Det här är en extrem klassiker, men spring.
Köp ett par ordentliga löparskor och ge dig ut varje dag i 30-60 minuter.
Jogga, gå, rör på dig.

Jag känner igen mig i det du skriver. Grubblar själv mycket och fastnar lätt i ett mönster som inte alltid är det nyttigaste.

Det finns inga genvägar är min erfarenhet. För min del var/är det nästan som att sluta röka. Man får ge sig fan på att må bra “helt enkelt”.
Jag slutade faktiskt också att röka i samma veva eftersom löpning och rökning inte direkt gick hand i hand.

Man måste ändra hela sitt tankemönster. Känna “vibben” komma och försöka göra något åt det.
Jag säger inte att det är lätt. Det kommer och går i vågor.
Vissa dagar känns det helt naturligt att ge sig ut i skogen och springa. Andra gånger är det ett berg som måste bestigas innan man kan snöra på sig skorna.
Ibland klarar man det och då känns det verkligen jätteskönt när man kommer hem.
Ibland får man erkänna sig besegrad av berget och stanna hemma.
Det viktiga när det händer är att inte ta det för hårt. Det är OK att misslyckas också.
I morgon är en ny dag. Försök hitta krafterna då, ge inte upp.

Disciplin är det som gäller för min del. Sten-jävla-hård disciplin. Det är det enda som fungerar för mig.
Jag har många gången inte den psykiska orken att göra något. Då byter jag “(igen) helt enkelt” växel.
Skit i om jag orkar eller inte. Jag gör för att jag har gett mig fan på det.

Igen, det kommer dagar där jag inte kan krama ur mig den där disciplinen, men det är OK.

Det är en lång kamp mot en inlärd sinnestämning.
Att vara nere och deprimerad blir en del av ens identitet och det är väldigt svårt att bryta.
Det är absolut inte så att jag inte tror på medicin emot sådana här saker, många gånger är det säkert rätt väg.
Men jag tror också att det allt för ofta stärker den bilden man har av sig själv som deprimerad osv, och på så vis gör det svårare att bryta den negativa spiralen.

Försök aktivera dig fysiskt. Jag tror verkligen att bristen på fysisk aktivitet är en stor bidragande faktor till varför så många människor idag känner sig ledsna.
Vi sitter hemma med våra datorer och x-boxar och ger inte kroppen det den behöver. Jag är en gamer, jag vet hur det kan vara, på gott och ont.

Jag har kikat runt lite på vad du skrivit i tidigare trådar och jag känner verkligen igen mig i dig.
Och om det är som jag misstänker, så är du, precis som jag i stort behov av att hitta den där disciplinen som jag talar om.

Om inte annat så är du hjärtligt välkommen att fira jul med mig och min familj

Må bättre!

/Linbanan