkomissbruket, trots att han är precis lika emotionellt distanserad och uppvisar samma dysfunktionella beteenden som förr.

    Jag tror själv inte på ’en gång missbrukare, alltid missbrukare’.. men med tanke på alla de oerhört avancerade (och totalt omedvetna) försvarsmekanismer som ett längre missbruk kan ge upphov till så är det lixom säkrast att försöka öka på oddsen att det där testandet inte sker förrän iaf ett lagom antal år av dagligt och ärligt självutvecklingsarbete har fått passera.

    Det tradiga med de där hjälplögnerna är väl mest det att de som är för långt in i sina flyktresonemang tar dessa ”lögner” som ursäkt att ’skippa hela skiten’ och kalla dem ’idioter’.

    Det du skrev först..

    ’Det är ju hemst att du hamnat i en situation där du har tvingats ta ansvar,
    att anpassa dig efter situationen, att försöka göra andra glada och samtidigt leva ut dina egna känslor’

    …för mig låter det som om du
    1: aldrig varit en liknande situation, eller
    2: du har flyktmekanismer så enormt starka att du är helt omedveten av hur din uppväxt format dig.

    En nioåring (t.ex.) ska inte behöva ta ”ansvar” genom att stjäla lönechecken ur posten för att hyran ska bli betald, eller ”leva ut känslor” genom att skära sig, eller behöva ”göra pappa glad” för att han inte ska slå och våldta mamma… etc, etc.

    #358245
    KageMusha
    Deltagare

    @Radix wrote:

    …för mig låter det som om du
    1: aldrig varit en liknande situation, eller
    2: du har flyktmekanismer så enormt starka att du är helt omedveten av hur din uppväxt format dig.

    Eller så är det
    3. Att jag växte upp med en far som var envis och fick sin vilja genom med
    våld och en mor som tvingades till flykt till alkohålen för att klara av att leva
    med honom. Och jag som ensamt barn mellan dom.
    4. Har kommit till insikt att alla händelser i mitt liv, bra som dåliga, har
    format mig till den människa jag är idag. En person med massor av bra
    egenskaper som är nöjd att vara sig själv. Och hade jag inte fått den uppväxt
    som jag haft så kanske jag inte hade varit likadan. Jag är inte villig att ta
    risken. ”What doesnt kill you, makes you stronger.” :)

    Jag hoppas att AA har förändrats sen jag var där, men efter kvällens
    Bullshit! program är jag lite osäker. Iofs, som sagt, det kan väl vara
    annorlunda i sverige iofs. :)

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 23 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
Scroll to Top