Om vi lämnar mitt häcklade av vad jag upplever som Elcapitanos inte riktigt konsekventa och lätt irrationella hållning ovan och blir lite seriös.

Ur ett rent objektivt dokumenterade perspektiv så är det väll inte så mycket pillren i sig du betalar för (oftast är tillverkningskostnaden några procent av försäljningspriset) utan för forskningen bakom, de kliniska testerna och utvecklingen av en massa andra piller som aldrig lyfte och kunde användas kommersiellt, skadeståndspengar för piller som gått galet, marknadsföring samt en riskpremie för dem som satsade miljarder i detta riskkapitalprojekt. Sen så är höga läkemedelspriser ett stort problem, som tur är så är det i princip bara de första åren de olika läkemedlem är riktigt riktigt dyra, priserna faller, se tex priserna för HIV medicin som gått från ca 10 000$/år år 2000 till under 100$/år*. Vidare så gör de svenska läkemedelsbolagen inte särskilt mycket pengar just nu, din beskrivning stämmer inte fullt ut alltså även om den historiskt är korrekt.**

Om vi lämnar det objektiva och går in på det subjektiva, min personliga uppfattning (jo jag har en sådan även om den är rörig i detta fall). Jag tycker delar av patent/upphovsrätten i många avseenden är förlegad och borde ses över, å andra sidan finns det ett intresse i att det kommer nya mediciner som kan hjälpa människor i nöd. Det man måste är att hitta är en avvägning mellan dessa två ställningstaganden.

Jag vet att PP diskuterar*** att finansiera forskningen genom offentliga medel eftersom notan ändå “faller” ner på det offentliga genom den offentliga sjukvården. Det är väll en av de mest nytänkande angreppssätten på frågeställningen i dagsläget. Jag köper dock det inte med hull och hår men det är värt att fundera kring. Men sen så finns ju argumentet som Elcapitano förde fram Vissa saker sköts bäst av den privata sektorn, och andra sköts bäst av folket/staten.. Inte för att jag tror att folket är särskilt inblandad eller det offentliga sköter saker särskilt bra (ett exempel på tarvligt offentligt affärsmannaskap är utförsäljningen av lägenheten i början av tråden). Det jag är orolig för är att en offentlig finansiering tar bort affärsdrivet i läkemedelsindustrin och riskerar att fördyra ännu mer då bland det sämsta (det andra är inkompetenta politrucker som normalt tar plats i div styrelser i de offentligt drivna bolagen) ur den offentliga driften injiceras i den privata utvecklingen. Problemet är att jag egentligen inte är insatt i läkemedelsbranschen och dess förutsättningar, dvs det är från min sida bara ett massa förbannat tyckande utan solidgrund. Jag är således i detta fall inte bättre än dem jag föraktar våra parlamentariska “representanter”. Jag vet inte vad den bästa lösningen till det här problemet är.

Och vad man stör sig på varierar, jag stör mig mer på att de som satsat pengar i att utveckla flobee**** tjänar pengar än de som satsat pengar i hiv läkemedel. Hiv läkemedlem ger trots allt människor som drabbats av något hemskt längre och värdigare liv, även om någon lyckats tjäna en krona på det.

* http://www.lakareutangranser.se/uppdrag/Access/Tillgang-till-lakemedel/
** http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article749483.ece
*** http://christianengstrom.wordpress.com/2008/09/22/ett-alternativ-till-medicinpatent/
**** känd från tv-shop http://www.youtube.com/watch?v=fGEMfLpSXmU

Tänkte slänga in en brittisk valaffisch, jag tar inte ställning för partiet i fråga utan bara affischen som sådan. Det lär kunna få folk att reagera.