Ett svenskt cannabisforum Forums Coffeeshopen Coffeeshopen Bipolär sjukdom/Manodepressivitet & spirituella upplevelser. Reply To: Bipolär sjukdom/Manodepressivitet & spirituella upplevelser.

#607814

skogmulle
Member

Den mörka delen av bipolaritet är också svår att förklara.

Alla har vi varit ledsna, och jag har alltid tyckt att det är svårt att jämföra och värdera människors lidanden.

Man är en annan människa på ett sätt. Mörkret är inte ens ett mörker. Det beskrivs bättre med ordet tomrum. Ett ingenting.
Det är totalt omöjligt att ta till sig saker som -“Ryck upp dig, det bli bättre” osv…
För det blir inte bättre. Du är fast i ett tomrum för alltid.
Det är fruktansvärt på alla tänkbara sätt.

För att visa andra hur dåligt det är och att man är på väg att ge upp kan man ibland få idéer som, jag ställer mig upp naken på bordet, onanerar och klappar mig på rumpan samtidigt som jag sjunger Born To Be Wild. Då måste dom väl fatta att jag är på väg att fysiskt spricka i miljoner bitar.
Jag har inte gjort något liknande som tur är. Men du förstår vad jag menar.
Det finns många anledningar till varför jag trivs bäst med mig själv :)

När människor gör liknande tokiga saker så blir det Galen-stämpeln rakt av. Binda fast, fylla venerna med lugnande, lämna dem ensamma tills de lugnar ner sig.
Denna behandling anser jag vara vansinnig och kontraproduktiv. Många gånger tror jag att de behöver någon som lyssnar. Inte dömer på något sätt. Lyssnar på personen och förstår att onanerandet t.ex, var symboliskt.

Men det är lustigt även det. Nu, idag, när jag mår toppen så kan jag inte “gå in” i den känslan helt. Jag kan bara försöka beskriva den så gott det går.
Jag kan t.ex se på mig själv efter en tung depressiv tid och tänka, vad fan var det där? Hur kan jag möjligtvis ha mått så dåligt?

Det är inte en lätt tid på något sätt som du säkert kan förstå, och det kräver ett jävligt starkt psyke för att inte för evigt bli uppäten av det.
Att folk vill medicinera sig förstår jag absolut. Det vill även jag många gånger när jag mår så dåligt.
Tanken på att eventuellt i framtiden må ännu sämre (hur det ens kan vara möjligt) under de perioderna skrämmer sockarna av mig.
Hittills har jag varit “stark” och det går i stora drag bra.

Jag letar efter andra vägar för att må bättre.