Panikångest!

Cannabis medicinska och psykologiska egenskaper. Positiva som negativa.

Moderatorer: friggs, Josef_K

Användarvisningsbild
Zap
Garderobssnille
Inlägg: 635
Blev medlem: 2002-05-16 20:08:42
Kontakt:

Inlägg av Zap » 2003-07-25 17:02:12

det behöver inte va ångestattacken som utlöser "högt blodtryck och hjärtklappning, det kan va tvärt om
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-07-26 11:20:31

Zap skrev:det behöver inte va ångestattacken som utlöser "högt blodtryck och hjärtklappning, det kan va tvärt om


Ja, men i mitt fall tror jag inte det, eftersom paniken och rädslan var det som kom först när det bröt ut.

För övrigt så var den danska psykiatrikern på TV innan i en dokumentär om stressrelaterade deppressioner på SVT idag på förmiddagen.
Någon som såg?
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Äntligen känner jag igen mig lite..

Inlägg av reaper » 2003-07-29 6:44:05

Hej alla!

Hoppas nån orkar läsa min självbiografi, var bara tvungen å skriva av mig lite. :roll:

Jag drabbades av nått liknande i mitten av Mars när jag chillade hemma hos en kompis.

Har rökt sen -98 nånting bara upplevt C.B:ns positiva sidor förutom en gång(sommar 2000) när jag pillade i mig ett halvt E och på kvällen skulle puffa lite för att gå hem och nana. Minns hur jag låg och blundade i sängen och höll på att somna in, då "ser" jag en slags ljusspiral komma emot mig samtidigt som en stark känsla av att jag skall dö om den "träffar" mig väller över mig. Jag sätter mig upp i sängen å tänder lampan, då känns det som om rummet är annorlunda, när jag tittar på möblemanget så ser det ut som det rör sig fram och tillbaks och väggarna lutar och rör sig... Kan inte samla tankarna och mår allmänt pyton.. :crazy: Det lugnar ner sig med lite Simon&Garfunkel och "peptalk" till mig själv. Dan efter bestämmer jag mig för att ta det lugnt med knarket(kem-grejorna)ett tag framöver. efter en dag är allt bra igen och allt tuffar på som vanligt.

Efter detta har jag "bara" vart på det kemiska vid enstaka tillfällen och hade ett långt break (10-12mån) fram tills i Mars då jag fEstade till det på min födelsedag i år, en underbar kväll...

Kanske en vecka senare sitter jag hemma hos en polare och puffar bella, de andra tre i sällskapet hade tagit amfetamin oxå, de har läst en bok om sprutnarkomaner som de disskuterar. Och av nån väldigt dum anledning får jag för mig att de "psyk"- snackar mig... Då kommer samma känsla över mig igen och jag sitter där och känner mig helt dum, fattar knappt ett ord. När jag försöker sova senare den kvällen så upplevs rummet lika overkligt igen, så jag försöker lugna mig med en tidning, Hmm, hur ska jag beskriva det. Det känndes som om jag var både före och efter mina egna tankar, så det jag läste hade jag redan läst en gång och upprepades en gång efter o.s.v.. Fattar nån för det gör knappt jag..?
Höll upp i en månad, och röker lite till och från nu.
Trodde att dett skulle gå över lika kvickt igen men det håller sig fortfarande kvar, känner mig nervös och stressad och kan inte samla mig eller slappna av, känner mig helt distansierad(?) det är helt enkelt inte kul ä röka längre, fan det var ju min favorit syssla.. Innan när jag rökte så släppte stuket väldigt snabbt, kanske 30-75min, men nu kan en liten bong hålla i i flera timmar. I´m in love with Mary Jane but i can´t stand her anymore... Snyft

De enda gångerna jag kan röka och ha kul nuförtiden är när jag är påverkad av andra doger(alkohol, m.m) samtidigt. satans skit!

Jag brukade vara killen i Puffarcrewn som alla tyckte hade koll innan det här och jag kunde ha hur bänga tankar som helst och bara ligga och fnissa till dem...

Känner igen panikångesten som Ali har men har inga fysiska åkommor alls.

Hoppas nån känner igen sig för jag känner inte igen mig själv och vet varken ut eller in..

M.v.h Vrak nr.2
Användarvisningsbild
baltazar91
ForumModerator
Inlägg: 1413
Blev medlem: 2002-05-10 7:40:40
Ort: Stockholm

Inlägg av baltazar91 » 2003-07-29 7:33:39

Det var en fängslande historia, Puppet. Tyvärr har jag inga råd att ge. Det som slår mig är frågorna:


"Vilken roll spelar cannabis och andra droger i dessa upplevelser?"

"Är det här vanligare hos människor som använder andra droger än enbart cannabis, än för dem som enbart använder cannabis?" (Jag tycker att ofta när jag hör folk berätta om panikångest, så finns andra droger än cannabis med i bilden, men det kanske är en slump?)

"Är detta lika vanligt hos människor som inte använder olagliga substanser, eller inga droger alls?"

Osv.

Kanske kunskapsbrunn nr. 1 (min kära friggs) har någon information om detta?
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-07-29 14:09:10

Äntligen!
Idag fick jag träffa psykiatriker, han förklarade ett och annat samt skrev ut remeron -s...

Cannabisens roll i det hela är iaf som såhär; min panikångest hade brytit ut i vilket fall, dock hade det kunnat vara flera år senare... Precis som man har hört att psykedelia kan få latenta psykiska sjukdommar att bryta ut, det stressar helt enkelt fram det.
Vilket jag faktiskt är tacksam för, hellre att det kommer nu väldigt explosivt och jag kan få bra hjälp för det än att det skulle kommit under med komplicerade former i framtiden.

Behandlingen ska gå till som såhär: Jag ska gå på remeron en bra tid framöver, han trodde att jag skulle vara 80-90% återställd redan efter 2-3 veckor, efter en månad borde jag vara helt återställd. Det tar lite olika lång tid för de olika symtomen att försvinna, det som försvinner sist är panikattackerna.

Efter en månads tid ungefär ska jag förmodligen fortsätta träffa min terapeut.

Fick även en bra förklaring på varför jag reagerade som jag gjorde på Cipramil, enligt honom skulle jag bara ha fått en åttondel(!!) av den dosen jag fick, att jag dessutom fick en allergisk reaktion mot skiten gjorde ju inte saken bättre direkt :wink:

Puppet: Känner igen mycket av det du beskriver... Speciellt; ". I´m in love with Mary Jane but i can´t stand her anymore... Snyft "
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-07-31 7:59:17

efter du mått bra igen... ska du forsätta puffa sen?
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-07-31 11:57:21

sagolandet skrev:efter du mått bra igen... ska du forsätta puffa sen?
Som det ser ut just nu så ser det väldigt mörkt ut på drogfronten för min del... Faktum är att t.om. koffein kan utlösa panikattacker.

Vet inte riktigt hur jag ska göra när jag har mått bra ett tag, har för lite kunskap på området för tillfället för att våga prova mig fram. Förmodligen så kommer jag aldrig mer kunna varken röka, dricka eller ta någon drog ö.h.t :(

Dessutom har jag tänkt som såhär när det gäller rökat, eftersom att jag är rädd att det ska komma tillbaka när jag har rökt, så lär det ju nästan garanterat göra det.

Känns väldigt tråkigt faktiskt, cannabis är ändå min hobby... nu får jag försöka hitta något annat och det blir väldigt svårt att hitta något som kan ersätta min kära Mary Jane.
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-07-31 15:37:03

Hallå igen!

Hoppas du börjar se ljuset i tunneln mannen!

Vi båda behöver hitta en ny hobby, vi kanske ska starta en tråd om vilken som bäst ersätter C.B:n.. =]
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-05 17:11:19

Jag har läst en del omdetdära för jag pågår oxå en kris i mig kan man säga... svälja stoltheten o allt skit som man får svettas, hjärtan klappas o tvinga i sig att krama i sig (ångest) ihop som en russin o önska fly i innre djupets grotta eller kämpa emot sanningens smärta... kampen piskar dig o plågar dig från din ego del och få dig inse att jaget/verkligheten... det är bara en hård stig sen släpper det allt och du blir fri! droger kan väga leden dit men inte kampen igenom det är du som får kämpa igenom o inse sanningen e hemsk!!! men sök dig i kärleken och sanningen skall göra dig fri! Flummig kanske men hoppas stenallvar att ngn fattar.. det e typ en jordbävning där allt grundar/samlas under ditt liv långt ner i roten o alla tankar jaa allting o där "låser" sanningen o vill komma ut... o kämpar... smärtsamt o lidande... det e inget "konstigt" med det.. jag tror det är en personlig revulation i sitt innre o sen se en helt annan syn ur det!!! man måste kämpa från grunden i sitt innre o inte leva "ovanpå" typ snygga kläder gör den personen inte bättre utan man söker innre o renheten o allt..ödfdsfösdkfösld förlåta sig själv o allt... om ni verkar tycka det va rörigt så pm mig istl... kanske jag kan förklara det lite bättre men jag förstår inte allt själv!!! det e iaf så för alla personer oavsett religon, person, rikedom, osv osv land o kultur osv...

KRAM PÅ ER ALLA!!!
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-06 8:03:39

Beklagar Vali. Hoppas det lugnar ner sig. Kan inte säga att jag vet hur det känns, då jag varken haft panikångest eller någon obehaglig upplevelse med cannabis överhuvudtaget (däremot en LSD-tripp med vissa pre-psykotiska inslag..oerhört lärorikt), men jag jobbar inom psykiatrin och träffar dagligen människor som är i en liknande situation som du. Medicin i all ära men kom ihåg att den avgörande förändringen måste ske inom dig själv. Läkemedel kan mestadels bara underlätta på vägen.

Om din panikångest håller i sig så kommer du för eller senare att komma i kontakt med bensodiazepiner som t.ex Stesolid, dessa är mkt effektiva när det gäller att dämpa för stunden men kan relativt lätt göra en beroende. En benso-avtändning är någonting du INTE vill uppleva så ta det försiktigt.

Du måste nog tyvärr hålla dig borta från (övriga) droger är jag rädd. :?

taffeln: Exakt vad är en "serotonin-spegel"?
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-07 12:33:26

Ex-Pro-Smoker, Skönt att höra att du är så gott som fri från det... Hur lång tid tog det innan du kände dig markant bättre? Vad fick du för hjälp och vilka "mediciener" fick du?


Woland: Jag var rädd för det, men det spelar faktiskt inte så stor roll... är väl ungefär som att vara allergisk mot något kan jag tänka, blir man bara sjuk av att använda något så vill man ju inte använda det i vilket fall... oavsett om det är nötter eller ganja eller vad det nu kan vara. Är väldans glad om jag kan slippa mental ohälsa i framtiden, om det innebär att jag inte kan använda några droger så må det vara så, det är ändå inte det viktigaste här i livet.


Nu har jag gått på remeron i en vecka och ett par dagar, känner mig lite bättre men fortfarande långt ifrån bra. Igår var jag ute en sväng ensam och det är första gången jag har kunnat vara det utan att ha blivit sämre, känns som ett stort framsteg ;)
Sover gott på nätterna nu också, vilket är otroligt skönt för jag har fått tillbaks mycket energi tack vare det.

Är det någon här i forumet som har haft panikångest men sedan fortsatt att röka? Hur har det gått isåfall?
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-07 17:52:05

Ex-Pro-Smoker; känner igen det där... jag var livrädd att jag höll på att bli galen, att söka psykisk vård är något man tyvärr drar sig för eftersom man inte vill bli stämplad som psykfall.
Tog bara 2 dagar för mig dock innan jag började söka hjälp, vilket jag är otroligt glad att jag gjorde...
Hjärnan är ju ändå vårat mest invecklade organ, är ju inte så konstigt om vi skulle behöva söka vård för det ibland.

Synd att psykvården är så tabu på något vis.
Men för panikångest är det nog ingen risk att man blir inspärrad iaf :wink:
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-09 9:17:55

Oj! har visst missat den här tråden.
Att läsa det du skriver är alldeles för bekant om man säger så.
Fick min första panik attack förra våren och kämpade med de ensam tills i höstas då det helt enkellt inte gick längre.
Fick kontakt med en terapeft, som hjälpte mig otroligt mkt, bla satte mig i kontakt med en ytterst skön och ickefördömmande
doktor, som även han förklarade att cb´n i sig inte var grunden till mina problem, det var alkohol.
panikångest uppstår ofta när serotonin nivån i hjärnan är låg och efter en fylla är den riktigt låg.
Hon fick mig även att öppna mig mer för henna än vad jag gjort för en enda människa innan och det var en så
otorligt befriande känsla varje gång man gick därifrån, just att få lufta all gammal skit som man haft inom sig,
så obeskrivligt skönt.
Kändes som jag gick på moln varje gång jag gick därifrån.
Har dock haft kompisar i liknande sitser som inte har haft samma tur med vem de fått träffa...............


Herr doktor skrev i vilket fall som helst ut sipramil (6 månader) och även sobril att ta vid akuta attacker (jag blev skogstokig...).
Cipramilen funkade bra på mig (delvis på grund av placebo effekten tror jag) och nu är det 2 månader sedan
jag slutade äta dom och träffa min terapeft.
Jag mår så otroligt bra, inga tankar att man ska tappa kontrollen och bli tokig, inga kvävningskänslor etc.
Ett tag var jag inne på att döden vore ett bättre allternativ än ångesten.

Det nästan jobbigaste med alltihop var att man fick se sig själv från en helt ny sida, jag har alltid sett
mig som rätt psykiskt stark, fel hade jag, uppenbarligen har man bara tryckt undan allt och sedan bubblade
det upp, omvärldens åsikter om ämnet är inte så kul heller.
"Det blir ju inte bättre för att du äter massa tabletter" "Jag tror inte på psykvården"
"det är bara att tänka possitivt så går det över ska du se" "så farligt kan det inte vara" "det är ju bara ett hjärnspöke" etc etc etc
Men det är ju lätt att snacka om man inte själv varit i samma sits.

Enda förändringarna i mitt liv sen innan panikångesten är 2 saker, jag kan BARA röka cb när jag är på bra
humör, är på ett tryggt ställe och med folk jag tycker om, annars blir jag LÄSKIGT nojjig.
Innan satt jag gärna och puffade på krogen etc, INTE nu!
Alkohol kan jag inte dricka alls längre, har gjort ett fösök och ångesten kom som ett brev på posten så fort jag vaknade dagen efter.
stå på dig!
Å andra sidan är jag en mkt trevligare människa nykter så det är väll ingen förlust.

Så allt jag kan säga är Hang in there, det kommer lugna sig.
:)
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-09 14:49:41

mc5, tack för att du delade med dig av dina erfarenheter, är väldigt skönt att läsa om folk som varit i samma sits som jag själv är, speciellt när det har haft en så positiv utgång som för dig :)

Känner igen det där med att man skulle föredra döden... är själv ingen självmordsbenägen individ, däremot har jag haft ganska rejäl dödslängtan när det varit som värst.

Vad menar du med "skogstokig"?

Stort tack och mycket kärlek!
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-10 8:03:20

Precis. är själv heller ingen dysterkvisst med dödslängtan, förutom då.
Skogstokig? Jag menade närmast att när jag hade attacker så kunde jag inte göra något, inge gå,ligga,sitta,springa etc allt bara kretsade kring min förlorade förstånd (trodde jag då) och tankarna på att jag snart skulle dö. sprang alltså runt och hypperventilerade i lägenheten och var knappt kontaktbar.
Så jag fick sobril att kasta i mig när jag kände en attack på gång, hjälpte rätt så bra.

Största fördelen med att ha haft panikångest är att jag blivit av med många småfobier och smånojjor som jag hade förr..
Vet att det finns värre grejjer än att gå på anställningsintervju typ

:)
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-10 18:15:52

Tack, nu förstår jag precis vad du menar.

När man väl har blivit av med sin panikångest, finns risken att det kommer tillbaka? Även om man håller sig borta från droger alltså.
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-11 19:14:39

Tjenare Vali!

Ang. din senaste fråga:
Jag tror panikångest uppstår när man gör ett genombrott i medvetandet vilket öppnar dörrar man inte riktigt kan hantera för tillfället. När du tagit hand om detta kommer ditt psyke vila på en stabilare grund. Men visst finns det risk att det bryter ut igen, men tror inte den är större än för folk som inte haft det. Kanske tom. mindre, men det beror förstås också på hur grundligt du reder ut problemen.

Ang. om du någonsin kan röka igen så tror jag säkert att du kan det, även om det kan ta tid. Jag själv drabbades av panikångest på samma sätt som du och kunde inte ens känna lukten av Cannabis utan att få panikkänslor. 6 år senare... tog jag mod till och rökte igen då jag kände att jag hade något ouppklarat med Cannabis, det gick bra och jag kan nu njuta av Cannabis, dock med stor respekt som gör att jag ibland inte kan njuta fullt ut kanske.
Så låt inte detta tynga dig just nu, vill du kunna röka i framtiden så kommer du kunna det. Men som du såklart vet står ju inte detta först på din dagordning.

Oroa dig inte, du är på väg att bli en starkare människa! :)
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-08-15 21:40:22

Hej igen!
Dags för en liten lägesrapport tänkte jag...

Har börjat må markant bättre, är en enorm skillnad mot de första veckorna. Idag t.ex. har jag kunnat vara ute så gott som hela dagen och umgås med vänner och flickvän samt åkt lite bräda. :D

Träffade min psykiatriker i tisdags igen och han sa att jag borde känna mig 90-95% bättre inom 4-6 veckor, men att det tar mellan 1 och 2 år att fullt återhämta sig.

Återigen stort tack till er alla för ert fina stöd, information samt erfarenheter som ni har delat med er av!
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-09-07 21:36:19

jag var med om nåt liknande men jag fick istället svårt att andas o har det fortfarande det var för över ett år sedan, jag röker dock cb när jag e full;P
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-09-16 7:50:20

Schysst tråd detta. En sjuhelvetes massa information! Nästan värd att sparas ifall det skulle inträffa mig eller nån annan känning nån gång ;)
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-09-17 7:24:08

Kul att höra att det börjar vända för dig Vali! :)
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-10-02 15:04:33

Här kommer en liten uppdatering...

Jag känner mig bättre, men det går väldigt sakta framåt nu...
Något som får mig att må väldigt bra är min flickvän, när jag är med henne så tänker jag inte på min ångest mer än vid enstaka tillfällen... är jag ensam så har det sjunkit till att ta upp kanske 40-70% av min tid bara, vilket är en stor förbättring mot i början...

Medicineringen går fint, vissa dagar behöver jag inte ta någon Atarax alls längre... och ibland upp till 3ggr på en dag, vilket är en sjutusans till skillnad mot innan ;)

Terapin går bra också, har fått papper av min terapeut som jag ska fylla i för att vi ska kunna kartlägga de automatiska tankar som utlöser det hela och byta ut dom mot andra tankar... Har ett papper med 5 kolumner på där jag fyller i
1. Situation, när? var? hur? osv...
2. Automatiska tankar, vilka tankar for genom ditt huvud och hur trovärdiga var dom?
3. Känslor, beskriv dina känslor
4. Alternativa tankar, finns det något alternativt sätt att se på situationen?
5. Utfall, Skriv ånyo ner känslorna från kolumn 3 samt ange eventuellt nya känslor och styrkan i dessa.

Samtliga kolmner bedömmer man hur starkt det ha varit på en skala från 0-100 (t.ex. panik 70, ensamhet 30 eller trovärdighet 50)

Vad som känns negativt är att jag har isolerat mig mer och mer från omvärlden och dessutom blivit väldans orkeslös... eftersom jag alltid mår lite sämre när jag går ut och umgås så blir det att jag håller mig inne.
Vet inte riktigt om det finns något annat sätt att få bukt med detta än att ta sig i kragen och gå ut... men vill jag verkligen det?

En annan sak jag har upptäckt är att jag TRODDE att jag hade jävligt bra koll på mina känslor förr... vilket jag inte alls hade, inte det minsta, jag tänkte väldans mycket och hade teorier om det mesta, men jag kände inte efter speciellt mycket.
Detta är dock något positivt som det här har gett mig, kommit i bättre kontakt med mina känslor och lärt mig tolka dom.


Flummigsomfan: Känner igen det du beskriver!! För mig är det ett konstant "flimmer" på allting, ungefär som bruset i teven när det inte är någon sändning fast det är inga färger på det... och overklighetskänslan sitter fortfarande i också.
Inte för att du ska lita till 100% på det jag skriver, men jag tror inte det är en tumör! Kan man få 50 olika symtom på panikångest bör man väl kunna få 2-3 av dessa utan att få resten?
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-10-12 17:06:28

Seroxat har gjort jävligt mycket för mig! Jag har nog tagit det i 3år nu.
Jag är mer som en vanlig människa nu, innan var jag ett nervvrak med sociala problem. Men det har blivit mycket mycket bättre.
Jag "rekommenderar" det varmt. Det verkar som du skulle behöva de som stöd ett tag. Du kan ju lägga ner de efter några månader. De flesta gör ju så. Fast det verkar som du mår lite bättre nu. Du klarar dig säkert jättebra utan massa tabletter :)

Kan tilläga att man blir lite skakig de första dagarna :)

Ang. overklighetskänslor så fick jag det ett antal veckor efter jag överdosade med 8 E och massa tjack. Det kommer med stor sannorlikhet att försvinna stegvis. Hatar sånna droger
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-10-12 19:51:00

Ang. overklighetskänslor så fick jag det ett antal veckor efter jag överdosade med 8 E och massa tjack. Det kommer med stor sannorlikhet att försvinna stegvis. Hatar sånna droger


Har inte med ämnet att göra, men varför ta dem då?
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-10-12 21:48:44

Hej Vali och andra i tråden. Jag har följt den här tråden från dess början, och jag är glad att den har kommit på tal så att säga. Jag fick själv någon slags form av panikångest i samband med att jag rökte för första gången. Var i Danmark på en klassresa förra året och hade bestämt att jag skulle röka. Hur, var å när sket jag ganska mkt i dum som jag var. Jag å några polare anlände till Chriss för att inhandla lite cb. Vi träffade en dansk kille i våran ålder på bussen till Chriss å han skulle själv handla, så han sa att jan kunde fixa lite bättre röka för ett rimligt pris. Jag tyckte att han verkade schysst så vi lät honom fixa den här joppen som han snacka om. Han försäkrade mej om att det inte var hasch utan gräs när jag frågade vad det vad i jointen. Ok. Vi rökte sen ett sällskap på fem, sex personer senare på kvällen i en ytterst omysig atmosfär, nämligen bakom ett café med massor av sopor och grådaskig betong. Jag var helt oberedd på hur ruset skulle kännas och rökte för full hals. Antagligen på tok för mkt. För det som sen följde var ingen höjdare. Det började med lite snurr i huvudet och känslor av att vara småberusad. Jag ville gå in på cafét där resten av klassen satt å söp. När jag sen öppnar dörrarna till stället så känner jag att jag inte mår bra. Inte alls bra. Det börjar flimmra för ögonen och jag känner mej knäsvag å kallsvettig, jag stapplar ut på trottoaren och lutar huvudet ner. Allting snurrar och det känns som jag ska svimma. Detta går över efter någon minut och jag lyckas sätta mej. Folk omkring mej undrar hur det är med mej och jag kan inte rikigt förklara. Det lättar lite och nu känner jag en fruktansvärd torrhet i munnen. En polare skyndar till med vatten. Nu följer en grymt nervös och nojig period på en timma ungefär. Jag kan inte koncentrera mej på något, allting blir oerhört starkt och alla intryck blir för mkt. Jag blundar och då snurrar det bara. Folk säger till mej att jag ska tänka på nått kul, men det går ju inte så bra. Så fort jag känner att jag mår dåligt så mår jag ännu sämre. Efter någon timma går vi in på cafét och jag sätter mej i en soffa. De fysiska symptomen är över. Jag känner mej dock helt asocial och nedstämd. Jag är normalt väldigt social och pratglad, även utan alkohol. Folk frågar hur det är med mej och jag viftar bort dom bara och säger att det är okej. Efter någon timma till av totalt introvert beteende så förmår jag mej köpa en öl. Jag köper några till och är efter ett tag lite småfull. Nu börjar jag känna igen mej och känner mej lugnare. Dagen efter känner jag mej helt okej, TROR JAG. För när jag kommer hem så börjar jobbiga saker hända. Jag känner mej orolig och nervös och jag kallsvettas litegrann. Jag kan inte koncentrera mej på något och så framträder en ganska påtaglig ångest. Jag har ingen aptit vid middagen, jag är storätare normalt. Den här oron följer mej hela veckan ut och jag tänker hela tiden på den, kan inte koppla av alls. Overklighetskänslor och förvirring följer. Detta håller i sig några veckor och jag överväger nästan att söka hjälp. Väntar dock och hoppas att det ska lugna sej lite. Det gör det tursamt nog också, men jag känner mej inte helt normal. Inte förens minst ett halvår senare till julen ungefär förra året så kände jag mej markant bättre. Jag hade återfått kontrollen över mina känslor på något vis. Idag är jag i princip helt återställd men har inte rökt nykter sen händelsen. Har rökt några gånger på Roskilde i år men kände ingenting, var väl för full antar jag. Jag vill bara säga att jag lider med dej Vali men jag tror också att du kommer bli helt återställd i sinom tid. Det som funkade för mej var att umgås med goda vänner och ta det lugnt plus att hålla mej sysselsatt så att jag inte tänkte på ångesten.
Sköt om er alla!
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-10-13 8:31:30

Cothoga skrev:
Ang. overklighetskänslor så fick jag det ett antal veckor efter jag överdosade med 8 E och massa tjack. Det kommer med stor sannorlikhet att försvinna stegvis. Hatar sånna droger


Har inte med ämnet att göra, men varför ta dem då?


Vadå har inte med ämnet att göra? Snacka skit...
Det var när jag var yngre. Jag visste väl inte bättre..
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2003-12-18 0:27:09

tack tack Vali, denna tråden har hjälpt mig väldigt mkt, det lungar alltid när en attack kommer om man kan läsa om andras erfarenheter.
Användarvisningsbild
Unkas
Ganjaman
Inlägg: 1128
Blev medlem: 2003-05-12 19:49:41
Ort: Lysr

Inlägg av Unkas » 2003-12-18 21:30:33

Nu kikade jag på denna tråd första gången o läste igenom alla dina inlägg Vali Hala, o några andra.

Jag kan typ ingenting om psykoterapi och det som hör till, så några goda råd eller kunskap kan jag knappast bidra med. Däremot, att läsa dina inlägg har varit lärorikt för mig. Jag har funderat över eventuella nojjor jag har haft under påverkan av diverse substanser, tänkt lite över vad nojja egentligen är, hur den uppstår och hur man ska hantera den. Vissa saker du beskrev kände jag igen mig från stunderna då jag var påverkad av psykedelia (psykedelia handlar om ärlighet och realism, och man kan lära sig & upptäcka en hel del över en tripp).

För att fatta mig kort: Fett me creds ska du ha som varmt delade med dig av dina upplevelser, från början då panikångesten uppstod till att du har blivit till stor del återställd. Krya på dig och hoppas att du, om du skulle ha lust, ska kunna ta dig en zutt nån gång i framtiden. Antar att svagt röka + en miljö där man känner sig bekväm samt goda vänner vid sin sida skulle vara den optimala set & setting att röka i...

PS: Det har skrivits så mycket bra information i denna tråd så den nästan bör sparas...
[color=indigo][b]...::: Skogsrave!! :::...[/b][/color]
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-01-07 12:52:52

Hej Vali!

Mina erfarenheter är att när panikångesten bryter ut så kommer den ganska ofta men att det blir mer och mer sällan för att sedan försvinna helt..Det som fungerar bäst för mig är stesolid (Diazepam)som akut hjälp..jag vet att det är svårt att få utskrivet om man inte har klara diagnoser men i mitt fall är det själklart då attackerna kan övergå i kramper...det är dock som många har skrivit jobbigt att sluta med..nu äter jag Zoloft och det fungerar bra som fan men jag har provat andra "lyckopiller" bla. Efexor och det blev som det blev för dig kallsvettningar osv.så jag tror att man kan hitta ett preparat som fungerar om det behövs mediciner..(Det är såklart bäst utan).
Jag får också svårt att andas(känns som man inte får ner luft i lungorna)
och en bekant föreslog yoga då det har hjälpt honom att lära sig att andas rätt igen.jag har själv inte provat men det låter ju ganska logiskt iallafall..Krya på dig!! :wink:

Mvh/Blimp

Ps. tack för en intressant tråd...Tänk på att panikångest symptomen INTE är farliga.Man dör inte om man somnar och får hjärtattack osv det bara känns så... :wink:
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-01-11 3:56:53

Fast det värsta är inte anfallen, det värsta som kommer med iaf min panikångest det är Yrsel och overklighets känslan, attacker 7-10 ggr om dagen det kan man arbeta bort, men att stänigt vara yr och kännas lite som i en drömvärld, de e ingen hit de.
Men som alla andra sagt här är att det blir bättre. bara hålla sig ifrån kaffe, sprit å CB. så ordnar de sig alltid.
Användarvisningsbild
MrY
Ganjaman
Inlägg: 1736
Blev medlem: 2002-05-09 15:23:05
Ort: S
Kontakt:

Inlägg av MrY » 2004-01-11 4:23:39

Jag upplever att cannabis oftast förstärker grundkänslorna. Det är därför sällan rekommenderat att röka när du känner dig deprimerad.

Min medicin är att öka dosen med SSRI (lyckopiller), vilket fungerar på de flesta. De som har upplevt att det inte fungerat använder oftast för liten dos. Sedan är det också stor skillnad på hur man upplever de olika varianterna. Man måste därför prova olika preparat och doseringar, innan man hittar en som fungerar. Lita inte på att läkarna ska ha koll, känn din kropp själv och aktivera dig i din medicinering. Läs på nätet om din sjukdom och hur de olika preparaten fungerar. Det är bara du som vet hur du mår och hur medicinen verkar på dig.

Med ångesten under kontroll kan du sedan njuta av cannabis igen.
Användarvisningsbild
Radix
Ganjaman
Inlägg: 1513
Blev medlem: 2003-08-13 11:26:06
Ort: Tingsr

Inlägg av Radix » 2004-01-11 17:12:28

MrY skrev:De som har upplevt att det inte fungerat använder oftast för liten dos. Sedan är det också stor skillnad på hur man upplever de olika varianterna. Man måste därför prova olika preparat och doseringar, innan man hittar en som fungerar. Lita inte på att läkarna ska ha koll, känn din kropp själv och aktivera dig i din medicinering. Läs på nätet om din sjukdom och hur de olika preparaten fungerar. Det är bara du som vet hur du mår och hur medicinen verkar på dig.


Visa ord.

Mig tog det lite drygt två år, 12 läkare och en relativt grov polisanmälan innan jag fick läkares samtycke till att höja dosen till en nivå som fick mig att fungera som en någorlunda normal individ. :x
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-01-22 18:58:32

Hej! har följt denna diskution ett bra tag nu, och jag har samma problem som en MASSA andra verkar ha :| Säkert jobbigt att lyssna på en till som berättar sin livshistoria men vill skriva iaf.

Har förrut letat länge efter nån som har samma probbs som mig, har inte velat skriva här för jag har vart osäker på vad man får för svar, vill inte ha svar från en 15åring som vill hjälpa till utan erfarenhet. Nu har jag sett att det finns en massa folk här som säkert är mer erfaren än mig så nu skriver jag!

Jag är 20 år gammal, har rökt cb från 15 års ålder, i stort sett varje dag dygnet runt sen förr förra julen (2002). Just efter jag började röka ofta så blev mitt liv mkt bättre, slutade supa, dricker bara ibland numera, skaffade jobb som jag fortf har kvar, började träna 5dgr/vecka : ) och mådde toppen! Rökte väldigt mkt, före jobbet och på lunchen men hade ändå full kontroll på arbetet.

För ca 6 månader sedan (september) så började det ändra sig, jag slutade umgås med mina vanliga smokegäng och började vara med en kompis som kan vara lite retlig/psykande ibland. Jag röker men inte han. Och han kunde säga ibland typ: röka det leder till schizofreni och bla bla bla...
Det var den första gång som jag fick ens en liten gnutta av ångest.
Efter det så har jag fått ett konstant "tryck" i huvvet när jag röker.

Ca 1 vecka efter vi umgåts ganska mkt så sitter jag med mitt gamla gäng och röker, jag hade "trycket" i huvvet som vanligt, jag var bakis men kände mig ändå psykiskt stabil, rökte nån bong och tog det lugnt. När jag inte rökt på ca en timme så small det till, kroppen pressades liksom ihop, det kändes som att jag hade ådror eller vener i nacken och att det pressades kulor som var större än ådrorna uppför nacken, tryck i hela huvvet, tror det var en panikångestattack, men vet inte säkert.
Slutade röka 3 veckor men jag vela juh röka så jag satte igång igen.
Inte lika roligt nu nå mer :(

Efter att det hände så får jag alltid MINST 1 ångestattack när jag röker, inte i närheten av lika kraftig som den, men väldigt jobbiga ändå. En annan sak som jag får i samband med ångest/cb är nånting som jag vill kalla för tankeloopar. Väldigt svårt att förklara vad jag menar... Det känns som att jag tänker för mkt! t.ex när någon frågar efter kaffepannan så tänker jag på vilken sida jag ska ställa handtaget åt så det blir lätt för den andra att ta emot, och hinner t.om fundera på om den personen är höger/vänsterhänt innan jag skickat den.

Ibland blir det för mkt tankar samtidigt och då så byggs trycket i huvvet upp och tankarna flödar och det bränner till i huvvet, efter det "bränt till" så känns det som att jag tänker tomt i ca 10-20 sek, jag försöker tänka på någonting men det går inte att få fram ett skit. Efter det så börjar det om igen. Tankarna är ganska normala men börjar spåra ur efter ett tag.


Tror jag har rökt varenda dag sen mitt 3 veckors uppehåll,
I förrgår så hände en bra sak . Jag tog en bong och blev NÖJD : ) Inte en enda "dålig" tanke, fan vad kul det var, jag har försökt tänka varför det gick bra att röka då, men kommer inte på nåt jag gjorde som var annorlunda, så igår var jag glad som fan och trodde att jag kunde röka igen. Tände en bong och tog det lugnt, i 10 minuter, sen började det igen :(((

Men jag vill ju ha tillbaka förrgårn så jag fortsätter röka och se vad som händer, hoppas på det bästa, wish me good luck :)
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-01-22 19:02:39

im also in love with mary jane, cant stand her, but trying anyway
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-01-22 19:14:54

Jag har ofta känt av liknande saker. Brukar det kallas nojor i folkmun, och det bästa är nog helt enkelt att inte oroa sig så mycket för dem. Inget farligt egentligen och jag tror att de flesta som röker får dem. Jag blir fortfarande lite stel i kroppen ibland, då jag börjar oroa mig för något trivialt eller som du säger; tänker för mycket. Men nu för tiden bryr jag mig egentligen inte. Bara att fokusera sig på något annat och ta det lite lugnt så försvinner det snabbt.

Tror att desto mer jag oroade mig för hur mycket ångest jag hade, ju värre blev det. Väldigt enkelt svar men att försöka skadar ju inte :)
Användarvisningsbild
MrY
Ganjaman
Inlägg: 1736
Blev medlem: 2002-05-09 15:23:05
Ort: S
Kontakt:

Inlägg av MrY » 2004-01-22 23:21:57

Ja nojorna kommer ju till för att du är orolig för din hälsa och frihet. Nu ska det genast sägas att det inte är farligt att röka från morgon till kväll om du kan hantera ditt arbete och ditt sociala liv. Men det kräver samtidigt att du har flera sorter att välja mellan annars kommer du bara att röka tills du får ett konstant "tryck" i huvvet.

Du blir asocial för att du inte vill visa dig stenad. Skaffa ClearEyes och lär dig umgås med folk när du är stenad.

När det gäller arbete får man förståss ha lite ansvar. Jag vet många konstnärer, Webdesigners, reklamfolk som får mer kreativitet av att vara stenade och därför fungerar bättre i sin yrkesroll med CB än utan.
Men det gäller ju inte alla.

Men jag skulle nog ta det lite lungnare med bhongen.
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-01-28 21:31:46

Var ett tag sedan jag kollade i tråden, kul att se alla nya inlägg samt att tråden blivit klistrad :D

Det är nu snart 8 månader sedan jag fick min panikångest, skillnaden är enorm mot i början.
Jag kämpar fortfarande med min ångest, men de flesta riktigt jobbiga symtomen är borta.
När jag känner att det är lite extra jobbigt så tänker jag på alla framsteg jag gjort och jämför hur det var i början med hur det är nu.
I början kom panikattackerna med ca 30 sekunders mellanrum, nu har jag inte haft någon på 3-4 månader.

Jag ligger dock ganska nära "gränsen" för att sånt ska bryta ut hela tiden, vilket gör mig väldigt känslig, om t.ex. något jobbigt händer som i vanliga fall hade gjort mig lite ledsen så bryter jag istället ihop totalt och börjar spy osv.

Det är främst fyra saker som fått mig att må bättre:

1. flickvännen, som har varit ett otroligt bra stöd och fått mig att inte isolera mig från omvärlden.

2. psykiater som ordinerat medicin och jag har kunnat prata ut om mina känslor med.

3. terapeut som har hjälpt mig med mig hantera min situation och förklarat väldigt bra saklig information om sjukdomen.

4. sjukdomsinsikten, att lära sig om varför saker och ting händer är grundläggande så man inte blir vettskrämd när det händer, när det väl gäller är du själv den enda som kan hjälpa dig.

Tänkte att det kanske kunde vara bra att veta för den som drabbas.

mvh
/ValiHala
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

mjo

Inlägg av reaper » 2004-03-03 20:33:57

I måndags fick jag panikångest när jag rökt apollo11.
Nu så här 2 dagar efter är jag jävligt dizzy i skallen.
man kan väl inte få några återkommande ångestar så här efteråt ?
och när brukar den här skumma känslan i huvudet försvinna ?

tacksam för svar
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-03-03 23:35:07

Vali Hala Ali Mohammed skrev:Igårnatt upplevde jag t.ex. att jag vaknade i min dröm, jag trodde alltså att jag hade vaknat och var i "verkligheten", folket runtomkring mig på stranden jag stod blev avbitna på mitten av groteska varelser...
Fasar inför natten som nu kommer...


Fyfan vad hemskt... :(

jag hade en dröm för ett par år sedan.
I drömmen träffade jag en tjej som jag blev totalt blixt förälskad i.
Vaknade på morgonen med en kraftig känlsa av kärlek, efter 10 minuter förstod jag att tjejen inte fanns på riktigt utan att jag drömt alltihopa.
Men det hjälpte ju föga då jag var upp över öronen förälskad i nån som inte fanns !! 8O
Så jag gick omkring och var olyckligt kär i flera veckor innan det avtog..
den sommaren var totalt förstörd...
Användarvisningsbild
Josef_K
Farbror Doktorn
Inlägg: 1275
Blev medlem: 2002-05-10 13:58:45

Inlägg av Josef_K » 2004-03-04 14:08:32

Hade den drömmen något med cannabis att göra?

Lindgren: Jo, du kan få ångest så länge du är änglig för någonting. Den skumma känslan i huvudet kan bero på hur många saker som helst, teoretiskt. Ta det lugnt ett tag, kolla så att du mår kroppsligt och psykiskt ok och se till att inte stressa så kommer det att ge sig.
"Everything in excess is opposed to nature"
- Hippokrates
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

mm

Inlägg av reaper » 2004-03-04 17:44:23

Jo men kanske inte samma sorts ångest som jag fick just då när jag var hög eller?
Jag var inte direkt lugn den dagen precis innan jag rökte.. tror att de berodde mycket på det
nu så här några dagar senare har jag nog inte lugnat mig från den chocken jag fick...

Inbillade ju mig jävligt mycket då också, skitnojjig för att de skulle märkas av päronen..
dr_zoidberg
Garderobssnille
Inlägg: 712
Blev medlem: 2004-02-23 2:44:41

Inlägg av dr_zoidberg » 2004-03-05 3:10:53

Jag fick också en riktigt sjuk nojja en gång. Men då hade jag rökt skitalite, visserligen blandat med satans nektar (alkohol). Låg i sängen och funderade, och helt plötsligt blev jag helt panikslagen och skiträdd för att dö, jag sprang typ runt i hela huset och drog mej i håret och va helt keff. Till slut lyckades jag lägga mej i sängen igen. Låg och kallsvättades som jag vet inte vad, och sen, helt plötsligt släppte det, och jag blev helt lugn. Helt kolugn, och somnade. Hela "psykosen" varade i kanske 30-40 minuter, men jag kan upplysa om att jag har aldrig tidigare varit så rädd i mitt liv. Helt råhemsk upplevelse. :(

Dagen efter gick jag hem till en mycket god vänn och meckade en fet jävla dunder-spliff och ingick en fullkomligt underbar återförening med Marry. Jag rekomenderar inte denna metod för andra, men det fungerade för mej. Gjorde det för att jag ville veta om det va kört eller om jag kunde fortsätta kramas med Marry. Det kunde jag, och nu är jag jävligt säker på mej själv när jag är "under the influence". Innan mitt psykbryt va jag ganska offta lite smånojig när jag rökte, satt och va orolig för smågrejer och blåste upp dom till sanslösa propotioner.

Nu vet jag att Marry och jag går ihop som pizza och oregano!

Fred gott folk!
Användarvisningsbild
PachiPachiHand
Tankspridd
Inlägg: 1667
Blev medlem: 2002-10-12 12:20:54

Inlägg av PachiPachiHand » 2004-03-05 10:30:23

Enda gången jag fått ett dåligt/jobbigt rus var när jag rökte brunt med tobak. Numera röker jag aldrig med tobak...
If the words 'life, liberty, and the pursuit of happiness' don't include the right to experiment with your own consciousness, then the Declaration of Independence isn't worth the hemp it was written on. - Terence McKenna
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-03-06 17:53:57

En annan jobbig grej är något som jag har väldigt svårt att beskriva, men det är ungefär som en "gränskänsla" eller vad man ska säga, ungefär som en blandning av att se och känna på något, även om jag inte gör något av det.
Läste i en tråd om någon som hade tuggat tuggummi och fått för sig att det var såna höbalar med vit plast på som han hade i munnen, det låter som en känsla som är väldigt lik de "gränskänslor" jag menar.


Först och främst. Det där känner jag igen. Aldrig kunnat beskriva det för någon men det där med höbalarna tycker jag låter mycket bra. kände det ofta som barn, speciellt vid feber. nu kan jag känna det om jag är väldigt trött, typ strax innan jag somnar. Mycket intressant att andra också kan känna detta :) Undrar om det finns något namn, eller är vanligt?


Och nu, angående panikångesten. Cannabis var också min hobby en gång i tiden, närmare bestämt 1997. En kväll satt vi och puffade då jag helt plötsligt fick extrema overklighetskänslor av mycket obehaglig sort. samt en känsla som nästan kan jämföras med att någon för ner en elvisp i hjärnan och rör om.

Detta gick över ganska snabbt. Men kom tillbaka en kväll när jag låg och kollade på robocop :) (ej stenad) .... en mycket obehaglig känsla av panik. precis så som panikångest ofta beskrivs. fast 100 gånger värre. Hade många attacker efter det. Hemskt. En annan gång när jag satt och kollade på TV bara kände jag en explosion i hjärnan och hela kroppen domnade bort. Detta var något så jävla hemskt att det inte uppfunnits några ord för det för jag kan inte tänka mig att många människor upplever någonting liknande under en livstid. För att jämföra med någonting fysiskt - att eldas upp levande och sakta skulle vara en njutning i jämförelse. Ringde till akuten och dom misstänkte att det var psykiskt, ganska imponerande faktiskt. När jag lagt på luren började jag gråta/skratta samtidigt, hysteriskt i en halvtimme. mycket märklig känsla :)

Men det var ändå inte attackerna som var värt. Det jobbigaste var vardagen. Jag gick i gymnasiet då. och under flera månader så hade jag en konstant känsla av att vara med i en serietidning typ, som redan beskrivits bra här. samt att vara livrädd för att gå och lägga sig för man visste inte om man skulle förlora rörelseförmågan och sjunka in i panikkänslor av levande begravd-typen.

Så fort jag gick utanför dörren gungade marken som om jag var på en finlandsbåt. fett jobbigt.

detta var som sagt 97. det är sju år sen.

och jag kan säga med 100% säkerhet att min panikångest triggas av cannabis. helt klart. under dom här åren har jag märkt att så fort jag röker . vilket faktiskt händer på fyllan ibland, i roskilde och så :) så får jag panikångest i ett par veckor efter (beroende på hur mycket jag rökt).

En nyårsafton, minns inte vilken. rökte jag på väldigt mycket, ett antal pipor. och då satt paniken kvar i kanske två månader, i nästan samma styrka som 97. kunde inte gå och handla, umgås me folk eller något utan att flippa ur.

Annars, röker jag bara ett par bloss från en joint kan jag räkna med att det finns stor risk för panik ett par tre veckor efter.

Det verkar som att det hänger samman med hur länge man har kvar rester av rökningen i kroppens fetter.

i övrigt har jag inga teorier.

så, om du har cannabis-triggad panikångest. lägg ner med rökat, HELT. vänta ett kvartal och du mår bättre. efter nåt år eller två är du helt återställd.

Jag kan dock känna av det lite fortfarande, som nu, när jag skriver om det. men det är helt under kontroll och inga problem :)

vet av andras erfarenheter att om man inte kan röka av dom här anledningarna (vissa tål helt enkelt inte röka) så kan man försöka igen när man blivit äldre. typ runt 30, och lite tryggare i sig själv. det är vad jag hoppas på, eftersom cannabis trots allt är en jävligt bra drog!


och, måste tillägga att. sjukdomsvinsten i det hela var att det resulterade i att jag slutade festa med de jag alltid rökte med. idag är nästan alla dom fast i betydligt tyngre grejer - vilket jag också hade varit eftersom min nyfikenhet var lika stor.

så, det kanske fanns en mening med det trots allt :-)
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Ingen trevlig upplevelse

Inlägg av reaper » 2004-03-25 22:20:43

För cirka en månad sen fick jag min första panikångest nånsin efter att ha rökt cannabis.
Då blev jag helt livrädd..
Men sen efter det var allt bra, men nyligen hände en tragisk händelse..
En lumparkompis skjöt sig själv i huvudet med en ak5a i lumpen.
Samma kväll kände jag att hjärtat började pumpa stenhårt.
2 dagar senare fick jag en otrolig panikångest igen och den har hållt på nu i 5 dagar. Värst var igår när jag trodde jag levde i en fantasivärld och att allt annat var påhittat av min egen fantasi..
Jag åkte då till psykdivisionen i uppsala och de ordinerade mig nåt valium-liknande och Zoloft. Just nu har jag en mild panikångest, känner iaf att jag lever. Nu har jag insett hur jävla jobbigt man kan ha det i livet.
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-03-25 22:58:25

Lindgren: Fysatan va tragiskt, jag beklagar verkligen :( . Kan inget annat säga än att jag innerligt hoppas att du "kryar på dej" eller vad man säger. Lev väl.

MVH
toddy
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Känner igen det...

Inlägg av reaper » 2004-03-29 17:57:52

När jag var lite yngre för några år sedan tog jag och några kompisar en hel del ecstacy på helgerna jag la sedan av med detta, efter nåt år så fick jag kraftig hjärtklappning man inbillade sig då att man hade någon livshotande sjukdom. Detta kom från och till det slutade med att jagh fick åka in till akuten men där hittade dom inget fel på mig, tredje gången jag fick åka till akuten var jag verkligen rädd kunde inte stå på benen så hårt hjärtat slog och jag var helt snurrig.

Läkaren sa då till mig att jag fått panikångest, jag kände då en väldigt stor lättnad, jag behövde inte längre oroa mig för att jag skulle dö.
Jag kollade sedan upp massa fakta och kom fram till att det var ecstacy som var boven i det hela.

Eftersom det sänker serotonin nivån i hjärnan, serotoninet gör att man blir glad, jag fick då cipramil utskrivet vilket funkade bra efter några veckor, enda biverkningarna jag fick var att jag sov nästan hela tiden dom 2 första veckorna. Humöret kunde även pendla upp och ner snabbt ena stunden var man jätteglad medans man efter 10 minuter kunde ha djup ångest. I vilket fall så åt jag detta i 1,5 år och fick inga fler panik ångest attacker, ibland kunde man få lite små hjärtklappningar men inte alls som innan.

Nu skulle jag aldrig få för mig att testa något annat än cannabis och dricka alkohol gör jag knappt heller, röker ca 1 gång per helg eller varrannan helg och det funkar fint.

Kan tillägga att jag känner många som har panikångest och som lugnat ner det med att ta några bloss är kanskei nget att rekommendera men det har funkat bra för dom. Nu menar jag inte att man beöver röka varje dag utan bara då och då för att gli avslappnad.
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-04-29 16:10:44

DuBbY skrev:Hej Vali och andra i tråden. Jag har följt den här tråden från dess början, och jag är glad att den har kommit på tal så att säga. Jag fick själv någon slags form av panikångest i samband med att jag rökte för första gången. Var i Danmark på en klassresa förra året och hade bestämt att jag skulle röka. Hur, var å när sket jag ganska mkt i dum som jag var. Jag å några polare anlände till Chriss för att inhandla lite cb. Vi träffade en dansk kille i våran ålder på bussen till Chriss å han skulle själv handla, så han sa att jan kunde fixa lite bättre röka för ett rimligt pris. Jag tyckte att han verkade schysst så vi lät honom fixa den här joppen som han snacka om. Han försäkrade mej om att det inte var hasch utan gräs när jag frågade vad det vad i jointen. Ok. Vi rökte sen ett sällskap på fem, sex personer senare på kvällen i en ytterst omysig atmosfär, nämligen bakom ett café med massor av sopor och grådaskig betong. Jag var helt oberedd på hur ruset skulle kännas och rökte för full hals. Antagligen på tok för mkt. För det som sen följde var ingen höjdare. Det började med lite snurr i huvudet och känslor av att vara småberusad. Jag ville gå in på cafét där resten av klassen satt å söp. När jag sen öppnar dörrarna till stället så känner jag att jag inte mår bra. Inte alls bra. Det börjar flimmra för ögonen och jag känner mej knäsvag å kallsvettig, jag stapplar ut på trottoaren och lutar huvudet ner. Allting snurrar och det känns som jag ska svimma. Detta går över efter någon minut och jag lyckas sätta mej. Folk omkring mej undrar hur det är med mej och jag kan inte rikigt förklara. Det lättar lite och nu känner jag en fruktansvärd torrhet i munnen. En polare skyndar till med vatten. Nu följer en grymt nervös och nojig period på en timma ungefär. Jag kan inte koncentrera mej på något, allting blir oerhört starkt och alla intryck blir för mkt. Jag blundar och då snurrar det bara. Folk säger till mej att jag ska tänka på nått kul, men det går ju inte så bra. Så fort jag känner att jag mår dåligt så mår jag ännu sämre. Efter någon timma går vi in på cafét och jag sätter mej i en soffa. De fysiska symptomen är över. Jag känner mej dock helt asocial och nedstämd. Jag är normalt väldigt social och pratglad, även utan alkohol. Folk frågar hur det är med mej och jag viftar bort dom bara och säger att det är okej. Efter någon timma till av totalt introvert beteende så förmår jag mej köpa en öl. Jag köper några till och är efter ett tag lite småfull. Nu börjar jag känna igen mej och känner mej lugnare. Dagen efter känner jag mej helt okej, TROR JAG. För när jag kommer hem så börjar jobbiga saker hända. Jag känner mej orolig och nervös och jag kallsvettas litegrann. Jag kan inte koncentrera mej på något och så framträder en ganska påtaglig ångest. Jag har ingen aptit vid middagen, jag är storätare normalt. Den här oron följer mej hela veckan ut och jag tänker hela tiden på den, kan inte koppla av alls. Overklighetskänslor och förvirring följer. Detta håller i sig några veckor och jag överväger nästan att söka hjälp. Väntar dock och hoppas att det ska lugna sej lite. Det gör det tursamt nog också, men jag känner mej inte helt normal. Inte förens minst ett halvår senare till julen ungefär förra året så kände jag mej markant bättre. Jag hade återfått kontrollen över mina känslor på något vis. Idag är jag i princip helt återställd men har inte rökt nykter sen händelsen. Har rökt några gånger på Roskilde i år men kände ingenting, var väl för full antar jag. Jag vill bara säga att jag lider med dej Vali men jag tror också att du kommer bli helt återställd i sinom tid. Det som funkade för mej var att umgås med goda vänner och ta det lugnt plus att hålla mej sysselsatt så att jag inte tänkte på ångesten.
Sköt om er alla!



Med en bättre och mer ärlig drogupplysning i skolorna så hade du kanske sluppit gått igenom det där, om inte annars så hade du varit mer förberedd.
Legalisera,, och låt resurserna gå till att skola dom yngre generationerna,
menar,, hur många här skulle inte kunna dela med sej av vad som händer om man är ovarsam, har själv en del dåliga erfarenheter.
Menar, tror även Hassela ser en fördel i att pengar kommer loss till upplysning., åker gärna själv runt med nån av dom och delar med mej av mina inte så "kreativa" stunder. :crazyeyes:
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-06-08 5:30:27

Jag har också haft panikångest eller jag har fortfarande ibland, men inte lika farligt som första gången då va det värkligen kaos i min skalle. Det skäns som att man ska dö eller försvinna in i en djup psychos... Jag vet exakt hur det är. Fast jag hade varit vaken i två eller tre dugn på tjack sen rökte jag en brajja och då slog det fel... Kan det inte ha varit så att du hade varit vaken länge eller va extremt utmattad?
Jag mådde dåligt som fan när jag fick panikångesten första gången och det var unjefär för ett år sedan, men först gången är ALLTID värst för då är inte kroppen van med kännslan. Du kommer kunna lära dig att hanskas med kännslan. Jag lovar dig det till 100%
Jag har pratat med doktorer och psychologer om det här och alla säger att kännslan är ofarlig även fast det inte känns så. Men du måste sluta röka och ta anndra droger, annars blir det värre. Jag har innte tagit några droger sen jag sökte hjälp för panikångesten och det är över ett år sen, nu börjar jag må bättre. Jag har druckit alkhohål men inte ofta.
Det är bara att PM:a mig om du eller någon annan undrar något.
Användarvisningsbild
reaper
Lieman
Inlägg: 16773987
Blev medlem: 2004-04-28 17:39:45
Kontakt:

Inlägg av reaper » 2004-06-08 5:58:08

Jag måste bara tilläga en annan sak som alla läkera säger, det är att det finns inget som hetter hash psychos. Dom som röker hash och får psychos kunnde lika gärna fått det ändå, derimot så triggar hashet på och utlöser psychosen tidigare. Men personen i fråga hade kanske alldrig utväklat sin psychos om han eller hon inte rökt.
Av dom som har psychos eller haft psychos typ skitsofrini eller mani säger alla som även haft panikångest att panikångesten är värst.
Skriv svar