#396826

reaper
Member

@Amsterdamned wrote:

Jag måste dela med mig av en anekdot om en absurd händelse som inträffade förra helgen…

Jag kom lugn och sansad till en fest där det satt en grupp människor och drack alkohol. I vanlig ordning började jag konversera lite med människorna och de verkade trevliga och tillmötesgående. Jag har som personlig policy att aldrig själv dra upp drogfrågan eller att agera PR-agent för diverse droger men frågan kom hipp som happ upp och de frågade hur jag ställde mig. Jag sa att jag inte anser att någon har rätt att avgöra vad jag stoppar i min kropp och att det är en inkonsekvens i det här landet att alkohol idealiseras och cannabis är bannlyst fast de i mångt och mycket är jämförbara.

Och Bang, en bomb briserade i rummet… Nästa scen var närmast Kafka-artat surrealisstisk. Plötsligt hade jag människor som skrek i munnen på varann huruvida jag tyckte att heroinister skulle få sitt heroin gratis och att hela landet skulle få knarka ihjäl sig som jag ville. I och med att jag är ganska smord i argumentationskonst så märkte jag ganska snabbt att ingen där hade några genomtänkta argument utan allt bara var utlopp för okontrollerade känslosvall. Att jag lugnt satt och argumenterade för min sak tycktes göra folk mer upprörda (antagligen för att de började ana ett viss intellektuellt underläge) och då började hot om våld komma in i bilden; en kille sa: Skulle du ta med något sånt hit skulle jag slå ihjäl dig! Som vanligt är nog psykisk underlägsenhet ofta orsaken till våld. Folk märkte att de inte kunde svara upp mot min diskussion och började försöka med annat. I och med att jag tyckte att situationen var allmänt olustig begav jag mig därifrån.

Dagen efter fick en tjejen jag precis börjat dejta av en kompis höra om festen och ville inte träffas mer för att hon hade hört att jag ”gillade droger” vilket inte hon gjorde. Nåja, det var ändå ingen störtkärlek. Men dessa händelser skrämde mig. Efter detta har jag insett att debattklimatet för droger i det här landet är i veritabelt katastroftillstånd. Folk är så fullmatade med propaganda av Pappa Staten att de inte ens vågar ta en sansad diskussion om ämnet på ett sakligt sätt utan snarast vill lyncha den person som kommer med alternativa uppfattningar om Sveriges drogpolitik, som utmanar deras cementerade och rigida normer och föreställningar. Att nämna ordet droger är tydligen värre än att svära i kyrkan för de större befolkningslagren i det här landet.

Jag vet att man kan välja att vara mer appellerande i sin debatteknik än vad jag var, men jag är nog en rättighetsaktivist i grunden och det är mitt huvudargument.

Så jag efterfrågar gärna lite reflektioner och tips från folk som känner igen sig i situationen, om hur man kan hantera det obefintliga debattklimatet kring droger i Sverige. För det vore ju trist att behöva flytta (även om det i detta fall skulle innebära uppenbara fördelar:)

Jag känner igen mig i din beskrivning, du fick en inblick i svenssons trångsynta tankevärld.

Jag brukar vänta länge med att säga att jag röker. I och med att jag behärskar talets gåva väldigt bra, och är ganska allmänbildad, tar folk mig på allvar.

Alla som jag berättat för att jag röker har sagt att dom aldrig skulle tro att jag “höll på med droger”, men i och med att dom känner mig som person och respekterar mig tror dom på mig när jag berättar om cannabis och dess effekt.

Man ska alltså vänta med att berätta för folk till (om) man lärt känna dom.
Officielt måste man vara emot droger, svensson är så hjärntvättade att man blir idiotförklarad annars.

Funderar också på att flytta från landet.

Kanske inte så relevant svar på ditt inlägg, men än dock ett svar :)