Tråd Om Döden

Boom shiva!

Moderator: Powerpuffgirl

Användarvisningsbild
Alethea
Garderobssnille
Inlägg: 667
Blev medlem: 2008-10-20 23:51:45

Tråd Om Döden

Inlägg av Alethea » 2011-05-16 18:15:48

Är vi rädda för döden?Skrev vi för att inte sticka ut alldeles för mycket.
Eller är det sättet som vi ska dö på som skrämmer majoriteten?

Vem vill möta döden på det mest otäcka viset man kan föreställa sig, men det är ju inte själva döden.Mer handlingen.
En del ramlar ju knall fall och är borta innan de slår i marken, medan en del "går" omkring och väntar på den.
En del ser den som en ren befrielse medan en del är livrädda.

Om ca 80 år (utgår ifrån 18 års gränsen) Vi säger 100 år, då är vi alla här och nu borta :P såvida inte det går och frysa in oss bla bla bla.100 år :roll: Känn på det.Då sitter våra barn barn här och tar kampen vidare och det känns ju gott :D Då är det nog legaliserat tror jag.

Jag är inte rädd.Jag tycker lite synd om de som är det och tror att många skulle må bättre och leva sundare om man diskuterar döden lite oftare istället för att gå omkring ensam och tänka.

Ha det bäst alla <3
Användarvisningsbild
H
Garderobssnille
Inlägg: 598
Blev medlem: 2011-02-06 20:37:54

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av H » 2011-05-16 18:28:14

jag håller med.

Diskussioner om Döden sker alltför sällan.

jag har en mycket nära vän som ämnet döden ofta kommer upp med när vi träffas.

jag måste säga, som ett konkret svar på din fråga, att jag är INTE ETT DUGG RÄDD FÖR DÖDEN. Och det där säger jag itne för att spela stor och vad man nu kan få för sig. Men jag har fått ro med att jag, oavsett vad, någon gång kommer dö.
det jag är rädd för dock, är att jag inte vill ångra något när jag dör.
Med andra ord; jag vill inte känna att jag inte levde ut till min fulla potential, oavsett om jag dör om en vecka, ett år eller om 100 år.

jag måste dock spinna vidare med det här som du nämner, om att det sällan diskuteras.
När jag försökt föra en vettig konversation om ämnet så har det ofta spårat ur och gått vidare till mer extensiella frågor, sen vidare till tro, Gud, paradiset, helvetet och allt annat sånt som inte rör själva döden i sig, utan vad som kommer efter.
Användarvisningsbild
Alethea
Garderobssnille
Inlägg: 667
Blev medlem: 2008-10-20 23:51:45

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Alethea » 2011-05-16 18:41:29

Hoppas att det inte spårar ut.
kan också känna att jag är liiiite orolig för att känna ngn form av ånger när det är dags.Vi får väl vara förutseende och ha lite godis mot det ;)
Skämt å sido.Livet här är ju inte så enkelt, men vi är ju lurade att gå till fabriken så...Vi kan alla ändra på oss och göra bra ifrån oss men när vi väl står där så summeras det och det blir som det blir (förmodligen)

Jag är inte heller ett dugg rädd mer nyfiken får jag faktiskt säga.
Ser vi döden?Känner vi den eller kan vi höra den?Varför säger jag "den" Är det fel?det känns lite fel.Är döden tvunget en Han.Varför inte "DE" !
Flera av något liksom.

Jag har själv varit väldigt nära, och det var lite av det som fick mig att stanna upp och fundera.Tankarna i det skedet for till de närmaste och inte vad som hänt innan i livet utan mer en känsla av sorg för att behöva säga farväl....
Användarvisningsbild
H
Garderobssnille
Inlägg: 598
Blev medlem: 2011-02-06 20:37:54

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av H » 2011-05-16 18:52:07

Jag föreställer mig döden som en gammal kärlek man tar hand med och lämnar jordelivet om vi ska diskutera själva definitionen av "Döden".
Säg t.ex. ens första riktiga kärlek, som tog slut på grund av missförhållanden, inte personliga problem (Distans, yrke, ålder osv osv.) som man alltid har haft kvar känslorna för, som den faktiska KÄRLEKEN.
Tänk sen att när du ligger för döden, oavsett om det är av ålder, ett skott i magen eller en överdos av cannabis (Enligt vissa kan det FAKTISKT hända!!! *ironi*) så kommer hon (ja, jag säger hon, jag skulle föredra Hon, istället för ett gammalt manligt benrangel i kåpa med lie) och lyfter upp en, tar dig i handen och leder en iväg till nästa plats.

Jag har också varit nära, och det fick mig också att tänka till.
Sedan dess så utgår alla mina val, både personliga och mot andra, ut på att jag inte ska göra någon annan illa. varken omedvetet eller medvetet.
Att jag hela tiden känner att jag beter mig så solidariskt, ödmjukt och empatiskt som möjligt mot min omgivning.
Och sen självklart tankesättet "Hellre försöka och misslyckas, än att itne försöka och ångra sig" (något i den stilen)

Men som du säger, livet är verkligen inte inte lätt, och man måste kämpa för att kunna leva det liv som till slut tas i från oss (tas det verkligen ifrån oss, eller ger vi bort det? eller...?).
Användarvisningsbild
attila
Gräsfläckar på knäna
Inlägg: 302
Blev medlem: 2010-02-04 9:49:51

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av attila » 2011-05-16 19:01:20

Eller är döden den stora belöningen? jag kan ibland känna en viss dödsångest lite liksom att jag kanske borde levt mitt liv annorlunda..
Användarvisningsbild
Alethea
Garderobssnille
Inlägg: 667
Blev medlem: 2008-10-20 23:51:45

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Alethea » 2011-05-16 19:02:50

Hövdingen skrev:Jag föreställer mig döden som en gammal kärlek


Spännande.Jag tror samma nästan, det är kärlek rakt in i det eviga.
så kommer hon (ja, jag säger hon, jag skulle föredra Hon, istället för ett gammalt manligt benrangel i kåpa med lie) och lyfter upp en, tar dig i handen och leder en iväg till nästa plats.


Då säger jag "De" Jag tror att döden är en eller flera av ngt.Och med ngt menar jag Änglar.Men att de eller hon leder oss rätt det tror jag med, men kanske kanske vi får ta ett beslut i just det ögonblicket.Att vi får två val, stanna eller följ med.Vad händer om vi stannar?Vi kanske vill kolla upp ngt eller faktiskt vänta på någon.

Går "tåget" då tro, och undra om det är svårt att hitta en ny perrong!
Användarvisningsbild
bakabrunkaka
Småodlare
Inlägg: 221
Blev medlem: 2009-02-14 0:38:16
Kontakt:

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av bakabrunkaka » 2011-05-16 19:32:36

Jag är inte rädd för döden, jag ser snarare fram emot den. Nu menar jag dock inte att jag har en riktig dödslängtan, men det skulle inte gjort mig så mycket om jag dog. Mina bekanta skulle nog inte gilla det dock. Är det tid att dö, så är det så. Alla dör, någon gång. Frågan är, när och hur?

Vad händer efter döden? Ingen vet, förutom de döda. :wink:
Användarvisningsbild
H
Garderobssnille
Inlägg: 598
Blev medlem: 2011-02-06 20:37:54

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av H » 2011-05-16 19:45:09

Alethea skrev:Går "tåget" då tro, och undra om det är svårt att hitta en ny perrong!
¨

Det är ju frågan!

man kanske vill göra ett val, förstår du?
precis den stunden man vet att man SKA dö, att man avgör då.

Jag tänker mycket på Sann Kärlek, kopplar det lite till din tråd om din kärlek till din fru.
Det brukar ju vara så att de som levt länge och i ett kärleksfullt förhållande, de dör ofta väldigt nära, tidsmässigt, inpå varandra.
Som om den man levt hela livet med, följer man sedan in i döden.

Det är kanske där?
Man kanske får valet att stanna kvar och invänta sin käraste, sin "själsfrände", och kan ta nästa tåg då hon/han också är med?

[Quote=attila]Eller är döden den stora belöningen? jag kan ibland känna en viss dödsångest lite liksom att jag kanske borde levt mitt liv annorlunda..[/quote]

Om jag ska vara ärlig på vad jag tror, tvivlar jag på att det är en belöning, jag tror mer att man har klarat av en etapp i den stora cirkeln. (ska inte gå in på spirituella saker)
Men att det är mer av en övergånsfas, till något nytt, en resa till en ny destination.

Jag förstår dock vad du menar med dödsångesten du känner.
har själv samma tankar. Klart man kanske tog fel svängar tidigare i livet, men vad ska du göra åt det nu? Det är bara att gå vidare och försöka göra det bästa av situationen?
Användarvisningsbild
Alethea
Garderobssnille
Inlägg: 667
Blev medlem: 2008-10-20 23:51:45

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Alethea » 2011-05-16 20:32:58

Hövdingen skrev:
Alethea skrev:Går "tåget" då tro, och undra om det är svårt att hitta en ny perrong!
¨

Det är ju frågan!

man kanske vill göra ett val, förstår du?
precis den stunden man vet att man SKA dö, att man avgör då.


Ja jag förstår.Har inte tänkt på det på det viset, men det verkar vara ett bra och lite trevligt val.
Och om man då inte vill eller kan så hämtar Hon/De hem dig.Var nu hemma är då :roll:

Sann kärlek är det starkaste lim som finns.Så starkt att vi inte har ngt annat att mäta med här på Jorden.Bandet.
Eller är döden den stora belöningen?
vet inte men man kanske skulle kunna se det så.Fast vi blir inte belönade på det viset vi är vana vid.
Jag belönar gärna min hund, men vill inte själv bli belönad helst :wink:

Lite roligt är det att många(tolkning) Är rädda för henne(Gillar också "hon") Men inte för livet efter döden, om man nu tror på det.Vad är det som säger att det blir så bra!?
Tänk om vi kommer hit en gång till och får det värre än förra gången.

Nog dags att knyta sig :) Sleep tight
Användarvisningsbild
attila
Gräsfläckar på knäna
Inlägg: 302
Blev medlem: 2010-02-04 9:49:51

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av attila » 2011-05-17 8:15:06

Jo det va lite ironi i mitt påstående om den stora beläningen...en fiskekompis som brukar säga så. Fast ibland så undrar man ju..
Användarvisningsbild
DoctorDoom
Ganjaman
Inlägg: 2815
Blev medlem: 2011-01-14 10:53:26

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av DoctorDoom » 2011-05-17 8:39:57

För att citera en komiker (Doug Stanhope):

Life's temporary for a reason, it gets boring after awhile


Lite så jag ser livet. Inget som varar för alltid är värt att ta vara på. Döden är bara som en "grand final" av allt man gjort! Sen får man som någon sa, passa facklan vidare och låta nästa person göra vad den kan/vill/känner är rätt.

Fast om man kollar rent logiskt alá Fringe på allt, så är människan bara en bunt energi. Vi äter = fyller på energi / Tänker = gör av med energi. Som ett batteri och enligt fysikens lagar kan man inte förstöra energi utan bara göra om det till något annat. Så risken finns att vi lever för alltid, kanske inte i den formen vi är i nu men kanske åker in i ett träd, ett djur, i vattnet eller blandas ut med luften :)

Spännande är det helt klart men något vi inte kan få någon klarhet i med den tekniken vi har idag :)

sorry om det blev lite offtopic men det är min tolkning av vad som kommer hända efter döden.
Bild
Användarvisningsbild
frilansaren
Ganjaman
Inlägg: 1609
Blev medlem: 2009-06-13 9:19:23
Ort: Headlight

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av frilansaren » 2011-05-17 9:57:39

"Death is just a part of life" det tycker jag är den bästa förklaringen på döden.
Jag är inte heller på något vis rädd för döden, utan snarare att stå där på dagen D och ångra allt jag inte har gjort i mitt liv.
Lev livet så som du önskar, vi har bara 1 liv.

bless
-lance
Användarvisningsbild
H
Garderobssnille
Inlägg: 598
Blev medlem: 2011-02-06 20:37:54

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av H » 2011-05-17 11:24:47

Doom: Do i sense some Matrix kopplingar?

Lance:
PRECIS! Vi har BARA 1 liv! Det är det vissa inte tänker på, slösar det som om vi hade flera!
Användarvisningsbild
DoctorDoom
Ganjaman
Inlägg: 2815
Blev medlem: 2011-01-14 10:53:26

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av DoctorDoom » 2011-05-17 11:40:42

Hövdingen skrev:Doom: Do i sense some Matrix kopplingar?


Nej. Även om jag talar väldigt varmt om världens bästa film OCH jag vet att jag nämner det varje kväll på skype (är beroende *dun dun duuuun) så har jag andra intressen. Fringe, värt att kika på. En otroligt bra serie som är som X-files på <iinsert random addictive narcotic>!

Där menar man att när kroppen där, är det bara ett skal av energi. Kroppen dör men all energi finns inte i muskler/ben, utan resterande energi ("själ") "lossnar" och finns kvar. Men vilken form vet man inte, men teorin är fortfarande relevant. Att kroppen bara är en samling energi (som robotarna skördar!) och när den dör blir man något annat eller absorberas av något annat!

Ps. När min skalle flummar ut i dessa banor inser jag att det är tid att köra en rerun på matrix serien (dvs, kolla på 1an 3 gånger!) PEace
Bild
maryjaneismybestfriend
Nyfrälst och hög
Inlägg: 27
Blev medlem: 2011-03-16 20:32:16
Ort: A big cloud of smoke

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av maryjaneismybestfriend » 2011-05-17 13:09:52

Otroligt bra tråd tycker jag! Detta ämne diskuteras allt för sällan och det är alltid lika intressant att höra andras tankar kring detta. Jag är dock lite förbryllad över er easy-going attityd till döden och jag önskar att jag kunde finna samma ro.

Jag är totalt livrädd för döden och tanken av att inte längre existera har och kommer nog förmodligen plåga mig tills dagen då det är dags. För när det väl inträffar har det inte längre någon betydelse, då kommer jag ju inte längre bry mig. Jag tänker ofta på detta. Nästan varje dag slår iaf tanken mig. Det är en sådan fångande samt hemsk tanke att veta att man kommer dö och jag lider nog mer av det nu än någosin tidigare då jag nyligen börjat se mer positivt på livet och alla de fantastiska saker jag än har kvar att uppleva.

Jag är för övrigt ateist och tror inte på varken någon mening med livet (mer än den vi skapar själva) eller liv efter detta. Det kan låta som ett negativt tankesätt och även fast jag lider av det ofta så har jag som sagt inte kunnat låta bli att tänka på detta och därmed kommit fram till den enda logiska slutsatsen. "Den största lidelsen att leva är att veta att man ska dö"

Förhoppningsvis kommer jag till ro med min egen mortality någon dag men tills den dagen så kommer jag fortsätta tänka, oroa mig osv. Men dö ska vi alla, även om jag inte vill acceptera det så kommer jag vara tvungen att förhålla mig till det i slutändan.
If the refer really makes you happy, nigga blaze it.
Användarvisningsbild
DrugsAreWrong
Garderobssnille
Inlägg: 525
Blev medlem: 2009-12-03 20:08:09

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av DrugsAreWrong » 2011-05-20 0:45:40

Personligen har jag tappat min rädsla för döden, jag har respekt för den och är absolut inte redo för den, men jag är ej längre rädd för den.

När jag säger att jag "tappat rädslan för döden" så har detta så klart en bakomliggande orsak. Jag ska inte gå in på händelsen i detalj men jag har legat en hårsmån från döden, innan jag var riktigt nära och fortfarande hade liv i mig så var jag självfallet vettskrämd till den grad att jag bad till hundra olika gudar och grät inombords för att det fanns så mycket jag ville göra. Men när jag såg upp mot de ljusa molnen på himlen och såg hur ljuset expanderade sig för att ta över synen helt så blev jag varm inombords. Rädslan försvann helt och jag hörde min egen röst som talade lugnande. "Det är lugnt, det är ingen fara. Allting är okej. Var inte orolig eller rädd, det är lugnt. Det är lugnt. Slappna av, allting är helt okej."

En hel rad med lugnande ord fortsatte att harmoniskt skölja genom mitt huvud, och det som fascinerar mig än idag är att jag verkligen trodde på varenda ord som jag hörde. Allting var bra, jag kände mig trankil, det fanns ingen rädsla utan bara en total känsla av lugn. Jag ska vara ärlig och säga det rakt ut, det var en underbar känsla som inte går att beskriva med ord. Känslan att befinna sig i ett slutgiltigt lugn som är så starkt att alla överflödiga känslor försvinner och helt tas över av känslan av acceptans och i den även en form av den starkaste lycka jag någonsin känt. Lycka kanske låter lite överdrivet, kanske borde säga att man var nöjd på en så obegriplig nivå att det kändes som att man var lycklig. Och visst, är man nöjd så är man oftast både glad och lycklig även i livet så det kanske inte är så konstigt. Och detta lugn fanns då hos mig, killen som tidigare vid känningarna av att det började närma sig hade freakat ur helt och hållet. Det viktiga är dock att den tidigare rädslan betydde ingenting, och än idag är den någonting jag fnyser åt jämfört med hur underbart det kändes när ljuset expanderade. Blir nästan empatisk till alla slitna äldre personer som somnar in och får uppleva ett sådant lugn efter så pass långa liv som säkert varit fyllda med av många händelser, svårigheter och belöningar.

Den där formen av lugn var verkligen så pass förtrollande till den grad att jag nästan ser fram emot den dag jag dör av ålder. Okej, nu ska vi inte vara så pass mörka, men jag vet att den dagen som jag dör kommer jag inte att vara rädd. För om en ung man med nybildad familj och väldigt bisarra (stryk under det två gånger) problem i kärlek, en hel del uppbyggd ångest och ändå väldigt många världsliga ting som man vill hålla sig kvar vid trots detta kan ligga framför döden och ändå känna sig nöjd så måste det väl ändå krävas en hel del för att man som person ska kunna dö och samtidigt känna sig svinigt less?

Det enda som fick mig att kämpa mig tillbaka under den där oturliga kvällen mitt i lugnet av total acceptans var den plötsliga tanken på mitt barn och hans mor och hur jag ville se dem båda en gång till. Nu snackar vi om att hindra sig själv från att bita i gruset med millimetermarginal, och av alla viktiga och älskvärda kontakter som jag har, och trots att jag var väldigt ung utan att egentligen ha gjort något makabert i livet så fanns det bara en liten sak som höll mig vid liv, att jag ville se mitt barn växa upp färdigt. Hade den lille varit några år äldre hade jag garanterat inte suttit här idag.

Därför tror jag absolut att när man har levt ett fulländat liv där ens barn har växt upp och man är inne i det där skedet i livet att man kan acceptera att ens viktiga människor kommer att klara sig själva, så skulle man mest troligen acceptera döden. För även om vi gillar många materiella ting och inbillar oss att vi måste hinna med så mycket i livet så tror jag att det enda som påverkar ens känslor vid döden egentligen handlar om människorna runtom oss. Är man nöjd med tiden som man spenderat med sina nära och kära så tror jag att man skulle kunna gå vidare utan bekymmer. Men visst, om någon lyckas kläcka ur sig "Fan, jag hann aldrig åka longboard i Kalifornien!" i ljusets lugn så lovar jag att bjussa på en medalj för det. ;)

Händelsen har gett mig stor respekt, samt fascination för döden och hur det mänskliga psyket fungerar. Men än mer har jag fått en stor uppskattning av livet och en ökad förståelse för vad jag egentligen tycker är viktigt.
Användarvisningsbild
HexLax
Gräsfläckar på knäna
Inlägg: 467
Blev medlem: 2009-07-04 18:01:27
Ort: Skogen bortom träden

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av HexLax » 2011-05-20 1:23:03

med risk för att låta väldigt väldigt gammal eller väldigt väldigt cynisk.
Så är det ibland så man/jag längtar lite efter att ligga ner och bara ta det lungt en stund.
Om det är faktumet att jag har dött som ger mig den friden then so be it.

Det finns enligt mig olika typer av stress.(Eller tom ångest.)
Några av dessa kan vara att du förmodligen aldrig kommer hinna göra ALLT det du Vill göra, se alla platser du vill se,träffa alla människor du vill träffa testa allt du vill testa o.s.v.

Det är den typ av stress som får dig att försöka hinna allt det du vill göra men antingen så inser du att du inte kommer att hinna det och slappnar av.Eller så stressar du igenom livet och försöker till varje pris göra allt du vill Men gör det halvhjärtat för att du har en tidspress som flåsar dig i nacken.

Nej jag är inte varken positiv eller negativ.
Jag är realistisk.
Nämn En enda människa som sagt på sin dödsbädd "jag är totalt nöjd med vad jag åstadkommit i detta livet" och verkligen MENAT det.

Och det är också lite min poäng..Vi människor blir aldrig nöjda med vad vi har/har gjort/åstadkommit.
Det är alltid en jakt på MER.

Jag slutade jaga för länge sen och började leva.
När mitt liv är slut,kommer jag vara nöjd?
Det tvivlar jag på.
Men jag har varit nöjd under tiden.
Användarvisningsbild
WhiteRasta
Garderobssnille
Inlägg: 575
Blev medlem: 2009-07-15 11:43:10

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av WhiteRasta » 2011-05-20 9:26:28

If you can’t laugh at death then you fear it
and if you fear it, then it has power over you.
Death should not be feared but it should be
enjoyed just like life should, because death
is the last experience you will have in this reality.
You can’t remember your birth and death is
just a door so look forward to going through it.
- David Sterling
Either you repeat the same conventional doctrines everybody is saying, or else you say something true, and it will sound like it's from Neptune.
Användarvisningsbild
DrugsAreWrong
Garderobssnille
Inlägg: 525
Blev medlem: 2009-12-03 20:08:09

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av DrugsAreWrong » 2011-05-20 17:13:09

Det där citatet är inte att leka med, för jag tror att det helt klart är en upplevelse att välkomna när tiden är mogen. Vad som egentligen händer efter döden, frågan som folk oroar sig över många gånger under sina liv kan faktiskt vara en högst oväsentlig fråga, den tanken existerade inte alls för mig ens under panik-fasen, och verkligen inte när lugnet slog in.

Min bild av döden är att den inte går att greppa med den mänskliga hjärnan, begreppet "mindblowing" tas till en ny höjd som når tiotusental gånger längre och det som kommer efter ljuset måste helt enkelt vara helt fantastiskt.

Jag skulle nästan vilja vara lite "romantisk" och tro att belöningen för att ha levt sitt liv finns där. Inte i form av ett paradis, jag är absolut inte troende ska jag poängtera starkt. Men jag tror att steget som följer är någonting som man kommer att omfamna helhjärtat.
Användarvisningsbild
Alethea
Garderobssnille
Inlägg: 667
Blev medlem: 2008-10-20 23:51:45

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Alethea » 2011-05-20 18:34:12

HexLax skrev:med risk för att låta väldigt väldigt gammal eller väldigt väldigt cynisk.
Så är det ibland så man/jag längtar lite efter att ligga ner och bara ta det lungt en stund.
Om det är faktumet att jag har dött som ger mig den friden then so be it.

Det finns enligt mig olika typer av stress.(Eller tom ångest.)
Några av dessa kan vara att du förmodligen aldrig kommer hinna göra ALLT det du Vill göra, se alla platser du vill se,träffa alla människor du vill träffa testa allt du vill testa o.s.v.

Det är den typ av stress som får dig att försöka hinna allt det du vill göra men antingen så inser du att du inte kommer att hinna det och slappnar av.Eller så stressar du igenom livet och försöker till varje pris göra allt du vill Men gör det halvhjärtat för att du har en tidspress som flåsar dig i nacken.

När vi är döda så blir det skitflippat när det gäller att resa.Behöver inga färdmedel, bilar och cyklar, båtar och flygplan är borta och det räcker att vi tänker på en plats så VIPS är du där...De slår ju vilket nöjesfält som helst ju :P

Tänkte jag.

Ps: Om ngn från vården skulle få för sig att jag behöver vård, så glöm inte tröjan e ni snälla :)

Nej jag är inte varken positiv eller negativ.
Jag är realistisk.
Nämn En enda människa som sagt på sin dödsbädd "jag är totalt nöjd med vad jag åstadkommit i detta livet" och verkligen MENAT det.

Och det är också lite min poäng..Vi människor blir aldrig nöjda med vad vi har/har gjort/åstadkommit.
Det är alltid en jakt på MER.

Jag slutade jaga för länge sen och började leva.
När mitt liv är slut,kommer jag vara nöjd?
Det tvivlar jag på.
Men jag har varit nöjd under tiden.


+1 på rubbet.

En sak som jag har "jobbat" lite extra på är mina barn.Att det aldrig har varit tabu att prata om döden, vi pratar ju om livet.Iof så är det ju lättare eftersom vi "ser" livet, eller iaf så tror vi ju det :?
Funderade på det när det gäller skola å så.Hur många timmar lägger skolan på våra barn när det gäller döden? Är det så att vi inte ska prata med barnen om det för att vi själva är så "rädda" för den.

jag brukar sällan nu för tiden, men cb (och de) har "öppnat" kanalen för mig till vad som komma skall.Men det ser olika ut för alla, det har jag förstått.
En god vän till mig sa -" Tror man inte så finns det inte" Och att alla kommer till slut mot samma punkt, även om du vandrar här i tusentals år :wink:

Osaliga andar som inte är eller blir klara.
Man kanske skulle börja säga, " Ha en skön död" till de som är på väg(Vi alla då).Vi säger ju ha en skön dag, eller ha ett gott liv....
Ha en go död 8O Låter det hemskt? Förmodligen :oops:
Användarvisningsbild
anybodysmoker
Ganjaman
Inlägg: 1767
Blev medlem: 2004-11-18 23:49:38

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av anybodysmoker » 2011-05-25 15:19:07

Jag brukade vara rädd för döden. Men för ca 4 år sedan så började jag vakna till en annan verklighet, nämligen det andliga/spirituella. Sedan dess har jag inte varit rädd för döden då jag vet att jag är mer än min kropp genom diverse upplevelser och djupa insikter genom meditation.

Nuförtiden är jag inte rädd, men ja det är smärtan som jag inte ser fram emot om det skulle vara så att jag genomgår smärta när min kropp lämnar denna verkligheten.

Jag undersökt mycket för att förstå hur allting kan vara som det är, varför inte fler vet om att vi lever när vi dör och varför forskare som säger sig bevisa livet efter döden inte får utrymme i massmedierna. När jag visste att jag var mer än min kropp ville jag att alla skulle veta det, men hur? :( Det gjorde mig deprimerad men det är jag inte längre för det visade sig att det fanns massor med människor som visste om att de var mer än kroppen :)

De bevis som finns handlar om nära döden upplevelser, medium som kan få fram information utan hjälp av telepati eller läst på om sin klient, medium som kan materialisera personer ifrån "andra sidan", personer som materialiserat sig inför andra och förmedlat saker (kallat apparitions på engelska). Många välkända forskare har de senaste 150åren forskat om livet efter döden och alla har de sagt att det finns.

Det är bara det att de skeptiska fortfarande får mest utrymme och ingen skeptiker har undersökt bevisen som finns och sen sagt att det var bluff. Ingen skeptiker har undersökt medium som visat sig vara på riktigt i flera år med hundratals seanser (när medium materialiserar eller kommunicerar med de på "andra sidan" inför en grupp med människor).

De historiska exempel när skeptiker försökt motbevisa har resulterat i att de sagt att liv efter döden fanns. Dagens moderna skeptiker speciellt James Randi har inte ens vågat undersöka de prominenta mediumen eller vågat anta Victor Zammits utmaning på 1 miljon dollar: http://www.victorzammit.com/skeptics/challenge.html


Utefter allt jag läst i diverse böcker och över Internet samt de dokumentärer och intervjuer jag sett så förstår jag livet på detta sättet:

Först och främst så finns det två grundläggande perspektiv på livet: 1) Allting är materia och inget är sammankopplat. 2) Allting är baserat på energi och/eller medvetande och allt är sammankopplat.

När man förstår att livet efter döden kan finnas så kan inte perspektiv 1 stämma för hur kan man leva vidare om man endast är hjärnan? Vad forskare idag säger är att vi är ett medvetande som har hjärnan och inte ett medvetande som hjärnan skapat. (http://www.mindevent.se/, http://www.noetic.org/, http://consciousness.arizona.edu/)

Vi föds in i denna verkligheten utan minne av tidigare liv för att kunna agera med fri vilja och inte influeras av våra tidigare liv. Vi kan man säga finjusteras in i denna verkligheten och omges alltid av massor av verkligheter bara att vi bara uppfattar denna. Precis som en radiosändning, vi kan justera in P3 men alla andra kanaler existerar runtomkring oss ändå trots att vi inte hör dem. Så fungerar verkligheterna också, vi omges av alla men ser bara den vi är justerade att se genom vår födsel.

När man dör så är man precis den man var när man dog.

I värsta fall så om man dör som extrem skeptiker så kan man bli omedveten och falla in i en evig sömn, men förr eller senare vaknar man ur den också. För allt är oändligt och i oändligheten tar en evighet inte speciellt lång tid ;).

Vi är här för att lära oss, och även uppleva och det finns många perspektiv på detta, jag har mitt och jag har träffat andra som har sina. Det främsta vi kan lära oss är villkorslös kärlek och villkorslös förlåtelse. Andra balanserar saker ifrån tidigare liv och bryter upp med beroenden och dåliga beteenden.

Vid dödsögonblicket om man är någorlunda öppen så kommer man bli medveten att man fortfarande lever trots att man ser sin döda kropp. Många är med på sina begravningar och fortsätter följa livet på jorden. Alla som dör hamnar inte på samma plats, mycket beror på andlig utveckling och varifrån man inkarnerade. Det finns t.ex. de som inkarnerar ifrån andra galaxer och solsystem som återvänder dit. Andra stannar i jordens inre ljus, som är en dimension eller verklighet som ligger nära vår nuvarande verklighet.


Jag uppmanar verkligen alla att undersöka detta mer. Det finns flera böcker om bevisen kring livet efter döden, dock har jag endast kommit över engelska böcker men jag är van att läsa på engelska. Det finns garanterat svenska också. Den första boken jag läste som även finns att läsa online är bland de bästa då den sammanfattar väldigt mycket utav den forskning som finns, den går att läsa här: http://www.victorzammit.com/book/4thedition/index.html (den går även att köpa och få hem i bokformat vilket jag gjorde)


Lite mer jag snappat upp kring forskningen om livet efter döden:
Något som är lätt att tro är att vi skapades när vi föddes, men vi fanns innan vi föddes vi valde att födas. Vi är medvetanden som är medvetna om våra jag och våra kroppar med hjärnan som vi upplever denna verkligheten genom. Något jag lärt mig genom det andliga och spirituella är att jag alltid funnits och alltid kommer finnas, vilket stämmer på alla andra också, vi är alla eviga och kommer alltid finnas. :)

Just nu är vi på jorden för att lära oss om diverse saker genom erfarenhet samt uppleva allting vi inte är såsom hat, separation, förvirring etc. Allting är baserat på och skapat ur villkorslös kärlek.


Några svar jag funnit på stora frågor genom min resa att förstå och uppleva hur jag är mer än min fysiska kropp:
Vad är meningen med livet? Att leva det!! och få uppleva saker :)
Varför existerar man? Varför inte? ;) I alltings oändlighet så är det ju självklart att man existerar, därför existerar man. För i alltings oändlighet så finns det inget som inte existerar.
Finns det någon gud? Vi är alla skaparen utav allting. Skaparen av livet och skaparen utav vår vardag, vi väljer hela tiden vad vi gör och skapar därmed våra upplevelser. Ingen har större makt än någon annan, alla är allsmäktiga - det är vad jag funnit och säger mig veta. Sen så accepterar jag fullt ut alla andras sanningar och vad andra vet!


So, its all about love! :)
Peace! :kimblah:
- anybodysmoker som var ateist och blev agnostiker som sedan insåg sin egna oändlighet

PS. HexLax, jag är nöjd med allt konstant, jag har inte bråttom med något, jag har ju en evighet på mig ;) Men jag håller med dig, det är sådant jag kunde uppleva förr.. DS.
Användarvisningsbild
HexLax
Gräsfläckar på knäna
Inlägg: 467
Blev medlem: 2009-07-04 18:01:27
Ort: Skogen bortom träden

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av HexLax » 2011-05-25 15:46:29

Alethea skrev:Osaliga andar som inte är eller blir klara.
Man kanske skulle börja säga, " Ha en skön död" till de som är på väg(Vi alla då).Vi säger ju ha en skön dag, eller ha ett gott liv....
Ha en go död 8O Låter det hemskt? Förmodligen :oops:



Varför inte?
Alla ska vi ju dö.
Det är väl inget fel att önska någon att den dör skönt eller lungt och fint?
Eller som i mitt fall när jag säger att när jag dör ska jag dö samtidigt som jag gör något jag älskar.
Hoppa fallskärm/basejump eller Kiteboarding spelar ingen större roll.

Så-nu säger jag till er alla från mig (så har jag gjort det)ha en skön död när den dagen kommer.För det gör den Men passa på att ha underbara liv sålänge!
Make the best of it.
Användarvisningsbild
Alethea
Garderobssnille
Inlägg: 667
Blev medlem: 2008-10-20 23:51:45

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Alethea » 2011-06-03 16:05:37

anybodysmoker skrev:Just nu är vi på jorden för att lära oss om diverse saker genom erfarenhet samt uppleva allting vi inte är såsom hat, separation, förvirring etc. Allting är baserat på och skapat ur villkorslös kärlek.
8)

Glad jag blev av ditt inlägg <3 Hoppas livet lever anybody!
Har funderat på konsekvenserna av att vi tror att det är slut när vi dör.Talesätt eller ordspråk som tex "Ärlighet varar längst" Sätts på sin kant om man börjar fundera på hur långt snöret är :wink: Vad är längst!? Många ser det nog som sista spiken i locket är längst, men jag undrar jag...
Ord som "Överleva" är knepiga tycker jag.

ÖVER LEVA! Betyder?
Användarvisningsbild
Enviousness
Ganjaman
Inlägg: 1590
Blev medlem: 2004-01-15 18:53:21
Ort: Yarrr!

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Enviousness » 2011-06-03 23:05:02

Mer än bara livet.
Smallplanet
Bröt mot reglerna en gång för mycket.
Inlägg: 165
Blev medlem: 2011-05-27 23:15:56
Ort: st
Kontakt:

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Smallplanet » 2011-06-04 23:47:23

DoctorDoom skrev:För att citera en komiker (Doug Stanhope):

Life's temporary for a reason, it gets boring after awhile


Lite så jag ser livet. Inget som varar för alltid är värt att ta vara på. Döden är bara som en "grand final" av allt man gjort! Sen får man som någon sa, passa facklan vidare och låta nästa person göra vad den kan/vill/känner är rätt.

Fast om man kollar rent logiskt alá Fringe på allt, så är människan bara en bunt energi. Vi äter = fyller på energi / Tänker = gör av med energi. Som ett batteri och enligt fysikens lagar kan man inte förstöra energi utan bara göra om det till något annat. Så risken finns att vi lever för alltid, kanske inte i den formen vi är i nu men kanske åker in i ett träd, ett djur, i vattnet eller blandas ut med luften :)

Spännande är det helt klart men något vi inte kan få någon klarhet i med den tekniken vi har idag :)

sorry om det blev lite offtopic men det är min tolkning av vad som kommer hända efter döden.


Instämmer med din tolkning, doktorn. Tror jag kan spinna vidare lite på det där.

Ni som är oroade att försvinna från universum i all framtid, var lugn. Vi kommer finnas kvar i det kända universum efter döden, det är fakta. men! med största sannolikhet inte i vår nuvarande sammansättning, ni vet den formen med hjärna som kan uppleva, tänka o allt det där... Vi har observerat människor efter döden och vad som händer är att de förvandlas till Växtnäring och växtnäring kan liksom inte sånt. Skulle dock va ironiskt om nån av oss blir näring till en fet sativaplanta om några tusen år, då blir vi ju iaf en del av livet igen!

Kanske blir vi t.o.m en del av intelligent liv igen? Jag menar allting i universum (Vi också) återvinns i ett kretslopp. när solen exploderat och rivit jorden i tusen bitar och slungat ut oss i universum, då kanske vi har turen o bli en liten organisk bit av en helt ny planet. En planet lik vår förra, där organiska molekyler kan väckas till liv igen!

Typ som verklighetens samsara haha
Bild
Pucko
Användarvisningsbild
Trollpack
Nyfrälst och hög
Inlägg: 80
Blev medlem: 2010-02-27 21:07:35

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Trollpack » 2011-06-05 16:19:22

Jag är väl egentligen inte rädd för döden, jag är mer rädd att inte ha fått uppleva allt jag ville uppleva i livet när väl döden kommer. Jag är rädd att döden kommer för tidigt, innan jag är klar med livet.
thaistick
Garderobssnille
Inlägg: 642
Blev medlem: 2011-05-20 6:38:24
Ort: asien

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av thaistick » 2011-06-11 19:13:42

att vara rädd för döden känns lite som att vara rädd för livet..
alla som lever måste gå genom livet och sen vidare in i döden..

jag e absolut inte rädd.. tycker inte livet är såååå wow att jag går och nojjar om det skall ta slut...

det jag nojjar över är att gå för tidigt (vad d nu kan betyda)
jag vill inte lämna min fru och min lille son i sticket...

innan jag hade dem så var jag inte ett dugg rädd och levde där efter..
nu vill man hinna med att se grabben bli man..

jag tror som andra här att vi alla är energi och materia.. vi är bara en del av ett kretslopp just nu är ni över intelligenta parasiter...

jag tror ingen av oss ogentligen har ett eget liv i så fall skulle vi ha både sol och vatten samt luft inom alt utan på oss.. som en del av oss..

nej vi e bara en del av det stora hela..det ända som jag ser har eget liv e isf jorden.. vi bara snurrar runt i olika former...

jorden har liv och universum är världen...
kommer sakna mkt när d e min tid att ta farväl men jag är då redo att byta funktion här på jorden..
sen om man går in på själen osv blire mkt lång läsning..
Användarvisningsbild
Alethea
Garderobssnille
Inlägg: 667
Blev medlem: 2008-10-20 23:51:45

Re: Tråd Om Döden

Inlägg av Alethea » 2011-06-13 12:20:20

Enviousness skrev:Mer än bara livet.
De e så va!?
Kommer inte heller fram till något annat.
Ställer en fråga som jag själv tycker låter konstig men, Över-leva kallar vi för Mer än bara livet.
Vad är motsatsen till detta?Om det är eller "gå bort" vad kallas det?

Under-leva 8O
Skriv svar