Jag har själv haft stora problem med Cannabis efter att jag fick en panikångestattack. Först nu börjar jag känna att det finns en lösning på de problem jag haft med cannabis, vilket är jävligt skönt då cannabis helt enkelt är för bra för att leva utan. Anledningen till det har antagligen varit att jag inte velat konfronteras med de problem som legat bakom.

Jag vet EXAKT den känslan du skriver om. “KUKEN, nu sneade jag igen”. Jag vet inte vad man ska göra åt den. Det är löjligt uppenbart så att man bara haussar upp det inför sig själv tills det blir en självuppfyllande profetia. Att gå från denna insikt till att inte haussa upp det är någonting annat.

Mina problem började efter att jag sneade ur rejält vid ett tillfälle hemma hos min polare och hans mördarbong. Jag var van rökare med lite ofrivilliga uppehåll och rökte helt korkat mycket på kort tid. Jag säger korkat för att jag då inte visste hur starkt gräs vi hade hittat och för att jag då inte heller visste riktigt vad det innebar att snea pga. att jag mest rökt fulhasch innan. När jag försökte förstå upplevelsen trodde jag till en början att jag endast sneat, men jag har varit tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt fick en panikångestattack SAMTIDIGT som jag sneade. På något sätt var allt röka det som löste upp någonting inne i mig inför mitt självsliv och all ångest som fanns. Detta var steg ett för mig till att bli bättre. Dessa panikångestattacker fortsatte efteråt under en tid och har sedan dess försvunnit helt.

Min lekmannamässiga åsikt är att cannabis för många fungerar jävligt dåligt som avtrubbande instrument. Om man därför medvetet eller omedvetet försöker döva andra känslor med cannabis kan det få sådana resultat som jag upplevt. Nu känner jag inte dig, men du kan kanske behöva överväga möjligheten. Ett första steg kunde vara att snacka med någon om livet i största allmänhet och då INTE snacka om ditt cannabisrökande. (I de fall jag nämnt röka för sjukvårdspersonal (kuratorer/psykologer/läkare etc) har de slutat lyssna på vad jag sagt och automatiskt hänfört mina problem till cannabis. Och inga av mina andliga (i motsats till värdsliga) problem har någonsin berott på röka!)

Vad som verkligen gjort skillnad för mig har varit att inse att problemen inte beror på cannabis som sådant utan på andra saker. Cannabis förstärker bara andra saker som finns där och det är de sakerna man måste lösa före man kan må riktigt bra, med cannabis eller utan.

Personligen har jag mycket obearbetad skit att ta itu med. Detta kommer före pipan. Och imorgon ska jag borra insug till min knarkodling! Nå, hoppas du fick ut någonting av detta inlägget i alla fall. Peace!

Mvh/fdstoner

P.S. Jag vill inte låta religiös när jag snackar om andlighet etc. Tyvärr gör man ju det ändå när man använder sådana ord. Därför vill jag poängtera att jag är hårdnackad ateist. D.S.